Jordbävningsbävaren

- upplevelser, tankar å annat från Japan -

Då var det dags

Västerås, 2007-06-17
När jag började på KTH för nästan fyra år sedan var jag ganska tidigt på besök på expeditionen för att diskutera utlandsstudier. Jag hade då bara några månader tidigare varit i Japan en månad för första gången. Självklart var jag intresserad av att återvända till Japan och om man skulle kunna göra det som utbytesstudent vore det perfekt – gratis studier och ett år i Japan på samma gång!
Svaret jag fick var att KTH tidigast skickar iväg studenter i årskurs 3 så jag fick ta och vänta lite.

På höstterminen i 2:an var jag tillbaka och berättade att jag ville till Japan som utbytesstudent och då fick jag svaret att vill man till Japan så går det endast i 4:an eller som ex-jobbare. Då tog idéer om att studera japanska ett år fart och efter årskurs 2 for jag iväg till Tokyo och pluggade japanska på KAI.

Men efter det sabbatsåret så kunde de inte komma med någon undanflykt så i januari 2007 lämnade jag in min ansökan. Den bestod av ett simpelt formulär, ett CV och ett brev varför man ville plugga. KTH har utbyte med ett antal universitet över hela Japan men helst ville jag till Tokyo eftersom jag har både kompisar och (kanske) blivande släktingar där. Egentligen spelar skolan ingen roll men Tokyo universitet har bäst rykte i Japan och efter lite påtryckningar från Naoko blev just den mitt förstahandsval. Efter några veckors nervöst väntande fick jag till slut ett efterlängtat brev där det stod att KTH lät mig åka till Tokyo universitet. Det blev det verkliga startskottet för detta äventyr – som än så länge bara har börjat!

Biljettköp

Västerås, 2007-06-27
Nu har flygbiljetten till Tokyo införskaffats. Det blev en hel del sura slantar att hosta upp – hela 9115 kronor!
Senaste gången jag åkte, för två år sedan, kostade det "bara" 8440:- för en ettårsbiljett som dessutom var öppen så att jag själv kunde bestämma hemresedatum någon månad i förväg. Nu har British Airways både försämrat villkoren samt höjt priset något. Vill jag nu ändra hemresedatum så blir det ytterligare 900 spänn i utgift. Dock är anledningen till den stora skillnaden skatten. Den är nu hela 2 kkr jämfört 1,4 kkr senast. Och för fyra år sedan var den bara 700 kr. Det är verkligen dags att producera mer olja nu!!

Recept

Hemma, 2007-07-25
[laddar bild: Köttfärslimpa] Japansk mat är god men efter ett tag vet jag av erfarenhet att man kan bli lite trött på den – som på allt annat i livet om man får för mycket. Visserligen kan IKEA ansvara för lösningen av denna problematik eller någon annan av de restauranger som finns i Tokyo, där ibland Lilla Dalarna och Restaurang Stockholm. Men de serverar kanske inte allt man vill ha och inte heller är det lika ekonomiskt. Därför har jag som förberedelse plockat fram Rutiga kokboken och gjort fotostatiska kopior av vissa rätter som jag anser extra intressanta. Bilden föreställer köttfärslimpa men utöver det finns bland annat recept på fläskpannkaka, köttbullar, såser, bullar med mera.

Certificate of Eligibility

Hemma, 2007-08-20
Idag fick jag träffa brevbäraren personligen eftersom jag fått en rekommenderad försändelse från Japan innehållande det viktigaste inför min avresa – jag talar om ett litet papper i A5-storlek som heter Certificate of Eligibility:
[laddar bild...]
Certificate of Eligibility
Det är ett papper som det japanska justitieministeriet utfärdat och med detta kan jag gå till den japanska ambassaden med mitt pass och så ska de klistra in ett visum. De vill inte att vem som helst ska kunna skriva ut sådana certifikat på sin bläckstråleskrivare så på liknande sätt som japanska sedlar har den texten Ministry of Justice skriven i så liten stil lite här och var så att det ser ut som streck, om man inte kollar noga förstås. Vidare är den försedd med en QR-kod som är den där ganska svarta rutan i nedre vänstra delen av dokumentet. Jag har ingen läsare men jag antar att QR-koden har någon form av kryptering så dess innehåll är för mig okänt.

Nu är det bara för mig att åka upp till huvudstaden och lämna in pass och CoE och vänta!

Japan på Disney World (EPCOT)

Sverige, 2007-09-05
Man behöver inte åka till Japan för att känna sig som där. Förutom en massa japanska restauranger runt om i världen kan man även ta sig till EPCOT på Disney World i Orlando, Florida, USA. EPCOT är en av nöjesparkerna där borta bland till exempel Magic Kingdom (den med slottet som även finns i Paris, L.A. och Tokyo), Animal Kingdom, MGM Studios. På EPCOT har en sisådär 12 olika länder en paviljong med byggnader från just det landet, mat från det landet samt personal från det landet. En av dessa paviljonger är Japans. Dels finns det ett jättestort hus som inrymmer en enorm affär som ägs av Mitsukoshi (finare japanskt varuhus, typ NK-fint) samt en restaurang som undergår ombyggnad. Det finns även en pagod, vilken kan ses på bild nedan, samt en torii. Den är lite ute i vattnet precis som det inspirerande originalet i Hiroshima. Den som har spelat datorspelet IK+ vet vad jag talar om. Övriga bilder är från annat nöje i centrala Florida såsom besök hos NASA, strandpromenad på Cocoa Beach (här blev surfning poppis på 50-talet) samt Ybor City som tidigare var USA:s största producent av cigarrer; alltså lite som vad Västerås var för saltgurkstillverkning förr i tiden!
[laddar bild...]
En pagod vid Japans paviljong
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Japans paviljong: Framtida restaurang på övervåningen samt butik på bottenplan
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Två astronauter; Buzz Lightyear och jag
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
En avdankad astronaut från NASA vid namn Bill Pogue som vi åt lunch med (kan diskuteras men han kom in till efterrätten för en frågestund)
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
En turist på Cocoa Beach
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Provar kubanskt kaffe och cigarr i Ybor City (Tampa)
(Klicka för förstoring)

Visum

Stockholm, 2007-09-12
Var idag på den japanska ambassaden i Stockholm för att hämta ut mitt pass med ett inklistrat visum. Jag lämnade in det i fredags så det gick på tre arbetsdagar. Japaner jobbar inte sååå slött iallafall ;-)

Dessvärre har mitt pass börjat fragmenteras. Det började med att det blev dyngsurt när jag hade det med mig när jag var på semester i USA för några veckor sedan. Torkningen måste ha påverkat plasten som nu blivit lite porös. Har haft på lite kontorslim och hoppas att det ska fixa biffen!

Förberedelserna klara

Västerås, 2007-09-17
Väskan är (nästan) färdigpackad. Presenterna är köpta. Jag är in-checkad och klar för flyget i morgon. Återstår gör bara att ta farväl av nära och kära.
Själva presenterna som jag ska ge till Naokos familj och vänner väntade jag så klart in i det sista med. Jag tycker det är jobbigt att köpa EN födelsedagspresent – nu tvingades jag köpa 10. Påfrestande...
Sen med den nya internet-tekniken har jag haft möjligheten att checka in online. På så sätt behöver man inte vara på Arlanda lika långt i förväg men bäst av allt är att man kan välja plats. Jag får nu sitta vid en nödutgång med långt avstånd fram till framförvarande stol vilket gör att jag hoppas kunna sova gott under den långa resan.

På väg

Arlanda, 2007-09-18
Nu är jag äntligen på väg. Jag har inte fått vänta riktigt lika länge som vår svenske hjälte Fuglesang men många år har gått sedan jag först funderade på ett utbytesår i Japan. Det känns verkligen overkligt att jag inom ett dygn kommer att vara i Tokyo. Men en lång flygresa via London återstår. Det känns verkligen B att åka dit i 2,5 timmar och sedan någon timme senare flyga över Sverige igen fast åt rätt håll. Man tror alltid att Sverige och Skandinavien ligger i utkanten av världen (efter Island) men så blir det inte om man drar ett snöre mellan London och Tokyo på en jordglob. Så den där fraktflygplatsen i Luleå kanske inte är så dum ändå?

De senaste dagarna har jag stigit upp lite tidigare än jag brukar för att försöka minimera effekterna av tidsskillnaden på 7 timmar. Dock så har jag stannat uppe lite på kvällarna så jag kanske bara förstört min hjärna med för lite sömn istället...
På flygresan ska jag avnjuta många vindruvor – jag har över ett kilo i handbagaget. Men nu närmast ska jag käka smörgåsarna som mamma så vänligt skickade med.

Äntligen framme

Funabashi, Chiba, Japan, 2007-09-19
Har nu kommit fram till Tokyo och är nu uppkopplad igen. Puuuhh!

Resan gick bra och jag fick prova video on demand för första gången på ett plan vilket innebär att man själv bestämmer när filmen ska börja samt att man kan pausa och så vidare. Dock så tycker jag det är svårt att höra i det bullriga planet så jag hängde inte med så bra i filmen om Nelson Mandela. Och jag insåg inte förrän vi snart var framme att jag kunde använda mina egna lite bättre hörlurar. Dock så hade British Airways inte installerat trådlös internetuppkoppling så det gav lite abstinens. Maten var bra; jag körde brittiskt hela vägen för japansk mat kommer det nog bli en del av här ändå. Till middag fick jag en Cottage Pie som var mumsig och till frukost blev det så klart engelsk frukost med bacon, äggröra, korv, stekt tomat. Där emellan proppade jag i mig vindruvor och jag kan intyga att man kan bli lite dålig i magen av för mycket vindruvor..... fick dessutom slänga en del på flygplatsen då man inte får ta in frukt i landet. Jag var dessutom lite orolig för mina torkade blåbär – ambassaden var ju tveksamma om de gick att få in. Men det gick bra eftersom jag inte behövde öppna väskan för inspektion som jag alltid fått göra annars!

Tokyo är rätt varmt (ca 30) och fuktigt så in i norden. Mina tre par jeans och tröjor som jag tog med får nog ligga i garderoben ett tag framöver. Shorts och t-shirt räcker sålunda långt.

Hans vs Jetlag 1-1

Funabashi, 2007-09-20
Jag har pratat med några personer som frekvent åker runt jorden och därmed blir tvingade att ställa om tidsskillnaden. "Man brukar lära sig" säger dem. Jag trodde jag gjort det, men icke dessvärre.

På flyget hit sov jag ganska mycket (ca 6 timmar av lågkvalitetssömn) för trots att det är "gratis" film på flyget så får man inte vara så snål att man måste se alla. Men när jag iallafall kommit fram var jag knappt trött. Jag tog en liten tupplur på 40 minuter och på kvällen blev jag trött och somnade vid inte allt för dumma 12-slaget. I morse vaknade jag klockan 9 och tänkte: "Äntligen har jag lärt mig hantera tidsskillnaden". Men jag ska bara dra mig lite.

Men när jag sen vaknade fyra och en halv timmar senare klockan 13.30, vilket är halv sju svensk tid, fick jag det klart för mig – jetlagen har fått revansch!

Yakiniku

Funabashi, 2007-09-20
Idag bjöd Takahiro (Naokos kusin) oss på middag. Det blev en yakiniku-restaurang med en prislapp som inte är i nedersta klassen. Kalaset slutade på 2500 kr för fem vuxna och två barn. Undrar vad han förväntar sig när jag bjuder tillbaka?
Hur som helst var det riktigt gott och det verkar som t-shirten krympt efter middagen. Jag som aldrig annars äter lever tyckte till och med den smakade gott. Vad lever ett japanskt nötkreatur på egentligen? Får de inga gifter i sig som ansamlas i levern?
[laddar bild...]
Kotunga rullad som rosor
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Fint skuren カルビ (karubi) som jag inte vet vad det är för någon del men smakar hur som helst gott. En hel del mumsigt fett finna insprängt iallafall!
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Hela gänget utom Takahiro
(Klicka för förstoring)

Middag

Funabashi, 2007-09-22
Fick idag oväntat besök men Naokos mamma lyckades radda upp en hel del läckerheter ändå. Det var kokt fisk, onigiri (ristrianglar) fyllda med lax som ätes med torkat sjögräs, gyoza (köttfärsfyllda knyten) som på engelska kallas dumplings, oden som är som fiskbullar fast roligare former, sashimi (råa fiskfiléer) samt någon gryta som jag inte smakade på (såg den inte förrän jag tittade på kortet). All denna mat kan, eller rättare sagt bör, självkart avnjutas med ett glas Sapporo eller Kirin.
[laddar bild...]
1. Fisk. 2. onigiri. 3. gyoza. 4. oden 5. någon kinesisk gryta. 6. sashimi 7. nori (torkat sjögräs)
(Klicka för förstoring)

Otrött

I sängen, 2007-09-22
[laddar bild: Natt-tv]Klockan är snart 03.30 och jag har de senaste fyra timmarna ägnat mig åt att försöka sova. Att bara ligga insåg jag tidigt var lönlöst. Har sen försökt med att läsa, sen lyssna på klassisk musik, sen hårdare musik (Rammstein), sen tittat på diverse tv-program. Just nu är det ett naturprogram med mjuk musik till. Jag har fått se japanska pissmyror, japanska nyckelpigor och japanska ängar, skogar, berg och älvar. Det är fantastiskt vad NHK har att bjuda på på lördagsnatten. Det är som gjort för att man ska somna men int fan går det för mig.

Onsen – japanskt bad

Ichikawa, 2007-09-23
Det jag har saknat mest sedan förra året är de japanska baden (eller span). Det är så otroligt härligt att få sitta i dessa varma bad. Idag var vi dessutom på ett onsen vilket innebär att det inte bara är vanligt varmvatten utan att vattnet pumpas från en kilometer eller så ifrån jordens inre. Med sig har vattnet en för huden en massa nyttiga mineraler och metaller. Sen stiger man upp i den svala kvällsluften innan man går till bastun eller sätter sig igen. Man blir som en ny människa – alldeles mjuk och varm och behagligt trött i kroppen. Jag längtar redan till nästa besök!

お久しぶり – Det var inte igår

Kasai Rinkai Koen, 2007-09-24
Idag träffade jag min klasskompis från KAI vid namn Natanel. Vi följde varandra åt från Level 1 tills jag åkte hem efter ett år. Han var sig precis lik både till sätt och utseende. Med sig hade han några indonesiska kompisar som lyckligtvis hade lagat en hel del mat som vi förtärde. Måste säga att folk är gästvänliga och vill att man ska bli tjockare genom att fylla på tallriken konstant.

Efter maten tog vi det lugnt i parken Kasai Rinkai Koen bland många andra lediga japaner. På en måndag? Ja, igår var ju höstdagjämningen så en extra ledig dag är det få som tackar nej till! Efter mörkrets infall tog vi tåget en station till Maihama som är stationen vid Disneyland. I intilliggande köpcentret Ikspieri köpte jag inget men såg en rolig amerikan göra trick och trolleri.

[laddar bild...]
Picnic i parken
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Jonglör på Ikspieri
(Klicka för förstoring)

Drickaautomat

Funabashi, 2007-09-26
[laddar bild: En japansk drickaautomat]Det har blivit lite svalare de senaste dagarna men ändå måste man fylla på väteskedepån då och då. Då är det perfekt med dessa automater som är placerade här och där och bli försedd med diverse drycker. Själv blir det oftast grönt te eller en och annan Pocari Sweat (javisst, intressant namn!). Det bästa jämfört med svenska automater är att man inte behöver en pengapung fylld till brädden med mynt med sig hela tiden. Här är det ingen tvekan om den klarar sedlar utan vad mer man kan betala med. Snäckskal som tidigare användes i Japan går inte, liksom in natura, men man kan betala med tågpendlarkortet Suica. Praktiskt!

Finmiddag

Shinjuku, 2007-09-29
Blev bjuden på middag igår av Naokos kompis Nozomi. Hon tog med mig till en stilig restaurang i centrala Shinjuku. Det bjöds på den ena delikatessen efter den andra. Det är ju bara att se på mig lite snabbt så ser man att jag gillar mat så när man går på sådana här restauranger är det kul med lite kulinariska utmaningar. Då kan man tro att smaken ska vara lite konstig men allting var helmumsigt. En av rätterna på bordet var sashimi av Kinmedai (lat. Beryx splendens, eng. splendid alfonsino, sv. röd braxen?) som till utseendet ska likna guldfisken (mer info). Dock är det svårt att föreställa sig när man får den i skivor. Den andra bilden förställer grönsaken renkon som fyllts med räkklägg och sen friterats. Mumsfilibabba!
Sen åt vi andra saker också såsom sallad med små, små fiskar i (bara 1 cm långa), shabu-shabu (mer info), krämig yuba eller "tofu-skinn" (mer info) samt en och annan alkoholhaltig dryck. Det är bara att belåten tacka och säga "Gåchisåå samadeshta" ごちそうさまでした vilket översätts till "tack för maten".
[laddar bild...]
Sashimi av Kinmedai (金目鯛)
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Friterad räkfylld renkon som på japanskt vis är vackert upplagd
(Klicka för förstoring)

Ōedoonsen: Doctor Fish

Odaiba, 2007-09-29
Idag besökte vi Ōedoonsen (länk) som är belägen på ön Odaiba i Tokyo. Det är nästan som vilket onsen (bad) som helst förutom att de har fått ytterligare en facilitet sedan mitt senaste besök för nästan precis två år sedan. Nu finns också Doctor Fish!
[laddar bild...]
Doctor Fish in action!
Det gick till så att man satte fötterna i badet och sekunderna efter var dessa små fiskar på en och började äta upp gamla hudavlagringar. Det kittlade rätt bra och alla skrattade mycket i början. 20 minuter kostar i vanliga fall 1600 yen (nästan 100 kr) men om man blev medlem så kostade det bara 60 kr, vilket jag så klart blev. Nu kan jag även i fortsättningen till reducerat pris få fötterna behandlade utan göra någonting själv!

