Japan Expedition Diary 2005-2006

2005-06-28 >> Welcome

Jag har köpt en mobiltelefon nu. Det är en Toshiba V603T. Med den kan jag ringa, maila, titta på TV, lyssna på radio, ta bilder i megapixelkvalitet, videofilma. Den har dessutom japansk-engelsk och engelsk-japansk ordbok. Saknas gör dock en korvkokare... en anledning kan vara att de inte äter bandykorv i Japan, eller egentligen inte mycket korv alls.

Hi there! This is my first message (in english) in this "diary" since I arrived to Japan. It was very hot when I came outside the airports' terminal building. I have so far just spent my time with Naoko and her family. They have taken well care of me (and I think they'll continue on doing that). I bought a mobile phone yesterday. It has all features that a european phone has except that the camera quality is much higher and it has a TV reciever so I can watch my favourite programmes anytime, anywhere.

2005-06-30 >> Two days at school

Now I have been in school for two days. In my class we are seven students coming from Australia, Italy, Turkey, South Korea, Canada, Indonesia and Sweden (I). All men except the korean(ess). So far we have studied hiragana which is one of two alphabets excluding kanjis (chinese alike characters). It might look like this: べんきょう [benkyoo] = study, くだもの [kudamono] = fruit(s), すし = sushi, ものしり [monoshiri] = person who knows a lot. I was taught these alphabets almost three years ago so I recognise it all. I admit I have forgotten some of it, but mostly it is much of a repeat. But that is very good since "Repetition is the mother of wisdom" according to Stalin (!). No matter who said that I agree. I have just finished my homework which has been practising in writing lots of lots of words in hiragana over and over again. And we will continue with this tomorrow and next week as well. Over and out.

2005-06-30 >> Sushi

Bild utan beskrivning Ikväll åt vi middag på en sushi-restaurang. Man tager helt sonika den tallrik som man behagar när de åker förbi på rullbandet. Priset per tallrik är 105 yen (nu för tiden är alla priser i Japan inklusive moms) vilket med dagens kurs motsvarar under 7,42 kronor (enligt Yahoo). Oftast är det två bitar på tallriken så man behöver väl kanske en sisådär fem tallrikar, alltså inte så dyrt, rent av tvärtom för så god och nyttig mat. Gratis grönt te ingår. Man kan även beställa lite specialare genom en mikrofon kopplad in till köket.

Today we had dinner at this sushi place. I guess you all have seen it before but the plates with nice sushi comes on a band and you just pick what you want. For each plate you will need to put up 105 yen.

2005-07-03 >> Sentou

I helgen var vi på Oedo-onsen. Det var ett japanskt badhus speciale. Vanligtvis på ett sentou så brukar man först tvätta sig ren och sen sätta sig i olika bad med olika temperaturer (mellan 14 och 43 grader kanske), eventuellt med lera eller mineraler eller jetstrålar som kan massera ens rygg. Man kan även sitta i bastun där det allt som oftast finns tv så att det inte känns lika lääääänge. Tillbaka till detta badhus. Här fick man först låna en yukata (enligt mig en mycket simpel kimono eller morgonrock). Därefter fick man vandra omkring på en kopia av en stor gata i Edo, dvs Tokyo under 1800-talet. Det fanns en del affärer och en massa restauranger som serverar alla sorters god (japansk) mat. Så detta badhus var alltså lite som en temapark, precis som alla japaner älskar. På detta badhus fanns förutom ovanstående nämnda även ett fotbad. Det var som en bana med 2 dm djupt vatten och då och då satt stenar i formationer vars enda syfte var att göra ont. Massera kan vara ett annat sätt att se det på.

We were at the Oedo-onsen bath house last weekend. Except same features as an ordinary bath this was like a small theme park set back in the Edo-period, that is around 1850 (I guess). Houses of this time held restaurants and shops. Everyone had to be dressed in yukata (simple kimono) whiched was included in the expensive entrance fee. After eating something nice we relaxed in the hot indoor and outdoor baths and sauna. Ooo, I love it.

2005-07-11 >> Earthquake

Nu på morgonen för bara två timmar sedan kände jag min livs första jordbävning. Visserligen har det förekommit i Sverige men jag har aldrig känt av någon då jag alltid har sovit. Men nu äntligen kom det jag har väntat på. Förvisso en väldigt liten, bara 3 på Richterskalan och dess epicentrum var ute till havs öster om Japan. Naoko uppskattade det som vi kände till en tvåa, alltså mycket liten. Det var för att vi fortfarande låg kvar i sängen som vi kände av den, det bara burrade lite grann i kanske 10 sekunder. Det var en lagom introduktion till denna naturens kraft. Det intressanta var direkt efteråt då vi slog på tv:n. Bara två minuter efter skalvet berättade de om skalvet på tv som en liten notis, hur stark den var och var det skedde visades på en karta. Det var under nyhetssändning men även annars ska det komma iallafall en liten textremsa om detta. Det intressanta var den korta tidsperioden från jordskalv till information på tv!

