Jordbävningsbävaren

- upplevelser, tankar å annat från Japan -

Frulle

Hemma, 2008-07-04
Mer japan än japanerna har jag blivit. Jag har tidigare många gånger ätit nattō-omelett (nattō = jästa och klibbiga soyabönor) till frukost. Nu har jag tagit steget fullt ut till 100% japan med att äta med ris och ett rått ägg! Nyttigt och gott!

[laddar bild...]
Min frukost intar jag vid mitt kombinerade skrivbord, tv-fåtölj och matbord.
(Klicka för större och finare bild)

Fundoshi

Japan, 2008-07-07
Efter en mycken sökande hittade jag till slut en butik som sålde fundoshi – traditionella japanska underkläder för män (bilder på konceptet fundoshi en bit ner på sidan). Jag hittade dem, eller, efter att jag frågat efter dem i kalsongbutiken i det halvexklusiva Tobu-varuhuset så fick jag följa med bak i butiken och i en låda gömdes de. Är det verkligen så oeftertraktade?
Det är ju ändå sommar och då är det en del män som på kroppens undre hälft endast bär dessa. Eller är det som de finare dryckerna på Systemet; endast beställningsvara och för den riktiga eliten som vet hur kvalitet stavas?

Modellen jag köpte (det fanns bara en modell och en storlek, bara det är ju genitaliskt enkelt), kostade 525 yen (ca 30 kr), består bara av en vit duk som är tre gånger så lång, ca 1 m, som bred. På ena kortsidan finns ett snöre. Jag är inte säker på hur man skall bära den men det kan nog inte finnas så många sätt, och jag har fått medhåll av de japaner jag frågat. Först låter man den hänga ner från ryggslutet, drar snöret runt midjan och fäster den med en knut. Sen är det bara att dra duken mellan benen, se till så att *** hamnar som i en liten kokong och därefter dra genom duken mellan magen och snöret för att fästa. Sen viks resterande del över och man får som en haklapp vid midjan. Bilder finns dock ej för beskådan.

Så här första dagen efter att ha använt den känner jag mig riktigt nöjd. Det är inte stringmodellen som vissa japanska festivalbesökare använder utan ett bekvämt stycke underkläde. Och sen kan den även användas som badbyxa, vilket mina klasskompisar har erfarit och berättat om, och som är urpsrunget till mitt nyfunna intresse för detta prima tygstycke.

Händelser i juli

Japan, 2008-07-10
Just nu pågar G8-mötet på ön Hokkaido, norra Japan. Det har resulterat i en intensifierad polisövervakning senaste veckorna; många vakter i tunnelbanestationerna och förra veckan när jag åkte från Narita-flygplatsen så gick det poliser ombord. De letade väl efter någon terrorist eller demonstrant som du kunde batonga ned.

Annars är den stora händelsen i juli att jag har en massa rapporter att göra, hela åtta ytterligare. Och det värsta är att de flesta är av typen "skriv ungefär 2 sidor" – puuuh, allt detta ordbajsande dödar mig!

Tsunami!

Japan, 2008-07-19
Nyss skakade det igen. Vid tidigare jordbävningar har jag endast varit med om att de säger "ingen risk för tsunami". Men idag var det en ny erfarenhet. Jordbävningen skedde 11:39 en bit ute i havet öster om norra Japan. Någon minut efter kör de igång på NHK (motsv. SVT). Då får man information om var tsunamin kommer (Miyagi- och Fukushima-prefekturen) och ungefär vilket tidslag (kl. 11:50 respektive 12:10). Även storlek, 50 cm, informerades, liksom att man skulle hålla sig ifrån stranden. Kärnkraftsverken i området verkar också fungerar som vanligt. Puh, känns skönt!

Så, nu kan jag fortsätta med mitt rapportskrivande.

[laddar bild...]
NHK:s tsunamivarning.
(Klicka för större och finare bild)

Höghöjdsträning

Japan, 2008-07-28
Från Tokyo kan man ibland se Japans nationsymbol numero ett – stratovulkanen Fuji. För någon vecka sedan bestämde jag, Naoko, Tomo och Tomo att göra som en sisådär 240 000 andra människor varje år – att bestiga berget.

I lördags eftermiddag åkte vi den 3-4 timmar långa vägen till Subashiri-ledens femte station. Det är en av fyra huvudleder upp för berget och den femte stationen är så långt man kan komma med bil, 2000 möh. Då behöver man bara komma ytterligare 1776 meter i höjdled för att nå toppen.

Efter några timmars vila för acklimatisering till höjden och matintag började vi bestigningen klockan 21. Då är det i Japan beckmörkt så mammas pannlampa som jag hade med mig var till stor nytta. Temperaturmässigt var det behagligt svalt och t-shirt räckte (även fast nästan alla andra hade mer kläder, fast jag har ju också några lager inbyggt...) så länge man rörde på sig.