Introduktion

Tokyo, 2007-10-01
Idag var första besöket på Tokyo Universitet. Vid tunnelbanestationen mötte jag min fadder som tog mig med till laboratoriet där jag ska vara det närmsta året. Jag fick träffa sju andra personer som studerar på Master-nivå och uppåt; två kinesiska studenter, övriga japaner. Jag fick även träffa min professor, tillika handledare, som verkar vara en glad och trevlig person. Det blev en hel del papper att läsa och fylla i. Jag fick ett skrivbord + dator i ett intilliggande rum bredvid lärarens medhjälpare och assistent. De verkade väldigt snälla men man får väl skärpa sig så man inte gör bort sig helt på nåt simpelt som 8:ans multiplikationstabell.

Efter lunchen i skolmatsalen (jag åt ポパイ-ramen [Popai] med mycket spenat för 300 yen; gott men det dröjde ett tag innan jag fattade att Popai var Pop-eye!) åkte jag och min fadder till motsvarande skattekontoret i Meguro i västra Tokyo. Det är där jag ska bo sen så jag registrerade mig och ordnade med sjukförsäkring.

Nu ikväll är jag riktigt trött för det är inte bara en massa viktig information – det är på japanska också så jag måste koncentrera mig konstant. Zzzzzzzzzzzz!

Skolstart!

Tokyo universitet, 2007-10-02
Jag trodde studierna skulle börja först nästa vecka men sen berättade min fadder att det var dags. Jag missade första halvtimmen på föreläsningen av 能動的振動制御特論, dvs vibrationsreglering (så klart)! En föreläsning på universitetet är 100 minuter utan paus och på den tiden kom vi inte så långt. Det var väl tur för jag fattade inte mycket mer än figurerna han ritade på svarta tavlan. Jag har fått en kopia av föreläsningsanteckningarna från en klasskompis men det återstår att försöka tyda texten eller hitta figurerna i någon bok och lära sig den vägen. Det är bara en föreläsning per vecka och kurs så tills nästa tisdag måste jag ha lärt mig dagens innehåll för det ska tydligen vara ett litet test.
[laddar bild...]
Min första föreläsning
(Klicka för större och finare bild)
Nästa föreläsning var robotik. Jag vet inte om jag ska ta den än för den kommer troligtvis att krocka med den japanskkurs jag tänkt läsa. Vi får se hur det blir. Men den läraren var lättare att förstå så det går nog smidigare isåfall. Annars kan man ju alltid sova.

Baseball

Tokyo Dome, 2007-10-02
[laddar bild...]
Yomiuri Giants mot Yakult Swallows i Tokyo Dome
(Klicka för större och finare bild)
Var med Takahiro och såg matchen mellan de två Tokyo-lagen Yomiuri Giants och Yakult Swallows. Som svensk är jag ju ingen stor fan av baseboll, eller yakyū som de säger här, men det är ju ändå Japans nationalsport så jag tyckte det var dags att gå och se en match. Biljetterna kostade 3700 yen och då fick vi okej platser – inte längst ner och inte längst upp. Fast sen var det rätt varmt så lika mycket pengar gick väl åt till öl och bento.

I början försökte jag mest förstå reglerna. Det klarnade så småningom. Det hände väl inte så mycket i matchen förutom i tredje och fjärde omgången (av nio) då Swallows tog ledningen med 4-3. Trots att Giants hade chans på total seger i Central League så började några få gå hem i sista rundan, men inte vi. Hur som helst, det allra, allra sista som händer var (med 2 outs så var det sista chansen), jag hängde inte riktigt med själv, att Giants får hem två personer och vinner matchen och därmed serien. Det var 46000 personer i Tokyo Dome och de flesta var Giants-fans så det blev ett otroligt tryck på arenan och så färgades den orange (klubbfärgen så klart) av alla flaggor. Det var en riktigt kul upplevelse!

En annan kul grej hände under matchen. Det var när mannen bredvid av misstag försökte ta och dricka min öl som vi började småprata. Att jag är utlänning undgår ingen så när han fått reda på att jag var svensk berättade han att han spelade innebandy. Den sannolikheten är i klass med att hitta en som tränar sumobrottning i Sverige. Den är alltså mindre än minimal. Vi bytte telefonnummer så jag kanske går och ser nån match. Kanske även kan hoppa in om de behöver toppa....

Min nya lägenhet!

Komaba, 2007-10-04
Hämtade idag ut nycklarna till min nya studentlägenhet i Komaba International Lodge. Hyran är endast 5900 yen (350 kr) per månad så det är helt uppenbart att det är subventionerat av Tokyo Universitet. Sen tillkommer dock bredband, vatten och el så vi får ser var det slutar. Dock får man hämta ut ett paket á 4 rullar toapapper per månad och sopsäckar. Idag fick jag också med såna här grejer som tar bort lukt (även om det inte behövs i nuläget) både på toaletten och i frysen (!!).
[laddar bild...]
Exteriör av Komaba International Lodge
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Vy över mina 13 kvadratmeter. Först en liten hall på 1/2 kvadrat. Till vänster dusch och toalett. Till höger pentry och i salongen finns hopfällbar säng och sekretär samt en trevlig balkong med utsikt över Tokyo
(Klicka för förstoring)

Inflyttning

Komaba, 2007-10-06
Idag flyttade jag och jag har fått stor hjälp av Naokos familj. Naokos mamma har fixat lakan, kudde, täcke, påslakan, örngott, handdukar, schampo, tvättmedel, diskmedel, glas, koppar, tallrikar, skålar, bestick, pinnar, knivar, kastrull, stekpanna, vattenkokare med mera, det vill säga nästan allt som behövs för att överleva (exklusive mat). Otroligt skönt att slippa köpa eget och särskilt som jag inte kommer att kunna ta med det hem. Sen fick jag skjuts hit till andra sidan "stan" ikväll och alla var överens om att det verkar bli bra. Visst, pentryt är väl i det minsta laget, men det är tillräckligt. Men å andra sidan har jag en fantastisk utsikt. Rummet är på sjätte våningen (näst högst upp) och det känns rätt coolt att blicka ut över en av världens största städer. För att se några höghus i Shinjuku måste jag gå ut på balkongen men annars ser jag detta:
[laddar bild...]
Det smala rödvita Tokyo Tower känns lätt igen till vänster i bild. Till vänster finns Roppongi Hills medan övriga skyskrapor än så länge är okända.
[laddar bild...]
Och så mitt kök – Pentry DeLuxe
(Klicka för större och finare bild)

Kursval

Hemma i studentrummet, 2007-10-10
Jag har nu slutligen bestämt vilka kurser jag ska läsa denna termin. Det blir Practices of Machine Design, Information och mätning, Robotik, Flerkroppsdynamik, Energi & simulering, Ljud- och vibrationer samt lite japanska. De första två är på engelska medan de övriga är på japanska vilket gör det hela lite lurigare men samtidigt mer utmanande. Ljudåvibb-kursen kommer säkert inte tillföra något nytt men jag tänkte att det kan vara bra att ha som backup om det fallerar i någon annan kurs (man har ju CSN:s vakande öga över sig). Till exempel vet jag varken hur maskindesignkursen eller energi & simulering är eftersom jag missade första föreläsningen samt att det i måndags var en röd dag.

Samtliga kurser har bara ett föreläsningstillfälle per vecka och går parallellt fram till slutet av februari. Antalet föreläsningar är nog i samma omfattning som en 4-poängskurs (nu 6p) på KTH men det är inga nyttiga övningar och inga laborationer eller praktiska moment. I vissa kurser kommer det bli tenta, i vissa någon rapport som ska skrivas och i några även lite små hemuppgifter allt eftersom.

Det ska bli spännande att se hur (om?) jag kommer att klara mig. Förvisso brukar man säga att det i väst är relativt lätt att ta sig in på ett universitet men svårt att genomföra, medan man i Japan har otroligt svårt att komma in (tex på Tokyo Universitet) men sen kan glida fram till examen. Det återstår som sagt att se om det även gäller mig. Och även sen om jag skulle klara kurserna vet jag ju inte vad de säger på KTH om mitt kursval. Jag kommer garanterat inte kunna tillgodoräkna mig allt men någonting måste de ju tycka är okej.

Campus-bilder

Tokyo universitet, 2007-10-10
Lite bilder från Tokyo Universitets Hongō-campus.
[laddar bild...]
Ingång till gamla delen av Mechanical Engineering byggnad 2. Ovanpå och bakom den gamla byggnaden har de byggt till 10 våningar.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Min arbetsplats är under den tomma bokhyllan (jag försöker ha informationen i hjärnan istället...). På bild är även den kinesiske forskaren Feng.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
I lunchrestaurangen finns mycket att välja på till förmånliga priser, särskilt om man jämför med Sverige. Utbudet visas i monter, sen köper man en matbiljett och ger till mattanterna för att få sin mat.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Vy över matsalen. Personal och studenter sitter på vanliga stolar och inte på golvet – civiliserat!
(Klicka för förstoring)

En promenix

Shimokitazawa, 2007-10-11
[laddar bild: En huvudgata i Shimokitazawa.]Idag var jag ledig, eller hade iallafall ingen föreläsning, så jag beslöt mig för att se mig omkring i omgivningen. Här där jag bor är det rätt dött – för att vara Tokyo eller Japan iallafall. Det finns två alternativ för den som vill ha lite större utbud vad gäller affärer, restauranger och nöjen. Antingen tar man sig 1,5 km fågelvägen rakt österut till Shibuya som är väldigt flashigt och inriktat på ungdomar. Man kan också göra som jag gjorde och gå rakt västerut i 1 km, tills man når Shimokitazawa. Eller, det var ju många hus i vägen och snirkliga gator så den avlagda sträckan blev lite mer, särskilt på hemvägen då jag gick vilse och kom in på återvändsgränder ett antal gånger. Visst är det lättast att åka tåg men det kostar ju pengar!

Shimokitazawa är väldigt trångt och pitoreskt, som på bilden, och det finns butiker så att man kan köpa allt (i princip). Jag investerade i ett vattenfilter för 30 kr så att jag nu slipper ha en bismak av klor i mitt morgonkaffe. Fast det kanske hade räckt med ett starkare kaffe?

Utgifter!

Komaba, 2007-10-12
Tre större utgiftsposter ska nu redovisas. Igår betalade jag hyran för oktober. Den var inte så farlig utan endast 1 400 kr (23 250 yen) – och då var mer än hälften en engångsavgift som man betalar när man flyttar in i Komaba Lodge. Man bor så otroligt billigt här (fast det är liten yta å andra sidan).

Sen så köpte jag idag ett tågkort som ska ta mig till skolan. Jag är så glad för att jag hittat en tåglinje, Chiyoda-sen, som tar mig utan byten till universitetet. Första dagarna fick jag byta både i Shibuya och i Nagatacho vilket både tar tid och är drygt. Förvisso är det lite längre att gå till Yoyogiuehara än till Komaba-todaimae som jag använde förut, fast 10-15 minuter är inte så farligt. När jag bodde på Lappis och gick till KTH tog det ju 30 minuter. Priset för en månads resande är 8130 yen, ungefär 450-500 kr. Det är lite billigare än SL men har restriktionen att jag inte får avvika genom att gå av på någon annan station än just dem mellan mina två ändstationer.

[laddar bild: Casio EX-word XD-SW9400]Den sista posten hör till sällanköpskategorin och är en Casio EX-word XD-SW9400. Det är alltså tal om en digital ordbok. Nja, rättare sagt innehåller den ett tiotal ordböcker/lexikon/uppslagsverk/thesaurus med mera för översättning mellan engelska och japanska. Det finns så mycket och jag kommer inte kunna använda allt för produktens egentliga målgrupp är "riktiga" japaner. Men jag känner att jag måste ha en möjlighet att slå upp ord under föreläsningar. Fram tills nu har jag suttit med det inbyggda lexikonet i mobilen men det blir besvärligt när man måste trycka på så många knappar för att få rätt tecken - ibland kan det behövas 5 knapptryck för att få rätt tecken vilket tar tid! Dessutom har denna lilla mackapär (15x10 cm även om den ser större ut på bilden) försätts med en liten tryckkänslig skärm på tangentbordet där jag kan skriva in tecken som jag inte vet hur de uttalas. För om jag inte vet hur de uttalas vet jag inte heller vad jag ska söka på och kan därför så klart inte finna dem i lexikonet. Det kommer bli användbart med tanke på hur få kanji jag kan. Fast ett problem kvarstår och det är att försöka tyda lärarnas slarviga handstilar. Jag betalade 32 000 yen (ca 1 900 kr) på universitetets COOP, motsvarade Kårbokhandeln, vilket ska vara lite billigare än ute i handeln. Hoppas att den ska bli en trogen vän framöver!

Trångt!

Shibuya, 2007-10-14
[laddar bild...]
Kanske nästa bil bör bli en storlek mindre så att den får plats i garaget...

Brandförebyggande åtgärder?

Nezu station, 2007-10-17
Härom dagen på väg hem från universitetet upptäckte jag att någon placerat ett akvarium med guldfiskar på perrongen. Man blev ju lite förvånad för det är ju inte det första man förväntar sig att hitta på en tunnelbanestation, iallafall inte i Sverige i sammanhanget. Men idag när jag tog kortet och undersökte det närmare såg jag att under står en låda med texten 防火砂 som jag tror betyder brandskyddssand. Hela installationen måste alltså vara en brandförebyggande åtgärd. Nu känns det genast tryggare!
[laddar bild...]
Tunnelbaneakvarium!
(Klicka för större och finare bild)

TV

Studentrummet, 2007-10-18
Brukar varje kväll zappa genom alla kanaler på TV:n för att se om det är nåt som man kan uppskatta, vilket kan vara en konsekvens om man förstår någorlunda. Idag fastnade jag tydligen i programmet för hjärndöda vilket var roligt. Japanska teve-program är ju kända för att skada deltagarna eller allmänt förnedra dem. Programmet jag såg ikväll gick ut på att man inte skulle välja fel. Ett moment var inte så mycket att skada varandra utan endast att inte välja att klippa av fel snöre av flera ihoptrasslade för då ramlade ett soptunnelock ner på hjässan. Märkligt och kul!
Nästa "gren" var att i tur och ordning välja från ursprungliga 16 ryska (?) petit chou varav en hade fyllts med något jättestarkt. Dessutom hade tävlarna klätt sig i guldgul kroppsstrumpa, se bild. Det är så himla tokigt men ändå roligt!
[laddar bild...]
Vem väljer fel petit chou?
(Klicka för större och finare bild)

"Det är bäst ni inte tar denna kurs"

Tokyo universitet, 2007-10-22
Idag började min kurs i maskindesign. Den går på engelska och läraren hanterar språket väl så därför var det en hel del utländska studenter som kom. Han började med att berätta om skillnaden mellan japanska och västerländska universitet och om hur lätta de japanska kurserna är, men inte den här. Iallafall inte för japaner som är ovana att få hemuppgifter till varje träff som dessutom ska vara på engelska. Han förklarade för de japanska studenterna hur jobbigt det skulle bli så det var bäst om de inte tog kursen alls. Och sen om de ändå började och hoppade av i mitten skulle han pika dem varje gång de möttes. Det gjorde att till slut 5 personer av 20 gick därifrån. Vi var många som hade roligt åt detta!

Sushi

Komaba, 2007-10-23
Eftersom jag bara har en spisplatta så blir det jobbigt med matlagningen. På skolan äter jag lunch men det är öppet till 21 så man kan ju även äta där också innan man åker hem till en billig penning. Idag åkte jag hem men orkade inte heller laga mat så det blev en låda sushi från affären. Denna kostar egentligen 480 yen (27~28 kr) men på kvällarna säljer de ut mat som inte står sig. Den blev 100 yen billigare men den var lika god för det. Den innehöll tonfisk, lax, rom, räka, 3 sorter jag inte kan namnet på samt den gula omelett-fisken!
[laddar bild...]
Härlig sushi bestående av en massa olika varelser från havet.
(Klicka för större och finare bild)

Leoparden är lös!

Tokyo, 2007-10-26
[laddar bild: Nedräkningen avslutad!]Så äntligen släppte Apple sitt Mac OS X Leopard. Strax innan klockan 18 hade det samlats en grupp Mac-fanatiker som ville köpa det nya operativsystemet i CO-OPs datoraffär. När nedräkningen avslutats (se bild) rullade personalen ut en vagn med DVD-skivorna på, men det gick lite väl fort i kurvan ut från lagret så ungefär hälften ramlade av och ner på golvet. Dock utan fara för någons liv. Jag tog ett exemplar och betalade 8800 yen (<500 kr) istället för lite över 800 kr som gemene man får betala i Japan.