Om ett riktigt stort skalv inträffar kommer telefonnäten kollapsa eftersom alla vill ringa till varandra. Då finns det telefonnumret 171 (som tydligen skall fungera ändå) där man knappar in det nummer man egentligen vill ringa och sen kan tala in ett 30 sekunder långt meddelande om att man är okej (förhoppningsvis). Sen kan den personen lyssna av meddelandet sen. Jag önskar att jag inte ska behöva använda den servicen.....

Today I experienced my first earthquake ever. It was very small, only a 3 on the Richter scale. The epicentre was in the sea and what we felt was much less. We were still lying in the bed and it kind of felt that the bed was a huge mobile phone (much older than from the 80-ies) vibrating. Just about two minutes afterwards they announced it on the tv with information such as where and how strong it was. It made me feel like even if they can't control the earthquakes their systems works fine and they are well trained for a bigger one. In case of a huge earthquake the tele systems will collapse and instead people can use a messaging service where you enter the phone number you wish to call and then leave a 30 seconds long message. It works exactly like the answering machines on mobile phones. But I hope I do not need to experience that big earthquake...

2005-07-23 >> Earthquake part II

Ånyo jordbävning. Denna gång med epicentrum precis där jag bor - i Chiba. Den mätte hela 5,7 och skakade om rejält. Så pass stor att nyheterna berättat om den i Sverige, har jag erfarit. De har inte varit en så stor jordbävning i detta område på 10 år så vi får hoppas att detta var en rejäl urladdning och att inga värre kommer. Ett tiotal människor ska ha skadats men inga dödsfall har som tur är inträffat. Jag var, när skalvet skedde, iväg från en simhall och tydligen slutar hissarna att gå när ett så pass kraftigt skalv inträffar. Det var tur att vi inte var i hissen när det inträffat. Det skulle kunna vara rätt läskigt att bli inlåst där. Tågtrafiken stoppas likaså. Det dröjde någon timme innan jag åter kunde höra tågen rulla förbi utanför mitt hus.

Another earthquake. This time it reached 5.7, which is quite a lot. It happened in Chiba, which is the prefecture I am living in. It was the biggest in ten years so I hope it will not be a larger one for long time. After the earthquake elevators stops automatically. And train stops as well. It took an hour or so until it started again.

2005-07-24 >> Funabashi Matsuri

Bild utan beskrivning Matsuri betyder festival och det är precis det som jag har varit på här i Funabashi i Chiba där jag bor. Det var mycket folk och som ni kan se på bilderna här intill fanns det en hel del intressanta inslag och aktiviteter under den helg som festivalen pågick. Den där enorma trämackapären kastades fram och åter mellan två grupper män. Den såg ut att väga väldigt, väldigt mycket. Meningen med hela denna scen är att människorna skall visa att de är starka och kan klara att stå emot stora svårigheter i framtiden.

Den andra bilden visar Taiko som är japanska trummor. Det spelas väldigt rytmiskt och det är inte bara kul att lyssna på utan även att se dem spela, när de hoppar omkring och byter trumslagare på de stora trummorna. Det fanns utöver detta en hel del annat att se på men framför allt att äta. En till synes oändlig mängd stånd var utplacerade längs med gatorna. Där serverades bland annat karage (friterad kyckling), okonomiyaki (japansk "pizza" sägs det), takoyaki (bläckfisk i mitten av en stekt boll), Furankufuruto (korv från Frankfurt, eller iallafall omrking Tyskland), biru (öl) och yakisoba (stekta nudlar). Plus mycket mer...

Bild utan beskrivning

During the saturday and sunday was the Funabashi Matsuri (which means festival) in - yes, you guessed right - Funabashi. It was of course, as everywhere in Japan, crowded. Along the streets was food served. It was karage (deep-fried chicken), okonomiyaki ("pizza"), takoyaki (fried octopus) and lots of more things that I can not mention here this time. But that food can you eat everywhere.

More interesting was the activities they had. As you can see on the picture they had Taiko which is japanese drums. It is nice to listen to the cool rhythm. Another strange thing was Omikoshi. That is the probably-heavy wooden construction. Men was divided into two groups on each side of it and throw it back and forth. It is to show that they in the future can handle any difficult problems that comes up!