[laddar bild...]
Behöver man verkligen syrgas?
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Femte basstationen. Många svenskar måste bestiga berget eftersom de svenska flaggorna tydligen är slutsålda…
(Klicka för förstoring)
Vi traskade i fyra timmar, inklusive kortare pauser, innan vi nådde sjunde stationen. Höjden gör att man fortare blir trött än vanligt, redan på 2000 meters höjd märkte vi det. Visserligen kunde man köpa syrgastuber för 1000 yen men om Kropp kunde klättra mer än dubbelt så högt så kan väl vi!
Iallafall, vid 7:e stationen tog jag och Naoko och vilade oss i några timmar fram till soluppgången medan Tomo och Tomo fortsatte upp; de ville som många andra göra det ultimata och se soluppgången från toppen.

[laddar bild...]
Uppe i ottan för att se solen gå opp!
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Soluppgång.
(Klicka för förstoring)
Vid 5-tiden steg vi upp för att se solen gå opp. När vi tagit våra kort vilade vi ytterligare en timme innan vi fortsatte uppåt. Ytterligare knappt tre timmar tog det oss upp till toppen, där Tomo och Tomo väntade. Där rådde stor kommers. Utöver mat kunde man köpa souvenirer och amuletter från shintotemplet. Burkdryck kostade 500 yen, vilket kan jämföras mot 120-150 yen vanligtvis. 2xTomo hade dock inte kunnat se soluppgången från toppen då det var så mycket folk på leden. Stackare! Sen blåste det rejält och kallt så de såg lite slitna ut.

Denna toppstation är dock inte den allra högsta punkten i Japan utan vi fick gå ett halvt varv runt det stora hålet innan vi nått 3776 meter över havet. Sen fortsatte vi runt och kom till slut tillbaka till toppstationen, ett varv som tog 1,5 timmar.

[laddar bild...]
Många vandrare vill ta sig upp.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Restaurangen Tokyo-ya uppe på toppen av Fujisan.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Krater vid Fujisan. På andra sidan väntar högsta punkten.
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Äntligen har vi nått högsta punkten i Japan!
(Klicka för förstoring)
[laddar bild...]
Bara att börja traska neråt då.
(Klicka för förstoring)
Ja, sen var det bara att börja traska ner igen då. I princip hela nerförsvägen är en gruskana, så man kan liksom glida ner på klackarna, ungefär som man gör när man går nerför med snowboardboots eller skidpjäxor. Riktigt fort kunde det gå och som tur var klarade jag mig utan att ramla, vilket skulle ha gjort ont. På lite över 2 timmar var vi nere vid basstationen igen. Då precis började det regna, vilken tur att vi klarade oss undan det! En annan lycka var att ingen hade norpat åt sig Tomos midjeväska innehållande kreditkort med mera som legat i framsätet, trots att vi råkat lämnat ena fönstret på bilen vidöppet. Vi får tacka de ärliga japanerna!

Innan den långa resan hem (motorvägen hade så klart 30 km trafikstockning, så vi tog långsamma småvägar), tog vi oss till ett onsen där vi tvättade oss, åt mat och spenderade tid i massagefåtöljerna. Välbehövligt för magen, hygienen och för att bli av med den huvudvärk som jag fick på lördagnatten, troligen på grund av den tunna luften.

Har sedan jag första gången kom till Japan önskat klättra upp för Fujisan. Det är bara möjligt under juli och augusti och det har inte passat, så det var himla kul att äntligen få göra det. Men vi får se om eller när det blir av igen – Fuji är trots allt vackrare att se på håll (medger att jag är lite trött på sten, grus och damm nu)!

Ramenmuseum

Yokohama, 2008-07-29
I Yokohama finns ett ställe som heter Raumen museum (uttalas raamän, tänk finska!). Där har de byggt upp hus som från en japansk stad år 1958, alltså sisådär en tio år efter att ramen blivit populärt i Japan. Och vad kan man göra där då? Jo, äta ramen, dvs nudlar. De har letat upp åtta olika restauranger i Japan, från Kyushu i söder till Hokkaido i norr, lånat recepten och slagit upp dessa restauranger i detta "museum". Allt eftersom byts de även ut för variationens skull, har jag hört.
[laddar bild...]
Jag och Daniel på ramen-muséet.
(Klicka för förstoring)
Eftersom vi inte åker hit varje dag åt vi på två ställen. Först blev det en chaashuu-ramen från Kumamoto (Kyushu). Det var nudlar i tonkotsu-buljong (buljong gjord på grisben) och enormt möra och marinerade fläskfiléskivor (chaashuu på kinesiska, därav namnet) med rostade vitlöksflingor. Wuuuaaaah! Mumsfilibabba! Sen vilade vi lite innan vi åt en portion ramen från Sapporo. Hokkaido är känt för nudelsoppa baserad på miso (soyabönspasta). Gott även detta fast efteråt var vi redigt proppmätta. Sen fanns det även små affärer där de sålde tidstypiskt godis och diverse spel och underhållning fanns också!

Valid HTML 4.01 Transitional Valid CSS! Graphics by GIMP Get Firefox! Get VLC media player Ubuntu - Linux for human beings!