På vägen hem beslöt jag mig för att hoppa av någon station tidigare och gå till Shibuya och den Apple Store som finns där i hopp om att det skulle vara någon aktivitet. Det var full rulle i butiken och personalen delade ut t-shirtar till slumpvis utvalda som passerade in- och utgången. Jag blev visst utvald andra gången jag gick in i butiken!!

Regn, regn, regn. Och regn.

Komaba, 2007-10-27
Med undantag för vissa stunder så regnade det konstant igår. Och idag har det regnat ända sedan jag gått upp och nu är klockan 3. Fast egentligen har jag inget emot regn utan snarare tvärtom så länge det inte är för kallt, för visst är det härligt med sommarregn och den underbara doften efteråt? Fast det är inte så kyligt i Tokyo heller just nu. Enligt väderrapporten skulle det vara 19°C idag. Än så länge har jag klarat mig med t-shirt varje dag, fast jag är i princip den enda av miljontals Tokyobor. Nästan alla andra har ytterligare plagg på sig. Har det att göra med skillnad i kroppstemperatur? Eller är det vana? Eller är det så enkelt som lite skillnad i kroppsfett?

Nu sitter jag iallafall och nynnar på den där låten som går "Å jag måste ha retat gudarna, måste gjort nåt fe-e-el, för jag har bara regn hos mig". Vem det nu än är som skrivit och framfört den så passar den bra idag, för det är verkligen bara regn. Men man kanske ska ta fram paraplyet och göra något vettigt som att gå ner till Shibuya och äta hamburgare på Wendy’s? För inte orkar man ju plugga japanska idag och äta måste man ju ändå göra. Nä, att plugga är bäst att skjuta upp (Morgen morgen, nur nicht Heute.....).

Några timmar senare...
Det regnade och, framför allt, blåste mer än jag trott. Den kraftiga blåsten gjorde att regnet anföll mig från alla håll och det dröje inte länge innan jag började bli blöt. Planerna på att försöka ta sig till Wendy’s en 20 minuters promenad i "bra före" byttes snart mot det lite närmare Freshness Burger som jag aldrig provat. Det var lite dyrare än McDonald’s men samtidigt tillagades maten på beställning - således "fresht" och mumsigt!
På tillbakavägen försökte jag inte ens undvika vattenpölarna, det var ändå för sent. Det värsta var att när jag bara var 200 meter från mitt hus så kommer en rejäl vindpust - ungefär en sådan som regalskeppet Wasa råkade ut för - som knäckte mitt fina paraply som därefter förpassades till soptunnan!

Innebandy

Japan, 2007-10-28
Hiroshi som jag träffade för några veckor sedan har jag haft lite kontakt med men idag träffades vi. Han hade en innebandymatch i Kawasaki, sydväst om Tokyo ut mot Yokohama. När jag kom in på åskådarläktaren tittade ett gäng ungdomar på mig och viskade tillräckligt högt så att jag kunde höra att de sa "han ser ut som ett proffs". Och det kan väl stämma, sen om det är proffs på att göra mål eller kapa hälsenan kan diskuteras...

Hiroshis match var riktigt lugn så jag tänkte att det var för att jag var i Japan och alla är snälla och sportsliga och så där mot varandra. Men med matchen efteråt med 20-åriga adrenalinkillar så insåg jag att sport tas på lika stort allvar överallt. Där var det kamp!

[laddar bild...]
Mini-innebandy
(Klicka för större och finare bild)
Efter matcherna tog vi bilen dit där han bor. Där fick jag träffa ett gäng innebandyspelare av båda kön från 16 år och uppåt (utan övre gräns i princip). Jag hade inte trott att jag skulle spela idag så det fick bli i jeans och uteskor. Jag har nog inte spelat på över fem år så det var himla kul att få lira lite, lite ringrostig i början trots allt. Detta var något som de kallade mini-innebandy med lite andra regler såsom att man inte fick sparka bollen till sig själv och målvakten får bara stoppa bollen med handen, alltså inte hålla den. Vanlig innebandy verkade dock ha samma regler som i Sverige. Mini-innebandy är nåt påfund för att göra det lättare för barn då det inte brukar vara en bra kombination av mjuka händer och hårda klubbor. Sen kan mini-innebandy spelas på mindre plan såsom i en vanlig skolgymnastiksal. Detta gör att sporten har hela 1500 utövare till skillnad från "vanlig" innebandy som bara har 300 över hela Japan!

Efter två timmars fysisk ansträngning blev jag hembjuden på mat vilket jag så klart jakade. En hel del mat och öl bjussades det på under tiden vi pratade om innebandy och det stora röda bollmärket som en målvakt fått på armen av en viss utlänning...

Skolutflykt: Kamakura och Enoshima

2007-11-02
Gjorde idag en utflykt anordnad av Mechanical Engineering, som dessutom var helt gratis. Resmålet var Kamakura som en gång i tiden var fästet för krigsherren och shogun Minamoto Yuritomo och därför har en massa monument. Första anhalten var det shintoistiska Tsurugaoka Hachiman-guu. På bilden ser det väldigt högt ut men det ligger på en kulle gömd bakom ett annat hus, där det för dagen ägde rum ett flertal giftermål.

Efter en kortare bussfärd kom vi till Daibutsu – en av Japans mest kända Buddha-statyer i brons. Jag hade föreställt mig den mycket större liksom mina kinesiska reskamrater som sa att det finns mycket större i Kina. Hur som helst har den en gång i tiden haft ett hus, som Buddhan i Nara, men det blev bortsvept av en tsunami. Han har även överleft jordbävningar de senaste 750 åren. För 20 yen (1,20 kr) kunde man gå in och se statyn innifrån.

Vi gjorde därefter ett kort stopp på ön Enoshima som är ett typiskt turistställe. Fisk och skaldjur sägs vara mycket godare här än i Tokyo, men jag smakade inte så vad vet jag. Tiden var knapp, som sig bör på en japansk gruppresa, men vi hann iallafall med att se ett tempel uppe på öns berg. Där fanns en känd staty av en naken kvinna, Hadaka Benten (naken gudinna), som sägs vara 600 år gammal. Precis som min guidebok förstod inte jag heller riktigt vad som var så fantastiskt med den, men nu har man iallafall "prickat av" den från att-se-och-göra-listan.

Sista anhalt innan hemresa var ett nytt akvarium i Enoshima som trotsade mina förväntningar och var mycket bra och intressant. Man kunde se många fina fiskar och andra vattenlevande djur genom att bland annat vandra runt en stor vattentank. Sen fanns en avdelning med maneter. Lite kuriosa är att jag för en tid sedan såg ett tv-program om återvinning där fiskare som fått maneter i sitt nät istället för att kassera dem säljer dem till den lokala glasstillverkaren. Vidare fanns även en avdelning med kejsarens forskning om fiskar – jag visste att han var intresserad av djurliv men inte så påläst att han har publicerat artiklar i tidskrifter.

[laddar bild...]
Tsurugaoka Hachiman-guu.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
En shintoistisk bröllopsritual.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Musiker till bröllopet.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Daibutsu – den stora Buddhan.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Enoshima.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Ett vackert fiskstim i Enoshimas akvarium.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Vackra maneter.
(Klicka för förstoring)
Jag gjorde även en kort video på de vackra maneterna. Ses med fördel med VLC media player.

Höstlöv, höstfäger ~ 紅葉

栃木県, 2007-11-04
Igår kväll tog jag och min kompis Kenji bilen för att komma bort från storstaden till prefekturen Tochigi och se hur hösten inverkar på lövens färg. När vi kom fram 2 på natten var det så klart beckmörkt, vilket var ganska självklart, så vi sov i bilen. Det var rätt kallt så det första vi gjorde på morgonen var att besöka ett litet, litet onsen. Det kostade 300 yen (även om det säkert går att lägga mindre i sparbössan då personal saknades...) och då bestod badet av ett 1,5x1,5 meter stort kar i trä. Vattnet var kritvitt och luktade starkt äggfis, eller om det nu var svavel. Sen bar det av för att titta på höstlövens färgskiftningar. På de högre höjderna där det är kyligare var det vackert även om vi var lite för sent ute men lite längre ner mot dalarna var det riktigt vackert.

Vi hann med ytterligare två bad och så här på kvällen luktar mina armar fortfarande svavel. Hemresan gick via staden Utsunomiya som tydligen är känd för gyoza (kinesiska degknyten, dumplings) vilket så klart blev ett naturligt stopp!
Desutom var det jag som körde dit – det var första gången att köra bil i Japan. Så länge vi höll oss på landsbygden bland trä- och plasteldande bönder var det hur lätt som helst att köra trots att det är vänstertrafik. I större städer får man ha tungan rätt i mun så att man inte krockar på de smala och hårt trafikerade vägarna.

[laddar bild...]
Gula löv.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Röda löv.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Vattenfall.
(Klicka för förstoring)

Måndagar

Tokyo universitet, 2007-11-05
Jag har alltid tyckt söndagar är jobbiga för då har man ångest för allt man skulle gjort i skolan men inte gjort under helgen. Men måndagar är kanske ingen höjdare heller. Nu för tiden består mina och även mina labbkamraters måndagar av ett morgonmöte med vår professor där de får redogöra hur det går i de olika projekten; ett är att mäta pulsen på förare för att upptäcka när/innan de slumrar till. Dessa möten brukar iallafall vara tråkiga. Idag tog det hela 2 (!) timmar innan professorn var tvungen att bryta upp, inte en sekund för tidigt. Det finns ibland dock en bra sak med dessa möten och det är om någon varit på resa under veckan eller helgen för då ska det enligt japansk sed bjudas på omiyage, dvs något ätbart (helst) från den besökta platsen. Så idag hade jag med mig bönfyllda kakor från Kamakura, dess värre lite torra enligt mitt tycke.

Sen på eftermiddagen har jag föreläsning om energi fast föreläsaren är helt insnöad på vindkraftverk, vilket i och för sig är intressant. Fast han brukar avsluta med att vi ska skriva några meningar på något tema som han nämnt under lektionen. Det borde egentligen inte vara så jobbigt, såvida man inte sovit. Men problemet uppstår när man inte fattat något trots att man varit vaken. Mina svar är säkert i form av goddag yxskaft men han har än så länge inte sagt något så jag får fortsätta improvisera.

Väderrapport

Komaba, 2007-11-08
Jag tror hösten är här på riktigt. Det grundar jag på den "stränga" kylan som nått Tokyo – idag inte långt över 15 °C. Så idag gick jag klädd som alla andra till stationen, det vill säga med en tröja på mig. Visserligen har det varit lite kyligt och friskt den senaste tiden men jag promenerar ganska raskt så man blir inte svettig när man bara har t-shirt även om underarmarna får härdas lite.

Fest

Komaba Lodge, 2007-11-10
Igår kväll hade det anordnats ett get together-party i All Purpose Hall här där jag bor. Det var framdukat en massa god mat; allt från sushi och något fiskbullsliknande till karage (friterad kyckling) och sandwichar. Dessutom fick vi bälja i oss öl och vin och läsk och även lite starkare och stärkande tårar. Priset var det moderata 500 yen (ca 30 kr).

Efter maten togs borden och maten bort och de som vågade kunda svänga sina lurviga. Vi övriga stod på sidan, med fördel i närheten av öl-tappen, och beskådade och snackade. Det kändes alltså lite som ett mellanstadiedisco - kul! Vi höll väl på i några timmar tills personalen fått nog och ville gå hem.

Home Coming Day & Tokyo Motor Show

Tokyo, 2007-11-12
[laddar bild: Insidan av en humanoid, eller är det den onda dockan?]Helgen har varit en upptagen sådan – mycket bra så att man slipper tänka på föreläsningar där man fattar nada. Jag blev rekommenderad av "min" professor att besöka universitetet på dess Home coming day (ja, det heter så på japanska) då tidigare studenter kommer hem till Tōdai. De flesta besökare var medelålders och upp till käppgående. Och sen var det jag. Jag tittade runt på ett antal olika ställen men helt klart häftigast var humanoiderna som visades upp. Man inser att så pass avancerade maskiner som både kan gå och dansa inte byggs i en handvändning. Alltså säkert inget vi hinner med i min robotik-kurs.... :-(

Videofilmade med min mobil när en robot dansar japansk dans – imponerande!
Filmen är på ca 7 MB och i 3g2-format så det ska fungera att se den med Apples QuickTime.

Sen var det sista helgen innan Tokyo Motorshow avslutas för i år och jag ville utnyttja min inträdesbiljett som jag fått (av min professor så klart). Jag är ingen bilfantast även om jag inte skulle tacka nej till en Maybach eller Jaguar eller Maserati, men det var kul att besöka utställningen trots allt folk. Intressant att se biltillverkarnas framtidsvisioner. Och minst lika kul att se alla män som tar kort på alla söta flickor med minimal klädsel. Så jag tog kort på dem istället!
Fast alla tjejer var inte fotomodellssöta. De verkar nog mer gå på kroppsform vid anställning!

[laddar bild...]
Det är inte motorcyklarna som är det primära objektet.
(Klicka för större och finare bild)
Inte långt från Makuhari Messe där motorshowen hölls ligger IKEA så jag passade på att inhandla lite nödproviant; Ahlgrens Bilar, Salt sillar, ost, pepparkakor, glögg och Svenska nubbar. De senare ska jag tvinga i mina labbkompisar vid nästa samkväm.

Tokyo National Museum

Ueno, 2007-11-17
[laddar bild...]
Ukiyoe-tryck.
(Klicka för större och finare bild)
Lördag är ju en dag man lämpligen bör vila men jag fick reda på att det var Culture Exchange for Foreign Student-dagen (留学生の日) vilket innebar att det var gratis inträde på Tokyos Nationalmuseum (hemsida). Jag har varit där två gånger tidigare men gratis är som sagt gott och min kompis ville nog helst inte gå ensam så jag följde med. Det har inte ändrats nämnvärt sedan tidigare besök. Det blev alltså målningar, skulpturer, arkelogiska fynd, vapen och rustningar, kalligrafi – huvudsakligen från Japan men även från övriga Asien. Den speciella dagen till ära visades hur ukiyoe-tryck går till. Det är när man har ett antal snidade träplattor som var och en förses med en speciell färg innan pappret trycks dit. Allt eftersom nya färger tillkommer växer bilden fram. Avancerat potatistryck kan tyckas!

Fuji-san

山梨県, 2007-11-18
[laddar bild...]
Udon med ägg och hästkött för 600 yen (ca 35 kr).
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Fujisan i skymning.
(Klicka för förstoring)
Åkte med två föredetta utbytesstudenter i Stockholm till Yamanashi-prefekturen som är precis norr om Fuji-san. Vårt första stopp blev 忍野八海 [oshino hakkai] som betyder nånting med 8 hav. Fast det vi såg var några mindre dammar. Vattnet var kristallklart och friskt och gott. Och det simmade omkring diverse fiskar där också. Enligt en skylt skulle en fisk vara 73 år gammal! Det låter ju rätt mycket men såna här fina källor kan ha föryngrande effekt på levande ting – tänk själv om man fick leva i en bassäng med Loka Naturell!

Yamanashi är enligt mina medresenärer känt för sin udon (=> wikipedia). Så det är en riktig lågoddsare att gissa att det blev just udon till lunch. Fast det tog ett bra tag innan vi hittade restaurangen som de letat upp på webben. Men den som väntar på nåt gott…. Vi åt alla deras rekommenderade 肉玉うどん [niku tama udon] bestående av tjocka vetenudlar (som var lite al dente), hästkött och ett ägg. Mumsigt!

Resten av eftermiddagen gled vi omkring i bilen och tittade på färgglada löv och begrundade det vackra Fuji. När det blivit mörkt vid 17-tiden började vi resan hem och att den ca 10 mil långa resan tog 3-4 timmar på grund av köerna är väl föga förvånande en söndag fin som denna.

KAI

Ōkubo, 2007-11-21
Lämnade skolan redan klockan 12 idag för att möta upp med Nataneru-san i Ōkubo. Jag kan ju inte komma tillbaka till Japan och inte besöka min gamla språkskola KAI. Tänkte göra det långt innan men så började ju plugget så hastigt men idag bestämde vi att åka dit. Det var riktigt kul att få träffa några av mina gamla lärare och övrig personal på skolan. Eftersom de dessvärre blev tvugna att springa iväg till lektionerna ser jag fram emot att få träffa dem igen på julfesten i december som jag blev inbjuden till. Det ska bli kul!

Skolan fyllde 20 år förra året så de hade en 1 cm tjock katalog med bilder från den gångna tiden, varav jag fanns med på ett antal, som jag fick! Vidare gav de mig en t-shirt, som annars kostade 1500 yen, med nio olika kanji vars uttal lyder "KAI".

När jag i januari 06 återvände till Japan efter juluppehållet hade jag med mig en burk surströmming till min lärare. Precis som den förpackning kusaya som jag fick av honom hade inte han heller öppnat burken än. Den ska tydligen vara väldigt rund!
Då två år har gått undrar jag om man ens vågar vara i närheten när den öppnas. Får ta en sväng till IKEA och köpa lite nödvändigheter såsom bröd och "dryck".