2005-07-31 >> It is hot

I now understand the reason for japanese people to take a bath or shower in the evening instead of in the morning as many western people do. It is because it is soooo hot and so humid. From the morning you wake up til it is time to sleep you sweat a lot and the humidity of nearly 200% make your body always wet. I look forward to the autumn when the temperature will get to more reasonable 25 C instead of 35 degrees. But in many places - homes, offices, schools, stores etc. - they have air-conditioners (or ea-con as they say here) which makes you freeze instead and perhaps catch a cold. It makes a very big difference from being inside in a cooled room and outside. It feels like hitting a wall when you go out. It is time for me to do that now, so "matane" for a while!

2005-08-17 >> Studio Ghibli Museum

Laputa Har gjort ett besök på Ghibli Museum i Mitaka utanför Tokyo. För den som inte känner till Studio Ghibli så är det en känd animationsstudio som funnits sen tidigt 80-tal. Deras första film kom redan 1984. Mest känd i Sverige torde vara "Sprited Away" som fick en Oscar 2002. På museét kunde man beskåda diverse figurer ur filmerna, bland annat Nekobus (kattbussen) från filmen Totoro (tyvärr fick bara barn leka där...), denna robot på bilden här bredvid från Laputa (inte la Puta som betyder något helt annat på spanska!). Det visades också en för museét specialgjord kortfilm, fanns en shop som var full med folk, samt teckningar och information om hur en animerad film görs.

Did a visit to the Ghibli Museum in Mitaka, Tokyo. There they had figures from some of the films. Most popular among the kids was the nekobus (cat bus), but we took a photo in front of a robot from Laputa, which you can see next to this. At the museum they also had special made short films and showed the technique of making animations. You probably don't expect anything else but the souvenir shop was very crowded!

2005-08-25 >> Typhoon is coming...

Idag fick vi sluta tidigare från skolan eftersom en tyfon håller på att dra in över Japan. Blåser det för mycket stannar tågtrafiken och man skulle bli fast inne i Tokyo. Det var ungefär en månad sen senaste tyfonen och då fick vi stanna hemma från skolan. Den gången vek den tidigt av mot nordost och orsakade därför inte så mycket mer än lite mer blåst och en massa regn. På TV kan man följa var "ögat" är för tillfället med aktuellt lufttryck, vindhastighet samt dess fart. Vi får se hur det går den här gången...

I Japan har alla paraply när det regnar. Förresten inte bara när det regnar utan även för att skydda sig mot solen. Så när man möter folk gäller det att se till så att man inte får ögonen spetsade då det ofta är trångt i kombination med mycket folk. Och sen vid entréerna till varuhus samt vissa affärer och restauranger finns det paraplyfodral (avlånga plastpåsar) att ta. Däri stoppar man sitt paraply, antagligen för att inte dra in så mycket vatten eller för att kunderna inte ska blöta ner sig själva med våta paraplyer. En annan god sak som detta serviceinriktade folk ordnar är att plasta in morgontidningen när det regnar. Det kanske är något för Sverige att ta efter?

A typhoon is once again on the way to Japan. Therefore we finished earlier at school so we don't get left in Tokyo when the train need to stop due to the heavy winds. Last time, about one month ago, the typhoon made me disappointed since it didn't come to Tokyo. I wanted to see flying bicycles. What happens this time I still don't know. I will follow it on TV where I can also see current pressure and wind speed.

2005-08-28 >> Tokyo Samaarando

Tokyo Sama-rando Söndagen denna helg spenderas i utkanten av västra Tokyo, i Hachioji. Där besökte vi Tokyo Samaarando (eller Sommarland som jag skulle ha sagt i Sverige, detta är ett av alla japaniserade engelska uttryck). Vi hade lite otur med vädret. Det var mulet på morgonen men förra gången som vi hade bestämt att åka men sedan avbröt blev det sedan kanonfint. Vi trodde att det skulle ske denna gång med. Men icke. Temperaturen var bara 25 grader och molnigt. Det var väl tur i oturen eftersom jag glömt min solkräm hemma.