Labour Thanksgiving Day

Funabashi, 2007-11-23
Idag är det den 23 november och i Japan är det 勤労感謝の日 [Kinrō Kansha no hi] vilket översätts till engelska som Labour Thanksgiving Day. Jag bryr mig egentligen inte om vad det är för någon dag, jag är bara glad att jag är ledig idag. Dessutom inföll dagen tacksamt på en fredag så man har tre dagars återhämtningsmöjlighet. Fast denna dag gäller bara banker, institutioner och för salary man. Affärer är öppna som vanligt vilket är bra så att man har något att göra! Jag gick till varuhuset Loft och köpte Jenga – det där spelet där man plockar träbitar ur ett torn som inte får rasa samman – som jag ska ge till Takara då han fyller 7 år idag. Kan låta egoistiskt men jag har kommit på att det är bäst att ge bort saker som man själv gillar för om det man ger bort inte uppskattas kan man ta tillbaka det och använda själv. Och om det mottages med tacksamhet kan man tillsammans glädjas åt den! Smart va!

Wendy's

Tokyo, 2007-11-26
En av poängerna med restaurangkedjor är ju att det ska smaka likadant överallt. När jag åt på Wendy's i Daytona Beach i augusti var det den godaste hamburgaren jag ätit – mycket tack vare det mumsiga smörsmakande flottet som burgaren var indränkt i. Jag har gått i veckor och trånat och idag letade jag på nätet för att hitta en av de 25-30 restaurangerna som låg lämpligast i förhållande till min tunnelbanelinjes sträckning. Den närmaste låg endast 251 meter från en tunnelbaneuppgång – perfekt!

Men nu blev jag faktiskt lite besviken för vad jag fick var en helt vanlig, men inte heller dålig, burgare som jag kunde fått på till exempel Lotteria eller annan vanligt förekommande kedja. Den var lite halvtorr och inte alls smördrypande.

Övergiven? Besvikelse? Tomhet? Nä, det finns inte ens ord för vad jag känner…

Sopor

Komaba, 2007-11-27
[laddar bild...]
Sophållplats i Tokyo.
(Klicka för större och finare bild)
Sophanteringen i Japan är lite annorlunda mot i Sverige. Det sorteras förvisso precis som vi är vana vid men allting placeras på vissa platser, som här utanför någons entré. (Blir säkert uppskattat när jag lämnar en icke rengjord surströmmingsburk…) Beroende på dag är det olika saker som kan slängas; brännbart, tidningar, glas, burkar, plast, icke-brännbart mm. Så på morgonen (eller kvällen beroende på var man bor) kommer sopbilen farandes med två hurtiga killar i släptåg som verkligen springer och kastar i påsarna – japansk effektivitet!

Sisofysarbete

Tokyo universitet, 2007-11-29
Nu har jag kommit med i ESV-gruppen och igår var jag med på första veckomötet. Jag vet inte vad ESV står för men det är ett subprojekt som sju killar i min labbgrupp sysslar med. Målet är att minska bromssträckan på en bil. Utan att avslöja allt för många hemligheter så diskuterar vi vad man kan he på hjulen för att öka friktionen. Ett förslag var nattō (klibbiga jästa soyabönor som oftast äts med ris)! Andra förslag?
Så just nu planerar vi, sen ska vi göra inköp och prova om vi kan finna nåt bra sätt. Lyckas vi kan vi, enligt vår lärare, få åka till Europa nästa år på nån bilutställning eller vad det nu var. Hmmm, Europa verkar coolt, dit skulle man vilja åka! Fast jag har inte så stora förhoppningar men det ska bli kul och jag hoppas att man lär sig något iallafall.

Fast det är nog inte lika omöjligt som det jobb som lövsoparna gör vid det campus där jag bor. Varje förmiddag (och eftermiddag också?) så ser jag 2-3 män som går med kvastar och 2-taktsmotordrivna lövblåsare och samlar upp löv. De har gjort det i någon vecka nu och jag undrar hur många veckar det ska dröja tills alla löv ramlat av?

[laddar bild...]
Lövsopare.
(Klicka för större och finare bild)

Musica ex Machina

Komaba, 2007-12-02
[laddar bild...]
"Noterna" på plastremsor förs in i den vita skåran. Sen sitter det en ljussensor under lampan som signalerar till det elektroniska styrsystemet när det blir mörkt, dvs att en ton ska spelas. Den svarta lådan pumpar luft. Därefter öppnas och stängs "fingerhålen" på flöjten och ljuv musik hörs.
(Klicka för större och finare bild)
Var på en utställning på temat musik och maskiner, det vill säga självspelande instrument, på Tōdais Komaba Museum. Helt logiskt började den med historia och då från de gamla grekerna fram till 1900-talet. Aristoteles ska tydligen ha sagt (ungefär) "när maskiner kan spela behövs inte längre slavar", vilket i vår tid faktiskt blivit uppfyllt!
Sen fanns det allt från skisser på självspelande orglar (från Tyskland så klart) till riktiga speldosor och självspelande pianon. I andra delen fanns ett antal maskiner som en brittisk herre vid namn Martin Riches tillverkat. Han demonstrerade ett antal av dessa, bland annat den automatiska flöjtspelaren på bilden. En annan maskin skulle efterlikna människans ljudalstrande delar såsom läppar, gom, tunga, hals, näsa, lungor och allt vad det nu kan vara. Den kunde säga några saker men det lät minst sagt mekaniskt. Men det var coolt!

Kaffe

Tokyo, 2007-12-05
Det japanska kaffet är inte mycket att hänga i granen. Inte för en svensk iallafall. Så jag har fram tills nu kört med Lavazza som kostar hela 900 yen (ca 45 kr) för 250 gram. Skjortan!
Fast nu när det tog slut provade jag att köpa kaffe på lösvikt och det kostade lika mycket fast för 200 gram. Fast det var trevlig personal som bjöd på en gratis kopp (eller rättare sagt, det är väl så att säga inbakat i priset) under tiden bönorna rostades. Gud vad gott det luktade från min väska på tåget hem!

Jag har nu tröttnat rejält på mitt äckliga Nescafé som jag har på skolan så jag har införskaffat en bryggtratt från Kalita (hemsida). Dess logotyp är inte direkt en kopia av Melitta men man kan ju undra om det är slump att de liknar varandra då båda dessutom sysslar med kaffe?

Izakaya

Ōkubo, 2007-12-06
Har precis kommit hem efter några timmar på en izakaya, dvs en japansk pub. Det är helt klart en av de bättre grejerna med Japan. Ett besök på en svensk pub brukar ha till syfte att fylla buken med en massa öl och ibland något ätbart såsom jordnötter. Kan förvisso vara gemytligt men efter ett tag får iallafall jag en bismak. Här handlar det också om att tanka öl, men i mindre proportion i förhållande till mat. Man beställer in fat efter fat med godsaker. Idag åt vi nabe (gryta), yakitori (kycklingspett), pizza, renkon-chips (en friterad grönsak bilder) – egentligen mindre än vad det brukar bli men man måste ju tänka på figuren också… Till det blev det iallafall en 3 öl och en kiwi-cocktail. För det betalade jag 3000 yen (ca 175 kr). Prisvärt tycker jag!

December

Tokyo, 2007-12-09
Man kan lista ut att det blivit december och snart dags för ett nytt år på flera sätt. Ett tecken är att många (iallafall fler än vanligt) hushåll anlitar trädgårdsmästare som kommer och klipper buskar och träd så att de blir fina inför nyår. Därför jobbar min kompis Kenji, som är just trädgårdsmästare, varje dag under hela månaden. Men jag hoppas han får lite extra kosing för besväret också.

En annan metod att lista ut att det är december är att det börjar förekomma 忘年会 [bōnenkai]. Tecknena betyder glömma + år + träff. Man skall alltså träffas och glömma gamla synder med hjälp av lite alkohol. Och så verkar de få någon present också för idag upptäckte jag att många OL och sararii-man kom med fina papperskassar som säkert innehöll någon gåva. På tisdag ska vi i labbet ha vår motsvarande glömma-allt-man-lärt-sig-fest!

Och så kommer det då och då representanter från olika företag som vi köper grejer ifrån med kalendrar. Det börjar bli en liten hög av rullar nu. Det är väl lite av japansk tacksamhet och artighet samtidigt som företaget kan göra lite reklam. Finurligt!

Sen kan man ju inte undgå kylan vare sig man är inomhus eller utomhus. Det är inte mer än 10°C på dagarna för att inte tala om morgnarna. Så igår uppehöll jag mig i tre timmar på mitt lokala badhus, sentō, för att bli uppvärmd. Själva badet var inte dåligt men inte heller lika fantastiskt som stora kommersiella super-sentō. Men det fanns varmt (42°C och 45°C) och kallt vatten (18°C), masserande jetstrålar och bastu (110°C). Sen el-bad också men det undvek jag eftersom det kittlas så läskigt. Detta var det andra badet här i området som jag besökt och båda är väldigt charmiga. Det som jag besökte igår måste ha byggts senaste på 60-talet för förutom att det var lite av ett ruckel så hade det en massa bilder och autografer från förmodade kändisar från den tiden. Själva badet är så klart i kakel men omklädnings- och vilorummet var klätt med bilder på sumobrottare, någon kalender, souvenirer, planscher på japansk natur, biljetter från diverse sportevenemang – det kändes helt enkelt hemtrevligt. Jag skulle kunna ta en jättegrävskopa och gräva upp badhuset och lägga i en container och sätta på transsibiriska järnvägen mot Sverige – så mycket gillar jag dessa bad! Och då kan den gamla tandlösa damen i receptionen få följa med!

Turister

Tokyo universitet, 2007-12-10
[laddar bild...]
赤門 Aka-mon.
(Klicka för större och finare bild)
Varje dag kommer det ett stort antal turister till Tokyo universitet. Majoriteten är pensionärer och oftast ser man dem i matsalen då de gärna vill prova "den lokala skolmaten". Vad jag vet finns det bara två saker att se och det ena är Yasuda auditorium och det andra den röda porten, 赤門 [aka-mon]. Det speciella med Yasuda auditorium vet jag inte annat än att det ligger i mitten och därför säkert har någon speciell betydelse och behöver fotas. Vad gäller Aka-mon så byggdes den av någon Maeda-daimyo till sin blivande hustru. Under Edo-perioden tvingades alla daimyo att bo i Edo (Tokyo) vartannat år och Maedas palats låg alltså på den plats där Tokyo universitet sedan 1869 huserar. I detta område som heter Nezu fanns många licensierade "pleasure quarters" men efter några år fick de stänga igen då det, enligt historien, ansågs störa elevernas studier.

Så auditoriumet och den röda porten är symboler för universitet på samma sätt som Globen eller Stadshuset symboliserar Stockholm. Och man kan även äta Akamon-ramen som är en relativt starkt kryddad nudelsoppa med köttfärssås (gjord på japansk o(m)märkt köttfärs…?). Det är det närmsta man kan komma spaghetti och köttfärssås på skolan och är en populär maträtt. Ätes med pinnar och gärna mörk klädsel…

忘年会 Fest!

Tokyo universitet, 2007-12-12
Igår kväll samlades hela labbet för att under lediga omständigheter socialisera på årets sista fest, 忘年会 [bō-nen-kai]. På bordet hade det dukats surume (torkad bläckfisk som är som tilltugg till ölen), oden (gryta med grönsaker, fiskbullar, kokta ägg mm), ostfondue och frukt. Således en annorlunda komposition. Men allt var gott. Och som det kända uttrycket "oden kräfva dessa drycker" begär så fanns det öl, sake, Beaujolais Nouveau (som japaner av någon anledning är galna i, säkert någon trendgrej) och ett packe Svenska nubbar att tillgå. Ett sådant recept kan ju inte annat än lyckas. Att sekreteraren tyckte nubben var lite väl stark gick inte att missförstå men vad de andra egentligen tyckte vet jag faktiskt inte. Några sa att det var gott men det är väl inte många som tycker så ens i Sverige!

I årskursordning fick vi berätta för vår professor vilka intryck detta år har gett oss. För min del var det helt klart chansen att få komma hit och uppleva livet på Tokyo universitet. Skulle inte förvåna mig om festen i januari kommer innehålla frågeställningar om vad vi har för förväntningar på 2008. Vid 12-tiden var vi bara tre överlevande och jag var tvungen att sticka för att hinna med sista tåget.

2007 års kanji utsedd

Japan, 2007-12-13
Det har hållits en omröstning i Japan om vilken kanji (kinesiskt tecken) som ska symbolisera året som gått. Av över 90 000 röstande hade enligt the Japan Times cirka 20% röstat på det vinnande förslaget 偽 [nise]. Det översätts till "falsk" såsom i 偽金 [nise-gane] (förfalskade pengar) och 偽物 [nise-mono] (förfalskade varor). (Tomte-nisse? Nej, de finns!) Anledningen ska vara de många skandalerna inom bland annat den japanska matindustrin. Undra vilket tecken man skulle välja för 2007 i Sverige?

IKEA

Funabashi, 2007-12-16
IKEA har två varuhus i Japan och två till ska öppna nästa år. Ett ligger i Yokohama och ett i Funabashi. Båda ligger på var sin sida om Tokyo och täcker geografiskt upp befolkningen väl. I helgen har jag bott i Funabashi så jag tog mig en promenad till IKEA vilket tog 45 minuter i blåsig och kylig väderlek men med strålande sol. Väl framme var jag lite halvsvettig av promenaden men jag har i vaket tillstånd drömt om kanelbullar så jag var bara tvungen att äta en sådan och en kaffe. Fast dessa cinnamon rolls var ju inte alls några kanelbullar utan degen var som wienerbröd. Det var gott men inte riktigt vad jag förväntat mig. Sen skulle jag köpa julskinka som de hade förra gången men tyvärr var den slut. Fläderblomsdryck, Ballerina, tunnbröd och lakrits fanns iallafall så utflykten var inte helt bortkastad!

Snart jul

Komaba, 2007-12-20
Kom idag ett paket från Florida innehållandes god Lindt-choklad, en snygg GAP-tröja samt två roliga "Musse Pigg"-julprydnader. やった![Yatta] Jippi! Dessa ska få mitt studenrum i nödvändig julstämning!
[laddar bild...]
Musse Pigg på en flygande kotte, en snögubbe av choklad, en julgran med Musse Pigg samt mer god choklad!
(Klicka för större och finare bild)
På tal om jul så är japaner bra på det (att köpa saker alltså). Försäljarna försöker iallafall utnyttja chansen att öka sin försäljning. Och på TV lockas man köpa jultårtor och annan mat som bara säljs fram till 25:e december. Jag blir allt lite sugen på KFCs jullåda…

Kejsarens födelsedag

Tokyo, 2007-12-23
Idag fyller Kejsar Akihito år! Jag hade planerat att besöka Hans Majestät Kejsaren på Hans Majestät Kejsarens 74-årsdag, tillika Japans nationaldag, men när jag vaknade imorse hörde jag regnet slå mot rutan. Jag somnade om istället. Fast när jag gick upp vid 11-tiden hade det slutat och det var vid den tiden jag tänkt vara utanför kejsarpalatset. Vicken osis! Men det andra tillfället av två då man kan se Hans Majestät Kejsaren med familj vinka åt folket är 2 januari. Får hoppas på bra väder eller bra kläder!

Julen

Funabashi, 2007-12-26
Julen är över för detta år, i princip. Återstår gör annandagsbandy, fast för min del får det nog bli annandagsbad. Sen ska min lilla gran dansas ut och ner i sin lilla förpackning, men det är ju en tid kvar.

Årets julfirande har varit minst sagt annorlunda. Tidigare i höst tänkte jag mig stanna i Japan eftersom man ogärna vill slita på jordens hälsa men dagarna före jul när jag ensam promenerade på Tokyos regnvåta gator kändes det tråkigt och ville hem. Jul i Japan är mer en högtid för par än för familjen och avsaknad av Naoko gjorde att det kändes tomt. Men det blev bra till slut ändå, som tur var.

På julaftonen promenerade jag till Yamada-denki (motsv. On-off, El-giganten) för att trängas bland en massa folk. På hemvägen blev det jullunch bestående av en baconlindad Frankfurto (varm korv) på Seven-Eleven. Litet avbrott mot det vanliga!
På kvällen samlades familjen för att äta och dricka gott. Det blev kalkon, pizza, gryta, korv, salamiskivor på gurkskivor samt japanska fiskanrättningar. Allt detta goda sköljdes så klart ner med lite öl, vin och champagne. Som avslutning; te, svenska pepparkakor och hela två sorters tårtor – jordgubb och choklad. Blev lika trött av allt ätande som hemma i Sverige vilket jag anser är ett tecken på välsmakande mat!

[laddar bild...]
Japanskt julbord.
(Klicka för större och finare bild)

På juldagsmorgonen hade tomten kommit till Takara men inte till mig. Var det illaluktande sockor eller har jag inte varit tillräckligt snäll i år?
Men även om jag fått leksaker hade jag inte haft tid att leka med dem då jag var tvungen att gå på det brukliga veckomötet på skolan. Mina labbkompisar kommer tydligen vara kvar till och med på fredag men eftersom jag inte har några lektioner så önskade jag alla ett gott nytt år och tog med mig ett packe böcker och anteckningar hem att förkovra mig i framöver. Är inte så sugen på att plugga men om jag kämpar nu och klarar tentor och hemtentor så blir jag ledig från halva februari till 1:a april. Det är kanske värt lite engagemang.

Bacillskräck

Funabashi, 2007-12-27
Ikväll åt vi på rullbandssushirestaurangen Sushiro. Dessa rullband går ut från köket med fem eller sex bord på sidan innan den vänder tillbaka med lika många bord på andra sidan. Vi blev placerade sist vilket innebär att all mat har passerat alla andra bord innan. Jag är inte orolig för att drabbas av någons jäkelskap. Men så här i förkylningstider (nästan var och varannan går runt med munskydd) så känns det inte så kul när det sitter barn som hostar och snorar intill bandet. Dessa typer av restauranger är populära bland familjer då de är förhållandevis billiga, så det är många (smittsamma?) barn där. Farligt men gott!

Kanske jag oroar mig i onödan när jag annars åker i fullpackade tåg, vilka är bra platser för effektiv virusspridning. Men förutom lite halsont har jag klarat mig väl hittills i år. Peppar, peppar.

Storstädning

Funabashi, 2007-12-28
Innan nyår ska det storstädas i Japan. Det är ju årets största högtid som ska firas för att man ska få en så bra start på året som möjligt. Givetvis finns det en massa saker som man ställer fram i hemmet eller utanför dörren, var och en med sin speciella betydelse. Men nu lever vi ju i det moderna århundradet så intresset har nog minskat en del – det är ju rätt krävande vilket man vet från vårat julfixande.

När jag var liten och läste Kalle Anka så var han i ett avsnitt japaniserad vilket gjorde att han gick runt i japanska kläder, hade asiatisk skägg samt byggde ett hus helt av papper. Det var först när jag kom hit på riktigt som jag insåg att jag blivit lurad av Disney; husen är ju inte alls byggda av papper! Fast det används i stor utsträckning. Till exempel i skjutdörrar (som den här) i traditionella japanska rum. Det ingår i storstädningen inför nyår att byta ut pappret, även om jag tror att det är få som gör det årligen.

Men vi gjorde det idag eftersom det gamla pappret både blivit smutsigt och fått lagas för många gånger. Det gamla togs lätt bort genom att blöta ner pappret. Sedan när träramen torkat var det bara att sätta dit det nya. Det allra senaste är att limmet är inbyggt i pappret så vi behövde bara stryka med ett strykjärn för att det skulle fastna. Det var kul att få pyssla lite!

Kultur i Harajuku

Harajuku, 2007-12-29
Var och träffade två kompisar. Vi gick efter en lunch till helgedomen Meiji-jingu, tillägnat kejsaren Meiji, som regerade i Japan mellan 1868 och 1912, samt hans kejsarinna. Kejsaren var tydligen mycket intresserad av waka-poesi (mer info) och lämnade över 100.000 dikter efter sig. Vi betalade 100 yen (6 kr) för omikuji, vilket kan översättas till poesidragning. Dikten på min lapp jag dragit, som kejsaren då ursprungligen skrivit, hade innebörden att så länge man har viljan att ta sig upp för ett berg (eller annan svårighet) så finns det en väg dit. Passar bra till mitt kommande tentaplugg…

Helgedomen ligger precis bredvid det intressanta området Harajuku. Det är en plats dit alla typer av människor kommer och är en riktig smältdegel. På helgerna klär folk ut sig eller framför sina musikaliska alster.

[laddar bild...]
En ensam trummare.
(Klicka för större och finare bild)
En kille spelade trummor och bredvid stod tre killar med varsin trumpet spelandes var sin låt. De som inte kunde få ljud med egen kraft kopplade in instrumenten till elverksdrivna förstärkare och högtalare. På håll låter det riktigt, ja, inte vackert men intressant när kanske 10 grupper/personer inom en två hundra meter lång sträcka spelar sin musik. De begär inte pengar av förbipasserande så förutom att det är en billig övningsplats och att man inte riskerar vräkning från lägenheten så kanske de hoppas på att bli upptäckta och få spelningar. Vad vet jag. Iallafall, hur man än vill se ut eller göra så kommer det garanterat inte ouppskattas här!

Nyår

Tokyo, 2008-01-02
Det har varit nyårsfirande i Japan, precis som i många andra länder. Det är en högtid då man samlar familjen vilket märktes när vi var ute och åkte bil på nyårsaftonen. Det var i princip helt tomt (som i Sverige), till skillnad från annars. Antagligen var alla hemma och tittade på TV. Det finns många kanaler men jag antar att de flesta tittade på K1 (kickboxning) eller den fredligare musikgalan på NHK. Strax före tolvslaget slutar galan och ersätts av bilder från diverse tempel runtom i Japan. Vid tolvslaget ska man äta soba (nudlar) om man inte gjort det tidigare på dagen eftersom de är långa och har innebörden om ett långt liv etc. Jag gjorde varken eller men hade istället under dagen ätit en lång (ca 30 cm) brödomlindad korv från Peater Pan (pan är bröd på japanska, därav namnet) så jag hoppas jag får behålla hälsan under 2008.

På nyårsdagen är faktiskt de flesta butikerna stängda (inte Pachinko-ställena dock). Istället ska man väl ta en sväng förbi helgedomen. Men man får trängas; i till exempel Meiji-helgedomen förväntas 2-3 miljoner människor komma runt nyår men det är samtidigt en stor helgedom.

[laddar bild...]
Folkhopen som viftade rejält med flaggorna när kejsaren visade sig.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Kejsaren vinkar och talar till publiken.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Yasukuni-helgedomen.
(Klicka för förstoring)
På annandagen kan man besöka kejsarens palats, vilket vi gjorde. Klarblå himmel och strålande varm sol åt alla besökare bjöds. Kejsaren med familj gjorde under några timmar sju framträdanden. Då kom de ut och ställde sig på den inglasade balkongen på kejsarpalatset och vinkade. Och vi vinkade tillbaka med våra flaggor och några ropade banzai (hurra!). Sen önskade kejsaren alla fred och så vidare. Lite mer vinkande innan de gick in och fortsatte med Nintendo Wii eller vad det nu var de sysslade med där inne mellan framträdandena. Kejsarfamiljen ser man mycket sällan på TV då de lever ett ganska hemligt liv jämfört med svenska kungafamiljen, så det var kul att få se dem i verkligheten. Banzai!

Efteråt promenerade vi till Yasukuni-helgedomen, dit Koizumi ofta gick och som ouppskattades av många länder då namnen på klass A krigsförbrytare från WWII finns inskrivna. Hur som helst, där bad vi genom att gå ända fram och slänga en (liten) slant, buga två gånger och klappa händerna två gånger, önska och avsluta med en bugning. Det är mycket folk och de som inte orkar vänta slänger pengarna en bit ifrån så har man en luvtröja och lite tur kan man ha fått en liten slant i den när man går därifrån. Kanske inte andligt men rent ekonomiskt gick iallafall jag fattigare därifrån…


Bonusmaterial:
Kejsarfamiljens engelska hemsida

Kejsarfamiljens nyårsfoto och nyårsvideo.

Andra filmer och fotografier med kejsarfamiljen från 2007:
23 dec 23 dec (video) 20 okt 20 okt (video) 23 feb 23 feb (video) 9 dec 9 dec (video)

Jullovet över...

Funabashi, 2008-01-06
Två veckors ledighet är nu över. Hade tänkt jag skulle plugga en del men det har inte blivit av. Jag har mest stirrat på alla mina skolböcker och känt stress och ångest. Det bästa hade nog varit att lämna allt i skolan och bara helt fokuserat på vila, bad, högt kaloriintag och umgänge med vänner och familj. Det gick i och för sig bra ändå men var inte helt optimalt.

Att återgå till skolan blir kul och då särskilt att träffa kompisarna igen och se hur de har haft det. Det får bli nya friska tag från i morgon!

Färger

Komaba, 2008-01-10
När jag vandrade hemåt från en kortare lögning ikväll så lade jag märke till en sak. Alla taxibilar har en skylt i vindrutan som säger om den är ledig eller upptagen. Så långt är allt bra men de upptagna har texten färgad grönt medan lediga bilar är i rött. Hade jag konstruerat systemet hade jag nog gjort tvärtom. Fast å andra sidan så fångar rött uppmärksamheten bättre än andra färger, kanske är det därför. Fast då skulle de lika gärna kunna ha rött och till exempel blått.

Trafikljus är dock som hemma. Nästan. Rött, gult och blått. Fast de flesta utlänningar tycker inte det är blått utan mer grönblått. Japaner har nog helt enkelt annan uppfattning än européer vad gäller färger. I detta fall betyder (grön)-blått fritt fram medan rött stopp. Men i taxin är det tvärtom…

För att inte tala om den japanska flaggan, Hinomaru, och dess färger. Vit himmel och röd sol!?

De vuxnas dag

Funabashi, 2008-01-15
Igår var det andra måndagen i januari vilket innebär De vuxnas dag (成人の日 [seijin no hi]) och firas av de och för dem som blivit 20 år, alltså myndiga. Men med tanke på årskullarna här delas vid månadsskiftet mars/april, och inte vid nyår som i Sverige, så finns det kanske några (stackare) som fortfarande bara är 19. Det är ordnat så att festligheterna anordnas i det område där man gick på mellanstadiet (eller om det nu var högstadiet) och därmed träffar man de som man kanske inte sett på länge, på gott och ont…

Medan killarna bara bär kostym klär sig tjejerna i vackra och färgglada kimono. Att se folk bära kimono i Japan gör man varje dag men igår var det extremt många och därmed en höjdpunkt för den som ville spana in årets trend inom kimonomodet bland ungdomar.

Edo-tid

Tokyo, 2008-01-19
När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag skriva motioner om att vi i Sverige ska gå över till det klocktidsystem som användes under Edo-perioden, dvs fram till Japan började moderniseras i andra hälften av 1800-talet. Allt kommer bli mycket bättre då!

Det var igår i japanskkursen som vi pratade om spöken. För övrigt berättas (berättades?) spökhistorier på varma sommaren då det anses (ansågs?) kyla ner en, men oss elever plågar de i bistraste vintern. "Spöktimmen" i Japan är under 丑三つ [ushi mitsu] vilket står för oxe, den tredje. Dygnet är indelat i 12 delar med djurnamnen från den kinesiska astrologin (råtta, oxe, tiger, hare, drake, orm, häst, bock, apa, tupp, hund och galt), varför varje del motsvarar två timmar med dagens urverk och varje del i sin tur är indelad i fyra 30-minutersintervall. Oxen börjar klockan 1 på natten varför spöktimmen blir mellan 2 och 2:30.

Intressant som det är med sådan här onödig kunskap så sökte jag mer information om systemet. Fann att även detta system ändrats med tiden och förenklats – förut var varje tårtbit tredelade, dvs 40 minuter, istället för de 30 minuter som för oss känns enklare. Jag tror dock att det fyrdelade systemet kommer fungera bäst.

Så när riksdagen klubbat genom mitt förslag kommer alla säga "Ska vi träffas vid fjärde tuppen?", "Å nej, i morgon måste jag gå opp redan vid andra haren!" och så vidare. Under en övergångsperiod kan man som vid införandet av Euro ha båda klockslagen parallellt.

[laddar bild...]
Dygnet uppdelat i för- resp. eftermiddag.
(Klicka för förstoring)
Vill du justera figuren innan du skriver ut den och sätter upp på kylskåpsdörren och badrumsspegeln så erbjuder jag helt fritt och utan kostnad även originalfilen i SVG-format.

Snö

Tokyo, 2008-01-23
I natt och i dag har det snöat. Fast det var ingen rolig snö utan sån där blöt en. Och nu ikväll är den borta. Jag hade först tänkt att provsmaka den lokala gula snön men nu är det (dessvärre?) inte längre möjligt.

Men det är trist med sån här Stockholmsk vinter. Jag längtar till våren då det blir varmt både utomhus och i min lägenhet.

[laddar bild...]
En ensamen snögubbe på Komaba campus dagen därpå (I framtiden från att detta inlägg skrevs, alltså!).
(Klicka för större och finare bild)

Komiker

Japan, 2008-01-26
Precis som svensk TV finns det även i den japanska ett antal personligheter som alltid återkommer. Och ju roligare man är, i desto fler program kan man få vara med, undantaget är väl seriösa NHK News. Även om jag inte är någon stortittare så kan man inte undgå vem som är populär. Våren 06 innan jag åkte tillbaka till Sverige var det en man iklädd latex-dräkt som man fick se till leda. Men lika fort som han blev populär försvann han nog eftersom jag inte sett skymten av honom under mina nuvarande fyra månader.

Han som är populärast nu, eller som iallafall man inte kan ungdå att lägga märke till, är en kille från ön Okinawa vid namn Kojima Yoshio (小島よしお). Han pluggade på Waseda universitet vilket anses vara det bästa privata universitetet i Japan så han kan inte vara dum. Men när man ser honom börjar man undra. Han tittar konstigt med ögonen och petar gärna på näsan så den blir som ett gristryne och hans klädesplagg – hans signum – är endast ett par färgglada kalsipper. Hans vanligaste replik är そんなに関係ねぇ (sonna ni kankei nee), vilket betyder ungefär "det spelar ingen roll", vilket kommer om och om igen. Sen avslutar han med en pos (se bild) och orden "O pa pi" vilket enligt honom betyder Ocean Pacific Peace!? Jaha!?

[laddar bild...]
Kojima Yoshio: O pa pi! PS. Det finns även en annan lika avklädd herre i bild! DS.
(Klicka för större och finare bild)
Jag har ännu inte förstått poängen med det han säger emellan ovan nämnda replik men jag har ändå börjat skratta åt honom nu av någon okänd anledning. Men som sagt, japanerna tröttnar snabbt och vi får se hur länge han kommer synas i rutan innan nästa stora TV-personlighet kommer.

På Youtube brukar det finnas mycket kul men de japanska TV-bolagen övervakar nog det stenhårt för det är orimligt att det finns så lite av en så pass populär och känd person. Men i detta framträdande går det att se honom. Ungefär 30 sekunder in i filmen kommer han igång.

Bambu

Komaba, 2008-01-27
Har två prov nästa vecka så det har blivit en del pluggande i helgen (för att komma ifatt). Trött som man blir i huvudet och fint väder som det var tog jag en promenad i mitt bostadsområde. Det finns så många snirkliga vägar så man kan alltid äventyra sig med genom att gå olika vägar varje gång.

Brädgårdar finns det iallafall två stycken inom gångavstånd men idag hittade jag en bambuförsäljare. Hur stora kan de längsta vara? 8 meter eller nånting sånt. Undrar vad de kan kosta? Och kommer British Airways tvinga mig betala en avgift för skrymmande på hemresan? Och vad finns det för användningsområden förutom kanalbytare till TV:n när batteriet i fjärrkontrollen är slut? Många frågor men få svar.

[laddar bild...]
Bambuaffär.
(Klicka för större och finare bild)
En intressant detalj med bilden är att ägaren inte verkar oroa sig för tjyvar. Bamburör kanske inte är den mest eftertraktade produkten men det visar ändå hur pass säkert Japan är jämfört med många länder.

Studierna

Tokyo, 2008-02-04
Nästan all snö som föll igår är nu borta. Det var typiskt svenskt härligt vårväder så snön smälte nog fort. Men annat var det igår med all den blötfina kramsnön som utgjorde grund för mitt och Takaras snöbollskrig. Och j*klar vad träningsvärk jag har idag.

I två kurser bestod examinationen av skriftliga prov och de klarades av förra veckan. I det ena gick läraren runt och försökte hjälpa en när man kört fast. Det andra blev lite besvärligare eftersom det var på japanska, även om jag svarade på engelska. Jag hade dock helt missat att man fick ha föreläsarens material så jag fick först springa och hämta det jag hade. Hälften hade jag inte orkat skriva ut så det blev lite handicap mot de andra studenterna. Det var ett sånt där prov där man ska skriva fördelar och nackdelar och jämföra och ha sig. Så till skillnad mot ett räknetal där man på en gång vet om man gjort rätt så blir man här oviss fram till lärarens dom visar sig. Nu är det inga mer lektioner utan tiden ska användas till att skriva några rapporter, vilket inte känns som en omöjlig uppgift. Sen blir det looov!

Snart Alla Hjärtan

Japan, 2008-02-11
Idag är det Dagen till åminne av nationens grundande (eller vad man nu kan kalla det), där nationen så klart syftar på Japan. Nu är ju lektionerna slut så det gjorde varken till eller från att dagen inföll på en veckodag. Men med alla andra japaner som är lediga gläds jag.

Det är ju bara några dagar kvar till Alla hjärtans dag och det är full rulle i bland annat varuhus och järnvägsstationer. Det skulle vara intressant att få veta hur mycket chokladförsäljningen ökar under februari, eftersom det är choklad som tjejerna köper till killarna. Utbudet är enormt av alla sorter från finaste europeisk choklad till choklad i skämtförpackningar såsom medicinburkar med mera. Hmm, undrar om jag får någon choklad i år?

Återvinning

Tokyo universitet, 2008-02-13
I Japan ska det sopsorteras och det gäller även på Tokyo universitet. Det finns sopkorgar för brännbart, plast, metall, vanligt papper, tidningspapper, kartong och övrigt. Det intressanta är att en del av återvinningen sker på universitet. Som till exempel dessa toalettpappersrullar som återvunnits av mina och andras dåliga rapporter:
[laddar bild...]
Akademiskt toapapper.