Såååå mycket folk. Varje timme kördes vågmaskinen. Det var som om ytan var täckt av svart olja på grund av alla japaner (de flesta har svart hår om det inte är blonderat). Jag och Naokå var i där en gång och det var trångt kan jag erkänna. På bilden här bredvid är en mastodonthink som när den fyllts till bredden tippade och tömde sitt innehåll på förväntansfulla badare. Utomhus fanns det också vattenrutschbanor. De var jäkligt roliga men med lång väntetid. Vi åkte först en sån där vanlig som finns i alla lite mer äventyrliga badhus. Där väntade vi över en timma innan vi fick åka. Alla huttrade på grund av det lite kyliga vädret och vinden. Den andra rutschbanan jag åkte var Fritt fall, det vill säga den är jäkligt brant. Kön var väldigt kort så jag trodde det skulle gå fort. Men tyvärr inte. Även här fick jag vänta en timme, vilket fick mig att tycka synd om Naoko som satt nere på marken och tittade på. Hur som helst var det kul att åka hit och hemresan med bil har aldrig gått så fort. Inte en endaste lilla köbildning på motorvägen, trots att det var sista söndagen på semestern för många!

This weekend (sunday) we went to Tokyo Summerland, or Samaarando as they say here. It was sooo much people and for each slide we had to wait for about one hour. But once it was our go it was so fun! We did one common slide which you will find in any water palace and the Free Fall. The weather was unfortunately not the best this day; cloudy, a little bit windy and around 25 degrees Celsius. It made everyone to freeze and get goose bumps during waiting. Inside they had a wave machine and once every hour the pool was full with people who wanted to experience some waves. All people's hair made it look like it was covered with black oil. They way home on the highway was extremely fast, not even a sign of traffic jam. That was really surprising! And a happy surprise!!

2005-09-01 >> ヒトラー -最期の12日間-

Var på bio då det var den första i månaden. Det är i Japan billigare då och kostar endast 1000 yen (<70 spänn). Går man på en film som visas på kvällen kostar det 1200 yen och dagtid ska man punga ut hela 1800 yen. Dyrt! Vi såg ヒトラー -最期の12日間- eller Die Untergang som den heter där hemma. Varken min japanska eller tyska är väl särskilt lysande så jag förstod inte detaljerna riktigt utan bara övergripande. Slutsatsen man kan dra är att krig är dumt och gör folk knäppa. Betyget blir väl en fyra mustascher av fem.

Did a visit to the cinema (saw the film about Hitler, original title: Die Untergang) since it was the first day of the month. It is cheaper that day!! In Japan it is so expensive daytime, it costs 1800 yen. In the evening you'll need to pay 1200 yen, which is more acceptable. But the first day every month you get even 200 yen cheaper, which is nice!

2005-09-10 >> Omikoshi, Mitaka Matsuri

På lördageftermiddagen lokal tid infann jag mig tillsammans med några kompisar från min skola i Mitaka (namnet betyder Tre falkar eftersom detta för länge sedan var Shogunens jaktområde). Vi skulle delta i en av skolans många aktiviteter som idag var att kånka runt på en/ett Omikoshi, det vill säga ett "mobilt tempel". Det är fastspänt på två långa balkar av något japanskt tungt superträ. Detta bärs sedan runt av mestadels män och på vissa ställen stoppar man för att göra nödvändig depåfyllning av öl, japanskt te och lite halvkonstig japansk festivalmat. Man kan ju även prata med de andra deltagarna om man tycker det är kul, det är ju trots allt en festival. Vi bar runt på denna mackapär i över en och en halv timme innan vi slutade. Eller bar, det var ingen begravningsprocession direkt utan man ska gunga den upp och ner och ropa "Washoj, washoj, washoj". I början så stod jag raklång men efter en timme märkte jag att jag fick böja mina ben för att inte behöva bära allt själv, folk hade blivit trötta helt enkelt (jag med). Efteråt hade jag rätt ont i höger axel, jag använde inte heller någon fuskkudde att lägga emellan som vissa icke-vikingar gjorde. Efter denna kraftinsats blev det öl, sake och mat, precis som vi blivit bjudna på när vi kom dit.

Together with some friends from school were we on a school organised trip to Mitaka in west Tokyo. We took part in the festival and carried around an Omikoshi which is a mobile shrine. It was very heavy and we carried it around on the streets of Mitaka for over 1 hour and a half with some few pitstops to fill up the beer and food tanks. Afterwards my shoulder was filled with pain, especially since I didn't cheat with some small pillow-like thing to cover my shoulder. Afterwards we had more drinks and food, and I could go home knowing that the gods will show mercy on me in the future.

2005-09-21 >> Foreigner in Japan

Idag när jag gick till järnvägsstationen för att åka till skolan mötte jag en äldre kvinna. Cirka 15 meter från varandra bytte hon sida av vägen. Okej, tänkte jag men när jag sen vände mig om såg jag att hon åter bytt sida!!! Fast det är inget man får hänga upp sig på som utlänning i Japan, man blir särbehandlad även om denna situation är ovanlig. Även när man sitter på tåget och det finns en ledig plats bredvid väljer de allra flesta att sätta sig bredvid en japan istället. Fast det kan ju vara för att de vill spana in mig samtidigt som de slipper svettlukten. Vad vet jag som rör sig i deras tankar!

Today I was going to pass a woman walking towards me on my way to the train station. About 15 meters ahead she crosses the street. I don't think so much about it but after she has passed me she returns to the same side again!!! I must be scary!! This case is unique but on the train it quite often happens that people choose to sit next to a japanese instead of me, even if the seat is empty. Perhaps they just want to look at me and avoid my sweat smell....

2005-09-23 >> Sumo Wrestling

För 4900 yen fick vi en plats på Ryogoku Kokugikan som är den arena i Tokyo som tre av årets sex sumoturneringar hålls. I 15 dagar (idag var 13:e dagen) pågår tävlingarna från 9 på morgonen till 6 på kvällen. På förmiddagen tävlar de brottare med lägst rank och allra sist mästare och stormästare. En fajt per dag och brottare. En match börjar med att en av domarna ropar ut "Higaaashiiii" (öst) följt av brottarens namn och sen likadant för väst; "Niiiishiiii". Brottarna bestiger den heliga dohyon ("ringen") och gör en liten uppvisning genom att sträcka på sin kropp och lyfta på benen och stampa med fötterna. Därefter dricks vatten för att rena kroppen. Sen kastas det salt innan de ställer upp sig mitt emot varandra och gör de klassiska benlyften och fotstampen för att skrämma bort onda andar. Om de inte känner sig redo för att brottas avbryts det hela och saltkastningen upprepas. Detta får pågå i maximalt fyra minuter enligt nuvarande regelverk. När båda brottare har satt ner sina nävar i marken börjar fajten, som oftast är över på mindre än 30 sekunder. De bugar mot varandra och därefter får vinnaren segerpengar av domaren. Ju fler vinster en brottare har desto senare på dagen får han brottas. Därför möts de två bästa sist och vinnaren för idag fick 3 miljoner yen, motsvarande 200 000 kronor. Man tjänar alltså rätt okej om man är en duktig brottare.

Today we spent a couple of hours at Ryogoku Kokugikan which is the arena for sumo wrestling in Tokyo. Today was the 13th day of 15 days of tournament. The better rank a wrestler has the later on the day he will do his fight. A fight starts by a small performance by both wrestler's, followed by water drinking and throwing salt. Then they will line up infront of each other. It might take a couple of minutes before they start because they might not feel ready and therefor not put their fists onto the floor. It is also a psychological game they are playing. But when the fight has started it is usually over in seconds or tens of seconds. The winner will recieve money from the referee. The last match today which includes the two best wrestler's had a winning prize sum of 3 million yen!

2005-09-30 >> 25%

Idag, fredag, var det terminsavslutning. Jag har redan avverkat 25% av min tid här i Japan. Snabbt har det gått! I onsdags hade vi skriftligt prov samt hörförståelse. Igår spelade vi teater (sketcher) som bandades och visades för andra klasser idag. Dessutom hade vi en kanjitävling igår. Jag fick 89 av 200. De bästa prickade in runt 190 men de har ju också studerat ett år längre än mig. Flest koreaner och Hong-Kong-ianer utmärkte sig, vilket inte är helt oväntat. Men nästa år, då jäklar......

My first term is finished. Three is remaining. This week has mainly been tests and having fun the rest of the time. Yesterday we had a kanji contest at school. My score was 89 of 200 but I feel satisfied with that since I have only been here 3 months. But it is a little bit unfair since people from Hong Kong and so on have kanji in their language.

2005-11-10 >> Tea Ceremony

Idag hade vi teceremoni på skolan. En av lärarna är tydligen utbildad teceremonist (eller vad det nu kan heta). Det blev "turistvarianten" utan kimono, på utlagt tatami-golv och med lite skratt. Lite kortfattat går det till så att man sätter sig med knäna/smalbenen mot golvet och med ryggen rak av stolthet. Därefter inväntar man att sensei (temästaren/-innan) ska komma in, sätta sig och starta teceremonin. En tallrik med mycket söta sötsaker skickas runt som skall ätas före man dricker det beska teet. När man får sin tekopp (mer som en skål) ska man hålla den med vänster handflata undertill och högerhand på sidan. På så sätt kan man rotera koppen så att mönstret eller målningen på ena sidan pekar rakt framåt bort från en själv. Sen ska man dricka och vid sista klunken, som helst ska vara den tredje, ska man avge ett litet slurpande ljud ("ssssuu") som tack och för att visa att det smakade gott. Därefter ska man med fingret två gånger torka av kanten där man druckit och tacka temästaren. Efter eventuell påtår och alla är nöjda så kan det ha gått 40, 50, 60 minuter eller så och benen värker rejält. Temästaren lämnar rummet och ceremonin är över. Nu återstår bara att försöka ställa sig upp...