Presentationer

Tokyo universitet, 2008-02-14
I tisdags hade mina labbkompisar i M2 (2:a året på Masters och 6:e året totalt på universitetet) sina slutredovisningar. Förra veckan när de i B4 (Bachelor 4) hade sina redovisningar deltog vi övriga, och givetvis ville jag visa mitt stöd även i tisdags. Eftersom jag var lite sen kollade jag på listan på dörren att det verkligen var rätt sal. Det stod också något mer om när det är prov ska man gå in via andra dörren. Var den dörren skulle kunna vara förstod jag inte, och något prov var det ju inte tal om heller utan endast en muntlig presentation. Jag tvekade iallafall, ända tills jag hörde skratt innefrån, då måste det vara lugnt. Öppnade dörren, och visst var det rätt, så jag tågade in.

Jag tyckte inte det var så farligt, men min lärare sa att alla professorer (av de som var vakna) blev lite förvånade när en utlänning med stickad mössa plötsligt trädde in. Vi skrattade åt det också så det är nog inga skottpengar på mig. Och det är ju trots allt så vi utlänningar ska vara – ett litet störmoment mot den ordinära japanska friden.

På kvällen avnjöt vi sukiyaki och öl och de som slutar nu i mars fick berätta om framtiden. De flesta har redan jobbet bestämt sedan månader tillbaka, och kommer börja 1 april som är det datum då jag tror alla nyutexaminerade börjar.

Idag, torsdag, hade jag min presentation i japanskakursen om bröllop där jag frågade mig varför 60% har kristet bröllop när endast 1% är kristna (vilket jag tror beror på att de inte är så religiösa, tjejer vill ha vacker klänning och västerländskt är häftigt). Dessutom fick jag den stora äran att agera konferencier. Efter våra insatser var vi helt klart värda den goda maten i form av sushi, karaage (frit. död kyckling), nabe (gryta), frukt med mera.

[laddar bild...]
Alla deltagare och åhörare.
(Klicka för större och finare bild)

Den själsliga resan

Chichibu, 2008-02-16
Igår var det åter dags för en skolutflykt. Den här gången bar det av åt nordväst till Chichibu (秩父) i Saitama-prefekturen. Temat för resan var betonat på det själsliga vilket man förstår av innehållet: Berg, shinto-helgedom, bön, helgedomslunch, onsen (spa) och sake-tillverkning med provsmakning!

Efter några timmars bussresa på smala serpentinvägar (sista biten iallafall) så nådde vi Mitsumine-helgedomen (三峰神社). Vi fick vandra uppför berget och det var då som jag och tyske Steffen gick vilse för att vi ville kolla närmare på den vackra Zuishin-porten (随身門). För när vi kom tillbaka var alla borta. Vi missade därför bönen i shinto-helgedomen men vi fick avnjuta gudafina solstrålar och vårvärme istället.

Sen bjöds det på lunch (skolan betalade rubbet på utflykten) i typisk, ja, traditionell, matsal i form av en hel del intressanta smårätter. Det var fisk, ris, sötpotatis, bönor, tofu, soppa, inlagda grönsaker, konyaku med mera samt apelsinklyfta till efterrätt. Efter maten tog vi ett dopp i hotellets bad.

Sista aktiviteten var en rundvandring hos den 260-åriga saketillverkaren Chichibu Nishiki (秩父錦), som är en av Japans 2000 bryggerier. Där visades tillverkningshistoria och vi fick se dagens tillverkning. Pågående produktion var sake med kolsyra, vilket jag fick lära mig den hårda vägen när jag doppade huvudet i ett kar för att känna doften och stark kolsyra vände ut och in på näsan! Det var som när man dricker läsk och kolsyran kommer i näsan – fast 100 gånger värre! Jäääklar vad det stack!
Det blev provsmakning i affären och enligt japansk sed köpte jag med ett exemplar hem till labbet som får avnjutas vid nästa partaj.

[laddar bild...]
Zuishinmon (随身門) är en av portarna till Mitsumine-helgedomen.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Lunchen dukad på hotellet.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Typisk lunch på japanska hotell och ryokan; fisk, ris, sötpotatis, bönor, tofu, soppa, inlagda grönsaker samt flera odefinierade tillbehör.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Ett litet Shinto-skrin finns uppsatt i sake-fabriken – det gäller att ha gudarna med sig i sådana här viktiga sammanhang. Dessa cylindrar är halsar som leder ner till karen på bottenvåningen som vart och ett innehåller sake gjord på 3 ton ris.
(Klicka för förstoring)

Skidresan

関東, 2008-02-25
Vinden var stark i Tokyo-området redan på lördagen. När jag var ute på promenad virvlade en massa damm upp i ögonen och flygplanen som skulle landa på Narita flög lågt över Funabashi, vilket man annars aldrig ser.

Men jag och Kenji-kun hade ju bestämt sedan tidigare att åka snowboard denna helg. Så vi gav oss av. Efter några timmars bilfärd och ett antal vägvalsmissar, särskilt på slutet när det började snöa kraftigt, kom vi så fram till världens högsta berg. Nej, ett högt berg. Nej, ett berg med roligt namn – Mt. Jeans (japaner gillar utländska, främst engelska, namn och desto konstigare desto bättre!). Efter ett skönt bad i anläggningens onsen intog vi horisontalläge i sovsalen. Jag sov dåligt under de 5,5 timmar vi hade innan väckarklockan ringde, kan det ha berott på att det blåste så otroligt att jag trodde huset skulle flyga iväg?

Vi förstod ganska snart att någon brädåkning skulle det inte bli. Det var ett rejält snöoväder som vi lyckats pricka in. Jag vet inte hur många sekundmeter det var, men längre ner i den mer "stillsamma" dalen var det enligt Japan Times 30 m/s:
All bullet trains on the line were suspended at around 7:55 a.m. when winds of more than 108 kph were recorded between Utsunomiya Station in Tochigi Prefecture and Shinshirakawa Station in Fukushima Prefecture, East Japan Railway Co. said. Services were resumed around noon.

Vi åt frukost och tog sen ett långt bad – det var häftigt med snön virvlandes mitt framför ögonen. Och så kan man ju ha lite snöbollskrig också!
Sen påbörjade vi resan hemåt, men vi klarade av ytterligare två onsen på vägen, vilket gjorde att vi tangerade det som sägs vara maxgränsen ur hälsosynpunkt. Det ena var traditionella 鹿の湯 [Shika no yu], Hjortens spa (se bild), medan det andra var modert, kommersiellt, stort men fräscht. Efter ett dopp i Hjortens sura vatten så luktar man riktigt gott, om man tycker om äggfis det vill säga.

Vi klarade oss trots allt utan större bekymmer, men längs vägen såg vi ett antal omkullvälta träd, avflugna hustak och skyltar. Skidresan bjöd inte på skidåkning men vad gör det när man njutit av god mat, härliga onsen och kamratlig vänskap!

[laddar bild...]
Kenji-kun i badet.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Jag glädjs av det varma badet.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Blåsigt värre.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
De olika baden i Hjortens spa (鹿の湯), tempererade mellan 40 och 48 grader.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Alla onsen har information om vad vattnet innehåller. Gör mig dock påmind om de hemska kemi-lektionerna…
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
En restaurangs namnskylt har fått sig en törn, liksom taket på huset bakom.
(Klicka för förstoring)

Vårlooov!

Tokyo, 2008-02-29
Lämnade i förrgår in min sista uppgift för terminen. Nu är jag fri! Fast under min ledighet i mars kommer det bli en hel del resande, både inom Japan och till staterna, så nu måste det planeras för att det ska gå smidigt och tiden utnyttjas optimalt. Men det är ju ett "arbete" med nytta, till skillnad från skolan, så det gör jag gärna!

Det bästa är att det nu också börjar bli lite varmare här, kanske inte på kvällen och framför allt inte på morgonen när man ska ur sängen, men på dagen är det sånt där härligt vårväder så att man bara vill vinkla upp ansiktet mot solen och njuta dess ljuvliga strålar!

ESV-slutspurt

Tokyo, 2008-03-04
I helgen jobbade vi på vårt ESV-projekt, som jag tror står för Experimental Safety Vehicle. Vi fyra killar jobbade mer eller mindre konstant över helgen för att kunna presentera hos Society of Automotive Engineers of Japan, JSAE, i går. För att utnyttja allas kapacitet till det bästa fick var och en göra det som han är bäst på – för mig innebar det alltså att slösurfa och hålla mig undan. Nä, jag gjorde faktiskt lite mer men kunde iallafall sova hemma medan de andra sov någon timme i labbets soffa.

Vad vi gjorde var att pröva hur friktionen mellan däck och vägbana påverkas om man kletar in däcket i olika slags klister. Fast efter ett tag kommer det inte klister inte bara på däcken, utan på alla andra ställen som verktyg och dörrhandtag och datorer och kläder – ja, kletigt minst sagt!

Sen presenterade vi det på JSAE i en tävling mot Kanazawa universitet som kom med en annan lösning. Vi vann för vårt nytänkande, dvs galenskap, men det var inte det bästa på dagen. Det bästa var organisationens drickaautomat som inte avkrävde en pengar samt maten det bjöds på efteråt. Det är då man känner att man gjort någon nytta!

Långvila?

Tokyo, 2008-03-07
Om man ännu inte bestämt var man önskar sin sista vila har jag hittat ett finfint ställe bara 100 minuters resa från Tokyo. För 2 miljoner yen, ca 120 kkr, så får släkten (i Japan trängs man även i graven!) 3 m². Jag tycker vyn är enastående över Fuji-san och det blir nog inte sämre på våren när körsbärsträdens rosa blommor blommar.
[laddar bild...]
Gravplats med fin vy över Fuji-san.
(Klicka för förstoring)

Cykelparkering

Funabashi, 2008-03-09
Det cyklas mycket i Japan så vid järnvägsstationerna och varuhusen finns det alltid vakter som ordnar så fordonen blir placerade i ordning. På den här parkeringen i Funabashi har kapaciteten nyligen dubblats genom att installera ett tvåvåningssystem. Vet inte hur man får upp och ner cyklarna på andra våningen men gissar på att anordningen dras ut för att sedan tippas ned mot backen.

Anmärkningsvärt är också att cyklarna är främst damcyklar och sadeln är längst ner – detta för att man alltid ska kunna sätta ner foten på backen utan att ramla!

[laddar bild...]
Ett relativt nybyggt tvåvåningscykelställ i Funabashi.
(Klicka för större och finare bild)

Vårresa söderut

2008-03-19
Jag har inte skrivit så mycket den sista tiden. Anledningen är att jag haft trevligt besök av mor och far. För att visa min uppskattning för leveransen av gott svenskt kaffe, Daim, Käck med mera guidade jag dem genom södra Japan.

Vår första anhalt blev Hiroshima, en av de i utlandet mest kända japanska städerna. Givetvis besökte vi det informativa Fredsmuseet och den intilliggande Fredsparken. Även om bomben som användes inte hade större verkan än konventionella bombräder, som mot till exempel Tokyo, så är det ju läskigt hur fort ett stort antal liv bara kan förintas. Och de som överlevde drabbades ju också av strålningen. Jag tror ingen som besöker museet inte kan undgå att bli påverkad av dessa fasor krig innebär.

[laddar bild...]
Före 6 aug 1945.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Efter bomben. Huset i övre mitten står kvar i dag som minne och är världsarv. Epicentrum, till höger om byggnaden, är markerat med röd pil.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Vikta tranor i Fredsparken.
(Klicka för förstoring)
Nästa dag besökte vi något mer lättsamt. Det var ön Miyajima som bara var en kort tåg- och båtresa från Hiroshima. På denna ö finns en helgedom med en torii som hör till en av Japans vackraste vyer, enligt dem själva. Den är byggd ute i vattnet och verkar nästan "flyta" på det. Turistsäsongen hade ännu inte riktigt börjat så det var lugnt och skönt. Väl inne i helgedomen kom vi precis till ett shintoistiskt bröllop. Förutom att kläderna och musiken skiljer sig från vad vi är vana vid, dricks det även sake på dessa ritualer. Tre gånger förs tydligen fatet (ej glaset!) upp mot munnen innan det sveps. Fast i ett litet fat får det ändå inte plats med så mycket prit

Man kunde även åka linbana upp till toppen av berget på ön (sista biten fick man gå men vi kom tyvärr precis före stängning, så det bidde inget). Förutom den vackra vyn över öar och vatten såg vi även vilda apor och hjortar.

[laddar bild...]
Den flytande toriin och en grupp japaner.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Ett shintoistiskt bröllop i Utsukishima-helgedomen.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Utsikt från öns bergstopp.
(Klicka för förstoring)

Därefter for vi vidare ner mot Kyushu, ön närmast det asiatiska fastlandet, dvs Sydkorea. Jag hade i och för sig läst att kurorten Beppu skulle vara väldigt turistigt, men det är alltid svårt att föreställa sig innan. Den största attraktionen, förutom alla onsen (spa), är de så kallade helvetena, 地獄 [jigoku]. Det är åtta stycken källor med cirka 100-gradigt vatten i olika färger och ibland bubblandes bland lera. Så här i efterhand kan man tycka att man inte hade behövt besöka alla åtta helveten – några kändes riktigt krystade med mini-djurpark och krokodiluppfödning. Så klart kan man köpa souvenirer och vi provade onsen-kokta ägg. Det var intressant men jag föredrar nog ändå vanliga ägg kokta i vanligt kranvatten med vanligt salt.

[laddar bild...]
Kanske 海地獄 [umijigoku=havshelvete] är det finaste helvetet? På "metspöet" finns en korg med ägg som kan köpas för en liten slant.
(Klicka för större och finare bild)

På kvällen badade vi i stadens äldsta badhus, Takegawara. Det kostade bara 100 yen, 6 kr, men då var det bara en gammalt bad med skållhett vatten. Fast byggnaden var mycket fin och välbevarad, något som är ovanligt i Japan med tanke på alla jordbävningar och krig.

Nästa dag besökte vi ytterligare ett turistställe, Yufuin, två timmars tågresa från Beppu. Där fanns det dock en hel del fint hantverk att köpa.

Sista stoppet på vår enveckasresa var Kagoshima, fd Satsuma-prefekturen, på södra Kyushu. På våra 48 timmar hann vi med en hel del. Först styrande Shimazu-klanens residens och dess vackra trädgård. Vi gjorde också japanska bussturer. Då alla resenärer har olika intressen får man acceptera att resan satsar på många korta stopp snarare än färre längre stopp längs vägen. Vi besökte konstmuseum, småsprang genom en blomsterträdgård, tog gruppfoto framför vulkanen Kaimondake, "letade" efter sjöodjuret Issi och tittade på bamseålar i Ikeda-sjön, bockade av kamikaze-museet i Chiran (där över 1000 unga män utgick ifrån på sina ödesdigra uppdrag 1945 (det verkar komma en film som skildrar detta i år)), beskådade vackra samurajträdgårdar i Chiran. Och när vi satt i bussen hade vi världens mest pratglada guide som verkade kunna ta ett djupt andetag och sen prata konstant i 30 långa minuter. Men det ska tydligen vara så!

[laddar bild...]
Dessa unga män (runt 20 år) blev offrade till, så gott jag förstår, ingen nytta. I montern fanns deras efterlämnade brev.
(Klicka för större och finare bild)

Innan den 9 timmar långa återresan med tåg till Tokyo, följde vi med ytterligare en guidad busstur, då runt vulkanen Sakurajima. Vädret var skit så man såg inget av vulkanen, men det var kul ändå, och vi hade ändå sett den när vi anlände till staden. Jorden runt denna vulkan är extra frodig så här växer världens största rättikor – den största vägde 31 kilo! Men paradoxalt nog växer även otroligt små mandariner, nja något mindre än golfbollar, som de är stolta över. Ja, världen är förunderlig. Och på samma sätt, vanligtvis är japanska berg skogbeklädda men här växte en del tall och det var mycket stenigt så det påminde mycket om Norrland. Jag hade gärna varit med om ett litet utbrott men den har dessvärre lugnat sig och gör det nu bara ungefär en gång i månaden. Det var bättre förr när det skedde flera gånger per dag! Och det var på grund av all aska som boende runt vulkanen försåg gravplatserna med tak! Det var en intressant plats att besöka och jag återkommer gärna om de bjuder på bättre väder!

[laddar bild...]
En torii som blev begravd i lava vid senaste större utbrottet år 1914.
(Klicka för större och finare bild)

Hanami-försök

2008-04-06
Åkte med Kenji-kun för att titta på körsbärsblommor, så kallad 花見 (hana-mi = blomma-se), dock utan sedvanligt alkoholintag. Det enorma körsbärsträdet var över 300 år gammalt och riktigt vackert – fast dessvärre inte i blomning. Det är bergs-sakura vilket är en sort som blommar lite senare. Så även om vi inte fick se trädet blomma så var vädret kanon och vi for dit på en hoj. Riktigt skönt! Det bästa med motorcykel är att man oftast kan tränga sig längst fram i bilköer, även om man måste hålla tungan rätt i mun och den lille svensken bakpå bör blunda!
[laddar bild...]
Ett över 300 år gammalt 山桜 (yama-zakura), dock ännu inte i blom – chock!
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
En gammal tants grönsaksstånd.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
En fräsch Yamaha.
(Klicka för förstoring)

Vårterminsstart

Tokyo universitet, 2008-04-08
Efter en månads ledighet börjar nu skolan igen. Jag har förvisso varit lite på universitetet och städat och lyssnat på föredrag, men i princip har jag varit långledig. Därför ska det bli kul att börja igen. Till terminens första måndagsmöte hade jag med mig en kartong pretzels från Disney World, man ska ju ha med sig något när man varit på resa, föreställande Musse Pigg stilistiskt utformade med ett ansikte och två enorma öron, alltsammans chokladdoppat. Inte världens godaste men av någon underlig anledning hade jag inte förväntat mig det heller!