Today we had a simple variant of the tea ceremony. It starts with eating sweets. Very sweet sweets. When you get your cup you must rotate it twice or three times and then you can start drinking. Your goal is to finish the cup in three sips but doing it more times like we did is no problem. After the last one you need to make a small ssssuuu noise which means "thank you, it tasted lovely". When finished maybe one hour has passed and it can be quite difficult or at least painful to stand up again.

2005-12-18 >> Temperature

Idag är det ruggigt kallt i Tokyo, temperaturen ligger väl runt noll. Japanerna är fullt påpälsade. Att jag klarar mig bättre kan kanske vara för att jag är nordbo men också för att japaner (asiater i allmänhet?) har lägre kroppstemperatur än européer. I Sverige så är man ju fullt frisk om man har 37 grader medan japerna då är febriga. Normal kroppstemperatur för dem ska vara mellan 36 och 36,5 grader. Så det är mer än utseendet och längd som skiljer oss åt!!

Tokyo has become quite cold. Since I am used to cold wheather I don't have such a harsh time as the japanese, but it might not be the only reason. The normal body temperature differ. While normal for me is around 37 degrees Celsius, a japanese should have somewhere between 36 and 36.5. Interesting, isn't it?

2006-01-21 >> Snow in Tokyo

Snö i Tokyo Då har årets första snö kommit i Tokyo (förra (förrförra?) helgen kom pyttepyttelite, dock räknade inte meterologerna det som snö) med förseningar i tågtrafiken, bilolyckor och säkert en hel del benbrott som följd. Morgonens tv-nyheter har uteslutande behandlat ämnet. Det visades barn som gjorde snögubbar men då dessa rullades på en grusplan blev bollarna snarare grå än vita. För övrigt är snön perfekt kramsnö och mycket tung eftersom temperaturen antagligen ligger runt nollstrecket. För att visa att det inte är tal om några enorma mängder snö (några centimeter bara) som orsakar problem har jag med hjälp av digital fotoutrustning tagit ett fotografi från mitt rumsfönster.

Today snow has for the first time of this year been falling in the Tokyo area. Since Tokyo isn't used to snow so much as other parts of the country it has led to delays in train service, car accidents and probably broken legs. Today's news cast was almost completely dedicated to it. The picture shown is taken from my room's window this morning.

2006-01-30 >> Sushi-instruktionsvideo

Sushi är mumsigt. Och ska man äta sushi i Japan är det bäst att ha kollat in denna instruktionsvideo (kan dock tas lite på skämt).

Like sushi? Then have a look at this instruction video before you enter a sushi restaurant in Japan! (It is a comedy documentary).

2006-02-07 >> Building a House

Hundra meter från mitt hus har det fram tills igår varit en grusplan som använts som bilparkering. Men igår hade de med linor märkt upp var ett framtida hus skall stå och innanför det fanns fyra nyplanterade träd placerade i en några kvadratmeter stor kvadrat. Detta ska ge lycka (eller kanske något annat positivt). Tyvärr var det mörkt och med min mobil hade det inte blivit så bra foton. Och idag var träden redan borta och istället stod män och förberedde grunden. Hur som helst är Japan ett märkligt land som än en gång visar att de både siktar framåt samt håller på traditioner.

They are building a new house close to mine. For some reason like happiness or future safety they had yesterday planted 4 trees quadratically. This morning they were gone and the building work already started. Interesting with traditions...

2006-02-14 >> Barentainsu dee

Choklad Den som är lite klurig kan med hjälp av dagens datum och inläggets titel lista ut att det handlar om Alla hjärtans dag och att Barentainsu dee kommer från, som så ofta, engelskans Valentine's Day. Denna dag uppmärksammas väl över nästan hela jordklotet då handlarna kan kränga lite extra... I Japan, och Sydkorea och kanske fler länder, fungerar det dock lite annorlunda. På denna dag ger kvinnor fin choklad till männen som de beundrar eller, så klart, redan är bekant med (par- och vänförhållande). De senaste två tre veckorna har vid pendeltågsstationerna och i köpcentrum varit fullt med uppsatta stånd som sålt choklad, och det är ingen Euroshopper-choklad inte (ok, jag erkänner att jag aldrig ätit choklad från Euroshopper men jag har provat tonfisk på burk och jag föredrar utan fjäll!!). Männen ska iallafall inte göra något annat än att ta emot chokladen (och äta) och sedan vänta till exakt en månad framåt (14/3) då han på White Day har möjlighet att besvara med mashmallows, blommor eller något annat. Och då får han bara ge till de som han fått ifrån, alltså inte satsa på någon annan tjej.