Men tanke på att det var rätt besvärligt att läsa kurser på japanska tänkte jag läsa fler på engelska denna termin. Problemet är dock att många kurser går varannan termin på japanska och varannan på engelska, och denna termin är de flesta på japanska. Bara en av de som jag är intresserade av ges på engelska… Men det ska nog lösa sig ändå. Med några kurser i japanska ovanpå en 5-6 "riktiga" kurser ska jag nog få tiden att gå under de närmaste fem månaderna.

Sen under veckan kommer några nya elever som ska börja i vårt team. Det är alltså fjärdeårselever som ska göra sitt bachelor-examensarbete. Jag vet inte varför japaner börjar skolan i april; kan det vara för våren och körsbärsblommorna som är tecken på början av en cykel måntro?
Beträffande körsbärsblommorna är de i blom eller på gång – det beror lite på sort och plats. Fast med nattens och morgonens enorma skyfall undrar jag om det finns några blommor kvar att beskåda. Jag hoppas de överlevt iallafall.

Cirklar

Universitetet, 2008-04-09
Skolstart. Det innebär att de olika cirklarna som finns försöker locka till sig nya medlemmar. Idag hittade jag en poster från tennisklubben gemensam för Tokyo universitet och två andra kvinnouniversitet. Men det görs annat än att spela tennis i dessa cirklar – snittet på två "andra" aktiviteter (läs: fester) i månaden avslöjar att det egentligen är en täckmantel för att träffa nya "vänner". Fast jag är inte så intresserad av "tennis", det goda ratiot till trots!
[laddar bild...]
Poster för tenniscirkeln.
(Klicka för större och finare bild)

Helgen v. 48 minus 32

Tokyo, 2008-04-15
Trots en lugn vecka blev det en lugn fredagskväll. Kollade på TV och såg ett program om Jero, en mörkhyad amerikansk kille som blivit enka-sångare. Genom sin mormor, som var japanska, väcktes tidigt hans intresse för denna speciella musikgenre. Av kärlek till sin mormor lovade han att bli enka-sångare, vilket gjorde att han kom till Japan 2003. I år nådde han målet och har nu släppt en skiva och genomför många framträdanden, dessvärre fick inte hans mormor uppleva detta. Han har inte bara klättrat högt på min idollista utan många japaner verkar gilla honom, vilket man förstår för all TV-tid han får.

Videofilmer från Youtube: Umiyuki (Havssnö) – hans ess i rockärmen – och ett klipp från ett TV-program.

I lördags började jag i badmintonklubben Love All på skolan. Efter 2,5 timmars träning for vi – utan att duscha – till en restaurang där alla gamla och nya medlemmar under lättsamma former fick lära känna varandra och även fylla buken och släcka törsten. Det är inte kutym i Japan att duscha efter idrott utan det blir till kvällen. Och på sommaren spelar det heller inte så stor roll då man blir dösvett bara genom att gå utomhus. Fastän vi inte är där än, så ska vi inte slösa på dyrbart vatten! Och man känner inte heller hur illa andra luktar om man luktar lika själv. Jaja, det ska hur som helst bli kul att röra på fläsket 2-3 gånger i veckan framöver!

Och så har jag lyssnat på bob hund i helgen – första gången på länge – i programmet Songbird (länk). Det var grejer det!

Mangakafé

2008-04-19
Har precis "checkat in" på ett internet-kafé för att få min dagliga dos webb-surf. Det är egentligen ett manga-kafé men i varje litet bås som man får hyra finns även dator och TV. Sen får man gå ut i hallen där ett stort utbud av manga och DVD-filmer finns att ta med tillbaka till sitt rum. I priset ingår också gratis alkoholfri dryck såsom jos, kaffe, te och läsk. Priset då? Nja, startavgiften på 200 yen är för 30 minuter, därefter 105 yen per kvart. Så första timmen går på ungefär 20 kronor, men sitter man längre sjunker timpriset.

Eftersom kaféerna är öppna dygnet runt används de av del för att sova i om man missat sista tåget hem. Och även om jag inte träffat någon, så sägs vissa människor helt skippa lägenhet och bo på dessa kaféer. Det fungerar nog då det finns både nudlar att köpa i receptionen samt duschmöjlighet. Fast jag behåller nog min lägenhet tills jag åker hem!

Lite förkyld

Tokyo universitet, 2008-04-23
Våren är här och med den kom en liten vårförkylning. Det är så typiskt att jag skulle drabbas precis innan vi i labbet skulle spela futsal (spark med boll inomhus och på liten plan; alltså som fotboll fast man slipper göra så långa löpningar!). Och, vilket är det märkliga, det skedde precis på samma sätt förra gången vi skulle spela – och det var ändå förra året!

Fast då jag inte kunde sparka boll, behövde jag heller inte saboru från kursen Teknisk engelska där vi får lära oss de fel japaner gör när de skriver rapporter. Saboru (dåtid: sabotta) betyder skolka och kommer från sabotera! Hur ordet fått den betydelsen kan man dock endast spekulera i.

Racket

Tokyo, 2008-04-25
Idag hämtade jag mitt racket som jag beställde förra helgen. Klubben hade då ordnat så att vi nykomlingar fick bra erbjudande. Innan jag åkte dit tänkte jag köpa ett racket för kanske 3-400 kr, men där i butiken hade de inte dåliga och billiga racketar. Det slutade på 800 spänn för mig och ungefär samma för alla andra tjejer som var där. Det slog mig att japaner är väldigt materialistiska, för jag tror inte många av de där tjejerna (säger inte så för att diskriminera kvinnor utan för att alla utom jag just var tjejer) som knappt aldrig hållt i ett racket behöver ett som kostar nästan 1000 spänn. Men det är ju bra för samhällets ekonomi…

Nu har jag iallafall ett Yonex Ti BP 05 Titanium Mesh med nätet spänt till 18 pund och ett grepp som inte skall ge vika för de allra svettigaste händerna! Med rejäla mängder honungsvatten med whiskey och lite väntan hoppas jag förkylningen ger upp så man snart får prova utrustningen!

OS-facklan

Nagano, 2008-04-26
Så har OS-facklan visats även i Japan. Eller visats, det var knappt någon som såg den då så många vakter fick springa på sidan om den!

Löpningen skedde i Nagano och till skillnad från tidigare länder som kortat löpsträckan med flera kilometer förlängde japanerna den med 200 meter. Kanske trodde de på lugnare omständigheter här än i väst, fast det blev tumult här också!

Ett stort gäng kinesiska utbytesstudenter var där för att stödja Kina och på andra planhalvan hade vi de Tibet-vänliga. Som uppgjort för bråk dem emellan. Vidare attackerades också den säkerhetsomgärdade fackelbäraren ett antal gånger, i sammanhanget.

[laddar bild...]
Välomringad fackelbärare.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Synen som mötte åskådarna; mest vakter...
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
En demonstrant blir effektivt nedplockad.
(Klicka för förstoring)

Korsa Tokyo till fots

Tokyo, 2008-04-27
Var i Akihabara för att kolla priser på kamera. Kom snabbt fram till att priserna inte skiljer sig mot andra ställen i Tokyo. Men det finns ju så mycket andra coola prylar som man vill ha när man går omkring där. Inte för att jag är i behov av något, men saker med knappar och spakar på är ju så kul.

Sen är ju helgen tidpunkten då många meido (pigor) kommer ut och blir fotade av en massa killar. Jag nöjde mig med en bild på denna KFC-meido:

[laddar bild...]
Kentucky Fried Chicken-piga.
(Klicka för större och finare bild)

Det var otroligt bra väder idag så istället för att ta tåget hem ifrån Akihabara tänkte jag promenera några stationer. Efter ett tag bestämde jag mig för att gå ändå hem. Har i efterhand beräknat avståndet till över en mil. Visst kan det anses lite tokigt, och det tyckte nog även polismännen som jag frågade efter vägen, men man ser ju så mycket mer ovan jord än under jord. Bland annat insåg jag att kejsarfamiljen har (minst) två enorma palats i centrala Tokyo. Jag har alltid trott att den ena varit en allmän park, men när jag lufsade förbi så trodde jag att jag kommit till Buckingham Palace. De är nog där de bor och så "jobbar" han på det andra stället. De verkar ha det gott ställt iallafall och inte alls bo lika trångt som övriga japaner, men man kan ju fundera på hur det är att leva så avskiljt?

[laddar bild...]
Tokyo Rockabilly Club uppträder.
(Klicka för större och finare bild)
Till slut kom jag fram till Harajuku och det var som vanligt, på en söndag, smockat med ungt folk och turister som tar kort på människoflödet och gatuuppträdande personer. Jag fastnade för rockabilly-killarna och deras häftiga dans till den skrålande musiken!
Hur skulle det vara med lite rörlig video?

Golden Week slut

Futako-Tamagawa, 2008-05-06
Idag var sista dagen på Golden Week. Årets "gyllene vecka" har delvis infallit olyckligt över helgen, men vi fick iallafall måndag och tisdag ledigt. Det var en dag förra veckan också så genom att ta ut tre dagars ledighet så skulle man få hela åtta dagars semester, enligt den japanske farbror som jag pratade med förra veckan på den japanska free talk-lektionen. Men han verkade vara emot det och tyckte att dagens människor har alldeles för mycket semester. När han var yrkesverksam var det måndag till lördag som gällde. Och kvällarna avslutades ofta med nomu-nication – ett japanskt uttryck för att dricka och kommunicera som bör praktiseras med arbetskamraterna efter dagsverket på kontoret.

Nu svävades det ut en del. Iallafall, så här på sista dagen på ledigheten ordnade vi labbmedlemmar en liten grillfest. Vi köpte med kol och galler och for ut till en strand längs med floden Tamagawa (多摩川). Vi pallade upp gallret med stenarna från stranden och sen försökte vi få fart på kolet – inte det lättaste utan sprit. Med lite svenskt hantverk fick även vi till slut fart på elden och kunde börja grilla och äta.

[laddar bild...]
Kommer elden ta sig?
(Klicka för större och finare bild)
[laddar bild...]
Vi var inte helt ensamma på flodbädden utan det var mycket folk, främst ungdomar.
(Klicka för större och finare bild)

Kattfiskens utbrott

Tokyo, 2008-05-08
I natt fick kattfisken ett utbrott igen. Det var vid ett-tiden när jag sov eller iallafall höll på att somna som det började skaka något väldans. Glaset i bokhyllan vibrerade ljudligt medan jag låg och tryckte under täcket i hopp om att det där mastodontutbrottet-som-sker-vart-80:e-år inte var nu. Och det var det inte heller. Det visade sig att epicentrum var i havet öster om Tokyo och nådde till 5,1 på Richterskalan – det är ju nästan ingenting i sammanhanget!

Badmintonläger

Izu, Shizouka, 2008-05-12
I helgen har jag varit på badmintonläger. Vi åkte i fredags kväll till Izu som ligger i Shizouka-prefekturen, någon timmas bussresa sydväst om huvudstaden. Det blev bad innan vi började med kompa (jp. sammankomst för att dricka, äta och umgås). Fram till klockan 4 på natten försökte vi lära känna varandra lite bättre, de flesta hjälpta av i sammanhanget relativt måttliga mängder alkohol.
[laddar bild...]
Kompa.
(Klicka för större och finare bild)
Redan klockan åtta blev det frukost – vi kunde ju inte sova bort hela dagen eftersom syftet med ett läger trots allt är att man ska bli bättre på någonting, för vår del badminton. Indelade i fyra lag om cirka 15 personer turnerade vi i dubbelmatcher. Hela dagen spelade vi och mot slutet blev det faktiskt som så att mitt lag stod som vinnare. På kvällens samkväm ärades vi med lite presenter och ett drickafyllt glas. Sen var ruljansen igång igen och vi var ånyo igång till arla morgon.

Upp tidigt på söndagen igen, badmintonande fram till eftermiddagen då vi for tillbaka till Tokyo. I princip alla utnyttjade tiden med att försöka ta igen sömn.

Unga som vi fortfarande är, åkte några av oss inte hem direkt för att sova utan drog iväg och spelade bowling. På söndagkvällen slocknade jag dock tidigare än vanligt, givetvis inte helt surpriserande.

[laddar bild...]
Gruppfoto.
(Klicka för större och finare bild)

Nattklubb

Shibuya, 2008-05-17
Igår var det vårens get-together-party här i elevhemmet. Som förra gången rikligt med god mat och dryck. Efter partyt tog vi tåget ner till Shibuya. Då vi var rätt många fick vi inte plats i någon av de minimalistiska barer som har plats för en sisådär tio-femton personer. Efter mycket gående fram och tillbaka splittrades gruppen och min falang gick till en nattklubb. Det var första gången för mig i Japan och det påminde till mångt och mycket om Sverige (till och med spelades Dancing Queen emellan hip-hopen och technon). Nåt jag aldrig sett i Sverige dock är möjlighet att få locka håret!

Regnsäsong – 梅雨

Japan, 2008-06-03
Nu har den börjat. Regnsäsongen alltså. Och vad kännetecknar regnsäsongen? Jo, regn. Mycket regn. Förvisso tycker jag mycket om regn med tanke på den härliga doften och smattrandet. Men det gäller ju när man är under tak. När man går till stationen får det gärna vara uppehåll!

De säger att det ska hålla på i en månad. Och under den perioden kommer det nog säkert en och annan tyfon in mot Japan som kommer sabba kalufsen. Spännande tider framöver!

Ridsport

Tokyo Racing Course, 2008-06-08
Följde med Naokos systers familj till Tokyo Racing Course i västra Tokyo där galopp hölls. Mitt intresse och framför allt kunskap är begränsad men med mycket folk, Takara och Asahi, flottig mat, värme så kunde jag ha trevligt ändå. Sen finns det en stor lekpark för oss barn… Där åkte jag och Asahi en mindre variant av Shinkansen. Den var inte riktigt lika snabb som den riktiga och man får väl anse att den gick på smalspårig järnväg (ca 15 cm). Några bilder från dagen nedan:
[laddar bild...]
Upploppet på ett av dagens race.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Riven is. Sen hälls smaksatt sockerblandning på och man kan sen hugga in! Detta serveras ofta på festivaler och arrangemang under sommaren.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Jag och Asahi på tåget.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Utanför serveras yakitori (kycklinggrillspett).
(Klicka för förstoring)

Kubota

Tokyo universitet, 2008-06-9
Ibland är det bra att vara student. Vi fick besök av en tidigare medlem av labbet som nu jobbar på Kubota; en stor tillverkare av dieselmotorer, traktorer och trädgårdsmaskiner och en hel del andra grejer. Han och hans chef presenterade företaget på tio minuter (lagom långt alltså!) och sen fick vi fråga på om allt rörande företaget. Intressant, ja visst, men höjdpunkten var när de tog oss med till en fin sushirestaurang utanför skolan. Att hela förmiddagen förvänta sig att man ska äta i skolmatsalen men sen få fin-sushi, ja, det är jackpott det!

Gör det hemma!

Tunnelbanan, 2008-06-10
Denna reklamkampanj såg jag i tunnelbanan för någon vecka sedan. Den uppmanar resenärerna att inte breda ut sig som man gör hemma, och inte heller sminka sig. Men det var inte detta som fångade min uppmärksamhet, utan könsperspektivet.

Mannen – han brer ut sig med en påse onyttigheter, burkdryck och vad jag tror är en serietidning för dessa brukar ha lättklädda damer i mittuppslaget (jag läser inte själv, men denna kunskap besitter alla i Japan). Kvinnan däremot, gör inget allvarligt förutom att sminka sig lite på väg till jobbet. Blev visserligen förvånad första gången jag såg det, men det stör ju inte så vad gör det.

Hur som helst, min tanke var att om man hade sett detta i Sverige så hade ansvarigt företag blivit nedringt på grund av könsuppdelningen dessa bilder förmedlar. Eller, när jag tänker efter, kanske ändå inte, mannen beter sig ju värst på bilderna och eftersom vi ändå inte bryr oss är det nog ingen fara för något fall för diskrimineringsombudsmannen.

[laddar bild...]
Könsdiskriminering?

Kräftfiske

Funabashi, 2008-06-14
Takaras förra kräfta som han fångade på skolan överlevde inte natten på grund av deras katts nyfikenhet. Idag gick vi alltså ut på jakt efter nya husdjur. Vi använde oss utav engångspinnar där vi fäste ett snöre. Längst ner en gummisnodd som användes för att fästa torkad bläckfisk. Sen var det bara att stoppa ner i vattnet och vänta tills de kom och började tugga i sig betet. Det dröjde faktiskt inte många minuter innan jag fått upp första kräftan – en riktig baddare, ja, iallafall lovlig om den skulle varit en svensk matkräfta!