Chokladen på bilden är från Naokos mamma och syster och flugsvampen kommer ända från OS-iga Turin. Men jag föråt mig lite på chokladen som låg framme på skolan så jag väntar nog till imorgon!

If you think of today's date you can hopefully find out that the title of this post is "japanese" for Valentine's Day. In Japan it works a little bit different. The last couple of weeks shop owner's have been selling chocolate like I have never seen before. That's because today women are supposed to give it to the men they are either interested of or already know. Men do nothing except eating it. Our duty comes on the White Day which is on March 14th. On that day we are supposed to give something back to those we recieved chocolate from on this day. I haven't got anything from Naoko yet but the chocolate on the picture are from Naoko's mother and sister.

2006-02-15 >> Spring Time

Aaaah, idag kändes det för första dagen som vår. Inget fågelkvitter men väl skön värme, ingen rå luft. Fast i morgon ska det bli kallare igen men det är väl under en övergångsperiod med ömsom varmt ömsom kallt. Ser fram emot våren då det helt klart är den bästa perioden i Japan!

Today it was quite warm, the spring is on its way and is heartly welcomed by me! Tomorrow, though, cold again according to the forecast but the temperature will hopefully be stabilized soon. The spring is really the best season in Japan - not too hot and not too cold, just perfect!

2006-02-18 >> Bad luck numbers in Japan

I väst är ju 13 ett otursnummer men då kristendomen inte är särskilt spridd i Japan är inte 13 så farligt här. Däremot ska man akta sig för 4 och 9. Jag vet inte om det är det här som är orsaken eller om det bara sammanfaller, men 4 på japanska heter shi och verbet dö heter shi-nu. Likheter? Likaså siffran 9 uttalas kyu eller ku och påminner om ku-rushimu som typ betyder ha smärta. Om stolsraderna 4 och 9 saknas på inrikes flyg eller tåg låter jag än så länge vara osagt.

While number 13 is bad luck in the Western countries, 4 and 9 means bad luck in Japan. The reason is that 4 is pronounced shi which is very close to the verb "to die", shi-nu. Similarities with 9, kyuu or ku in Japanese, and the word for suffer, ku-rushimu. Wheather or not the rows 4 and 9 on domestic aircrafts and trains are missing is still under investigation.

2006-02-18 >> Zarigani

crayfish Efter de tragiska bortgångnarna av guldfiskarna Suzuki-san och Yamada-san har jag idag införskaffat två nya fiskar och två små, faktiskt mycket små, kräftor. För den språkintresserade kan jag förtälja att kräfta heter zarigani på japanska. Först fick de alla vara i samma akvarium men kräftorna hakade sig fast i fiskarnas stjärtfenor med klorna och en ilsken Naoko som följd så nu har de fått ett eget hem. De är väldigt lika varandra förutom på storleken. Den större har därför fått namnen Åå-chan (大ちゃん, den stora) och den lille Chichan (小ちゃん, den lille). Gulliga, eller hur!?

Four new members has been added to our family. It is two goldfishes and two crayfishes or zarigani as it is called in Japanese. The fishes has not been named yet but our two zariganis are now called Oo-chan (the big one) and Chi-chan (the small one). The kanjis used are big (大) and small (小). They are both very small with a lenght of less than 4 cm. They are so cute, don't you think?

2006-02-22 >> Korean Bulgogi

En koreansk kompis till mig ska denna vecka återvända till hemlandet och igår åt vi därför middag tillsammans. Självklart (?) blev det koreansk mat i Shin-Okubo (även vad jag kallar Korea Town) i form av Bulgogi. Det är fläskkotletter som grillas över en kolbädd på bordet och sedan klipps itu till småbitar. I handen rullas den in i ett salladsblad tillsammans med andra grönsaker och tillbehör av eget val. Väldigt gott och mättade. Känner fortfarande inte för att äta så här på morgonen dagen efter. På restaurangen fick vi lägga våra ytterkläder och väskor i stora sopsäckar. Först undrade jag vad det var för billig restaurang som inte har råd med garderob men jag förstod sen att det var för rökens skull. Fast lukten av grillat djur satt i min tröja, byxor och hår. Bara att hoppa i badet så fort jag kom hem!