Ett tag därefter fick även Takara upp en kräfta och då kunde vi åka hem igen! Totalt finns det nu fyra kräftor som ska få leva vidare i ett akvarium (om de inte äter upp varandra innan dess).

[laddar bild...]
Takara, Asahi och Hiroko metar kräftor.
(Klicka för större och finare bild)
[laddar bild...]
En stolt Takara visar upp sin fångst.
(Klicka för större och finare bild)

Sverige – Spanien 1-2

Ebisu, 2008-06-15
Fotboll igår. Såg matchen på fotbollsbaren Footnik i stadsdelen Ebisu. Det var knökmycke med folk, både japaner, spanjorer och svenskar (en del så klart tämligen berusade). Jag beställde en Ebisu (öl) men jag undrar om jag inte fick någon annan billigare sort, för det smakade mest beskt. Sen köpte jag en cola och även om färgen var mörk så smakade det bara blask. Men att se fotbollen var trevligt särskilt med tanke på den glada stämningen, iallafall tills slutet av övertiden då bollen så snopet hamnade i kassen. Fast spanjorerna var kanske värda det efter en sådan bra andra halvlek.
[laddar bild...]
Precis innan nådastöten.
(Klicka för förstoring)
Klockan 3 på natten var det som sagt över och då traskade jag hem via Shibuya, en promenad på en knapp timme. Svalt och skönt, som i Sverige på sommaren. Fast man får vara försiktig för man vet inte vad för folk man möter. Detta särskilt med tanke på den galning som körde ihjäl tre med minilastbil och sedan gick bärsärkagång med en super-armékniv och dödade ytterligare fyra i Akihabara förra söndagen.

En annan grej man får se upp med är jordbävningar. Igår morse vaknade jag av att det skakade. Och det ett bra tag dessutom. Fast jag somnade om som vanligt. Efteråt fick jag dock reda på att det var en bamse som slagit till i Iwate-prefekturen i norra Japan. Under hela dagen visades nästan inget annat på televisionen än jordbävningen. En del broar och bostadshus har kollapsat, men som tur är de omkomna få, även fast en del människor fortfarande saknas.

Jag tänkte att efter en sån här stor utlösning kan man känna sig lugn i Tokyo fast enligt experterna på området så har jordbävningsrisken här ingen anknytning med den i norra Japan, varför en lika stor teoretiskt sett skulle kunna inträffa nu.

En dag i Komaba

Komaba, 2008-06-15
Fint väder + ny kamera = nöje. Tog en promenad ner runt stationen i Komaba och fotade lite allt möjligt. Mest på saker eftersom en del människor ogillar att okända fotar dem.
[laddar bild...]
Många hus syns från min balkong.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Still going strong. Och utöver denna pärla finns det många fina bilar här i området, en del gamla och en del svindyra.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
En restaurang av något slag. Här med ägarens moppe.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Barn i Komaba-parken letar djur, insekter och annat kul.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Japansk adresskylt.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Ingången till västra cykelparkeringen vid stationen Komaba-Toudai-mae. Men hur det fungerar, ingen aning jag har.
(Klicka för förstoring)

Badminton

Yushima, 2008-06-21
Var på för första gången på länge och spelade badminton på en lördag. Jag har hittills nästan bara spelat på vardagar och gått direkt efter skolan. Det är ju så jobbigt att åka dit, och sen är det ju inte gratis heller, vilket det är att vara hemma…
Det brukar alltid vara knökfullt med en cirka 40 personer på tre banor, men idag hade vi dubbelt så många banor så det blev match efter match efter match (alltid dubbel). Skönt med att slippa väntan!

Japaner är "roliga" när de spelar. De, främst tjejer dock, ber om ursäkt – sumimasen – efter (nästan) varje förlorad boll. Även om jag råkar lägga upp en finaste upplägget, motståndaren smashar och min medspelare inte kan ta emot den, så följs det av en ursäkt. Fast det borde ju vara jag som ber om ursäkt. Personligen tycker jag man inte behöver be om ursäkt så länge man gjort sitt bästa, sen om man missar så är det inte mycket att göra åt. Men jag är inte heller riktig japan. Än.

Jag japanifieras allt eftersom och den senaste tiden har jag själv börjat ursäkta mig mer än jag skulle göra i Sverige. Dock inte efter varje boll, men det fulländas kanske innan jag åker hem.

Och nu efter några månader har jag fattat vad klubbnamnet Love All kommer ifrån. Det har ju inte alls med kärlek att göra, utan med poängräkningen. Och vad gäller poängen så är det japansk engelska som gäller; love, wan, tsu, sri, foa, fajvu, siksu, seben, eito, nain, ten, ereben, tverbu, saatiin och så vidare.

Med tanke på hur "kärleksfulla", hjälpsamma, trevliga, vänliga och hygglo de varit mot mig och gjort skäl för sitt namn Love All, så blir man lite intresserad av vad för spännande de kan bjuda på i skolans andra badmintonklubb – Space Shuttle!?

Frulle

Hemma, 2008-07-04
Mer japan än japanerna har jag blivit. Jag har tidigare många gånger ätit nattō-omelett (nattō = jästa och klibbiga soyabönor) till frukost. Nu har jag tagit steget fullt ut till 100% japan med att äta med ris och ett rått ägg! Nyttigt och gott!

[laddar bild...]
Min frukost intar jag vid mitt kombinerade skrivbord, tv-fåtölj och matbord.
(Klicka för större och finare bild)

Fundoshi

Japan, 2008-07-07
Efter en mycken sökande hittade jag till slut en butik som sålde fundoshi – traditionella japanska underkläder för män (bilder på konceptet fundoshi en bit ner på sidan). Jag hittade dem, eller, efter att jag frågat efter dem i kalsongbutiken i det halvexklusiva Tobu-varuhuset så fick jag följa med bak i butiken och i en låda gömdes de. Är det verkligen så oeftertraktade?
Det är ju ändå sommar och då är det en del män som på kroppens undre hälft endast bär dessa. Eller är det som de finare dryckerna på Systemet; endast beställningsvara och för den riktiga eliten som vet hur kvalitet stavas?

Modellen jag köpte (det fanns bara en modell och en storlek, bara det är ju genitaliskt enkelt), kostade 525 yen (ca 30 kr), består bara av en vit duk som är tre gånger så lång, ca 1 m, som bred. På ena kortsidan finns ett snöre. Jag är inte säker på hur man skall bära den men det kan nog inte finnas så många sätt, och jag har fått medhåll av de japaner jag frågat. Först låter man den hänga ner från ryggslutet, drar snöret runt midjan och fäster den med en knut. Sen är det bara att dra duken mellan benen, se till så att *** hamnar som i en liten kokong och därefter dra genom duken mellan magen och snöret för att fästa. Sen viks resterande del över och man får som en haklapp vid midjan. Bilder finns dock ej för beskådan.

Så här första dagen efter att ha använt den känner jag mig riktigt nöjd. Det är inte stringmodellen som vissa japanska festivalbesökare använder utan ett bekvämt stycke underkläde. Och sen kan den även användas som badbyxa, vilket mina klasskompisar har erfarit och berättat om, och som är urpsrunget till mitt nyfunna intresse för detta prima tygstycke.

Händelser i juli

Japan, 2008-07-10
Just nu pågar G8-mötet på ön Hokkaido, norra Japan. Det har resulterat i en intensifierad polisövervakning senaste veckorna; många vakter i tunnelbanestationerna och förra veckan när jag åkte från Narita-flygplatsen så gick det poliser ombord. De letade väl efter någon terrorist eller demonstrant som du kunde batonga ned.

Annars är den stora händelsen i juli att jag har en massa rapporter att göra, hela åtta ytterligare. Och det värsta är att de flesta är av typen "skriv ungefär 2 sidor" – puuuh, allt detta ordbajsande dödar mig!

Tsunami!

Japan, 2008-07-19
Nyss skakade det igen. Vid tidigare jordbävningar har jag endast varit med om att de säger "ingen risk för tsunami". Men idag var det en ny erfarenhet. Jordbävningen skedde 11:39 en bit ute i havet öster om norra Japan. Någon minut efter kör de igång på NHK (motsv. SVT). Då får man information om var tsunamin kommer (Miyagi- och Fukushima-prefekturen) och ungefär vilket tidslag (kl. 11:50 respektive 12:10). Även storlek, 50 cm, informerades, liksom att man skulle hålla sig ifrån stranden. Kärnkraftsverken i området verkar också fungerar som vanligt. Puh, känns skönt!

Så, nu kan jag fortsätta med mitt rapportskrivande.

[laddar bild...]
NHK:s tsunamivarning.
(Klicka för större och finare bild)

Höghöjdsträning

Japan, 2008-07-28
Från Tokyo kan man ibland se Japans nationsymbol numero ett – stratovulkanen Fuji. För någon vecka sedan bestämde jag, Naoko, Tomo och Tomo att göra som en sisådär 240 000 andra människor varje år – att bestiga berget.

I lördags eftermiddag åkte vi den 3-4 timmar långa vägen till Subashiri-ledens femte station. Det är en av fyra huvudleder upp för berget och den femte stationen är så långt man kan komma med bil, 2000 möh. Då behöver man bara komma ytterligare 1776 meter i höjdled för att nå toppen.

Efter några timmars vila för acklimatisering till höjden och matintag började vi bestigningen klockan 21. Då är det i Japan beckmörkt så mammas pannlampa som jag hade med mig var till stor nytta. Temperaturmässigt var det behagligt svalt och t-shirt räckte (även fast nästan alla andra hade mer kläder, fast jag har ju också några lager inbyggt...) så länge man rörde på sig.

[laddar bild...]
Behöver man verkligen syrgas?
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Femte basstationen. Många svenskar måste bestiga berget eftersom de svenska flaggorna tydligen är slutsålda…
(Klicka för förstoring)
Vi traskade i fyra timmar, inklusive kortare pauser, innan vi nådde sjunde stationen. Höjden gör att man fortare blir trött än vanligt, redan på 2000 meters höjd märkte vi det. Visserligen kunde man köpa syrgastuber för 1000 yen men om Kropp kunde klättra mer än dubbelt så högt så kan väl vi!
Iallafall, vid 7:e stationen tog jag och Naoko och vilade oss i några timmar fram till soluppgången medan Tomo och Tomo fortsatte upp; de ville som många andra göra det ultimata och se soluppgången från toppen.

[laddar bild...]
Uppe i ottan för att se solen gå opp!
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Soluppgång.
(Klicka för förstoring)
Vid 5-tiden steg vi upp för att se solen gå opp. När vi tagit våra kort vilade vi ytterligare en timme innan vi fortsatte uppåt. Ytterligare knappt tre timmar tog det oss upp till toppen, där Tomo och Tomo väntade. Där rådde stor kommers. Utöver mat kunde man köpa souvenirer och amuletter från shintotemplet. Burkdryck kostade 500 yen, vilket kan jämföras mot 120-150 yen vanligtvis. 2xTomo hade dock inte kunnat se soluppgången från toppen då det var så mycket folk på leden. Stackare! Sen blåste det rejält och kallt så de såg lite slitna ut.

Denna toppstation är dock inte den allra högsta punkten i Japan utan vi fick gå ett halvt varv runt det stora hålet innan vi nått 3776 meter över havet. Sen fortsatte vi runt och kom till slut tillbaka till toppstationen, ett varv som tog 1,5 timmar.

[laddar bild...]
Många vandrare vill ta sig upp.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Restaurangen Tokyo-ya uppe på toppen av Fujisan.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Krater vid Fujisan. På andra sidan väntar högsta punkten.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Äntligen har vi nått högsta punkten i Japan!
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Bara att börja traska neråt då.
(Klicka för förstoring)
Ja, sen var det bara att börja traska ner igen då. I princip hela nerförsvägen är en gruskana, så man kan liksom glida ner på klackarna, ungefär som man gör när man går nerför med snowboardboots eller skidpjäxor. Riktigt fort kunde det gå och som tur var klarade jag mig utan att ramla, vilket skulle ha gjort ont. På lite över 2 timmar var vi nere vid basstationen igen. Då precis började det regna, vilken tur att vi klarade oss undan det! En annan lycka var att ingen hade norpat åt sig Tomos midjeväska innehållande kreditkort med mera som legat i framsätet, trots att vi råkat lämnat ena fönstret på bilen vidöppet. Vi får tacka de ärliga japanerna!

Innan den långa resan hem (motorvägen hade så klart 30 km trafikstockning, så vi tog långsamma småvägar), tog vi oss till ett onsen där vi tvättade oss, åt mat och spenderade tid i massagefåtöljerna. Välbehövligt för magen, hygienen och för att bli av med den huvudvärk som jag fick på lördagnatten, troligen på grund av den tunna luften.

Har sedan jag första gången kom till Japan önskat klättra upp för Fujisan. Det är bara möjligt under juli och augusti och det har inte passat, så det var himla kul att äntligen få göra det. Men vi får se om eller när det blir av igen – Fuji är trots allt vackrare att se på håll (medger att jag är lite trött på sten, grus och damm nu)!

Ramenmuseum

Yokohama, 2008-07-29
I Yokohama finns ett ställe som heter Raumen museum (uttalas raamän, tänk finska!). Där har de byggt upp hus som från en japansk stad år 1958, alltså sisådär en tio år efter att ramen blivit populärt i Japan. Och vad kan man göra där då? Jo, äta ramen, dvs nudlar. De har letat upp åtta olika restauranger i Japan, från Kyushu i söder till Hokkaido i norr, lånat recepten och slagit upp dessa restauranger i detta "museum". Allt eftersom byts de även ut för variationens skull, har jag hört.
[laddar bild...]
Jag och Daniel på ramen-muséet.
(Klicka för förstoring)
Eftersom vi inte åker hit varje dag åt vi på två ställen. Först blev det en chaashuu-ramen från Kumamoto (Kyushu). Det var nudlar i tonkotsu-buljong (buljong gjord på grisben) och enormt möra och marinerade fläskfiléskivor (chaashuu på kinesiska, därav namnet) med rostade vitlöksflingor. Wuuuaaaah! Mumsfilibabba! Sen vilade vi lite innan vi åt en portion ramen från Sapporo. Hokkaido är känt för nudelsoppa baserad på miso (soyabönspasta). Gott även detta fast efteråt var vi redigt proppmätta. Sen fanns det även små affärer där de sålde tidstypiskt godis och diverse spel och underhållning fanns också!

Det drar ihop sig

Japan, 2008-08-07
Detta äventyr börjar dra ihop sig. Jag har varit här i elva månader och det känns på ett vis skönt att åka hem. Å andra sidan vet jag att jag kommer sakna Tokyo och Japan när jag väl är i Sverige. "Gräset är alltid grönare på andra sidan"...

Jag trodde plugget var avklarat men idag kom ytterligare en uppgift som måste göras. Och jag som är rejält upptagen fram till hemresan med inbokade aktiviteter och har en massa viktiga personer som vill träffa mig. Som tur är är utflytten från min studentlägenhet hem till Naokos avklarad. Fast det var en pärs att åka genom Tokyo utan GPS och endast en alltför odetaljerad karta till hands. Många felkörningar blev det…

Äntligen OS

Japan, 2008-08-08
Idag börjar OS, officiellt. Eller 五輪 (go rin), 5 ringar, som det även heter på japanska. Det ska bli kul och spännande och dessutom är det bara en timmes tidsskillnad mellan Kina (Peking) och Japan. Och så kanske japansk TV börjar sända sport istället för annan smörja – hittills har det mest varit om maten (japaner är ju mattokiga) och vädret i Kina, samt vem av de japanska idrottsmännen som är snyggast och har vackrast/sexigast kropp!

Får önska de japanska och svenska idrottarna lycka till!

Olympiska spelet

Funabashi, 2008-08-14
På japansk teve sänds så klart från OS, men det handlar nästan uteslutande om judo och simning – två sporter som japanerna är mycket starka i. Och när det inte hänt något kör de repriser för sjuttonde gången och i studion sitter inkompetenta men vacka kvinnor och pratar.

Ingenting från brottningen i dumburken… som tur är finns Sveriges Radios webbradio – tack för det! Just nu är det midnatt här och jag sitter utomhus och surfar trådlöst från Naokos systers uppkoppling (hon bor på gångavstånd) och lyssnar genom allt som hänt sedan Ara Abrahamians märkliga förlust i semin, då jag tappade lyssnarlusten. Fortsättning var dessvärre inte bättre och jag lider med ett sådant slut på hans karriär.

Klart slut.

Sverige, 2008-08-20
Har nu återvänt till Sverige och med det närmar sig mitt studieår i Tokyo sitt slut. Jag ska idag skriva klart min sista rapport och skicka in. Sen återstår bara att få intygen översända och förhoppningsvis tillgodoräknande av poäng på KTH.

Temperaturskillnaden mellan Sverige och Japan anser jag vara en av de största skillnaderna, en halvering av grader. Skönt, och att man kan sitta utomhus och spisa är gött. Det är en sån sak man längtar efter när man är där borta. Fast med lite tid i Sverige kommer jag börja sakna Japan. Garanterat. Fast nu ska jag njuta lite innan hösten kommer med storm.

Avslutar här mitt skrivande och tackar för mig!


Valid HTML 4.01 Transitional Valid CSS! Graphics by GIMP Get Firefox! Get VLC media player Ubuntu - Linux for human beings!