My friend is returning to Korea this week so yesterday we had a bye-bye-party. We went to a korean restaurant in Shin-Okubo and ate Bulgogi. It is meat which is barbequed on a coal grill right on the table. By putting it into a leaf of sallad together with some other vegetables of your own choice you form a ball which can be swallowed easily. First I wondered what kind of junky restaurant we went to because we didn't put our clothes in a wardrobe, but in plastic bags. But later I understood it was to care of the smell of our jackets. But still I was stinking of burned dead animal all the way home until I could take a bath!

2006-02-23 >> Absolut Icebar

Förra fredagen öppnade Absolut Icebar i Tokyo med is från Torne älv. Som jag har förstått så verkar den vara ungefär som den i Stockholm - man får varma kläder, 45 minuter och en drink. Fast det är lite dyrare här. Minst 3000 yen ska det kosta, dvs cirka 200 spänn, medan jag i Stockholm för ett och ett halvt år sedan bara betalade 120 kronor om jag minns rätt. Men det kanske är enorma elkostnader för kylningen i den kommande 40-gradiga japanska sommaren som kräver högre priser. Jag nöjer mig med mitt glas plommonvin som jag sitter och surplar på här hemma. Det har blivit min nya favoritdryck. Att slå i ett glas 10-procentigt med lite is lär man sig kanji hur lätt som helst.

Last friday the Absolut Icebar Tokyo opened its doors. I haven't been there but I think it is almost the same as the one they have in Stockholm. You pay (at least) 3000 yen and you will get a poncho, a drink and 45 minutes. About one and a half year ago I visited the icebar in Stockholm and it costed just 2000 yen. But the huge refrigerator system required and the location in Roppongi might be the reason for a higher prize. I don't know if I will visit the icebar, I feel satisfied sitting by myself with my new favourite drink plum wine!

2006-03-01 >> Funny pictures

Tänkte bara rekommendera några intressanta bilder som jag sett på webbsajten istheshit.net. Rätt roliga en del!

I just wanted to recommend som cool pictures available from the site istheshit.net. Please enjoy!

Tokyo japaner nippon sumo sushi kamikaze karaoke sony nissan tokyo subway

2006-03-10 >> Speech Contest

Idag hölls för elfte året Speech Contest på Shinjuku Bunka Center, en relativt ful röd byggnad i Shinjuku. Från varje klass på skolan har en person valts, oftast den med det bästa talet, förutom i min klass där ingen annan än jag ville. När det väl var dags ville väl inte jag heller men eftersom en härlig video-iPod var första pris hade jag erbjudit mig att representera min klass långt tidigare, och jag kunde ju inte backa ur så här sent. Den blev dock inte min skulle det visa sig. Fjorton tävlande fick inför en oberoende jury och skolans många elever hålla tal på temat "förbindelse, anknytning, relation". Mitt tal hade titeln 偶然のつながり [guuzen nå tsunagari] vilket betyder "slumpmässig relation". Det handlade om att hur mycket vi gör här i livet och var vi hamnar styrs av slumpen. Tyvärr räckte det inte längre fram än till ett tröstpris på ett presentkort på 1000 yen. En erfarenhet rikare blev jag kanske också!

Today was the 11th annual Speech Contest held at Shinjuku Bunka Center in Shinjuku, Tokyo. From each class was one person elected, but in my class no one was interested so with the first prize - a brand new video iPod - in mind I said I could represent my class. In front of an independent jury and all other students from school were I and 13 other people, mostly men, holding speeches. The tema for this year was tsunagari which means "connection, link, relationship". My title was 偶然のつながり [guuzen no tsunagari], "connection by accident", and was about how many things in life we can not control, and the main reason for me to choose that tema was because that some years ago I had no idea that I today would be in Tokyo. Unfortunately I didn't win the 1st prize, nor the 2nd or 3rd, but a 1000 yen voucher just like all others...

2006-03-11 >> Harajuku

Bild utan beskrivning Harajuku är stället man ska vara på om man är ung och intresserad av mode, precis som i nästgårds Shibuya. Här kan man experimentera med sin klädsel och man kan i princip se ut hur som helst utan att någon knappt ska höja ögonbrynen. Första gången man vandrar på berömda Takeshita street (jag har nu varit där fleeera gånger, ah) får man nog nästan en chock och undrar vart man hamnat - rena smältdegeln av märkliga utstyrslar. Ett stenkast härifrån ligger Yoyogi-parken där man kan ta en titt i i-andra-världskriget-sönderbombade-men-nu-återuppbyggda Meiji-templet. Idag var mitt andra besök där och har båda gångerna precis kommit när bröllopen är avklarade. Men men, med ett helgbesök är chansen stor att man kan få se paren uppställda för foto iklädda finaste kimono!

The first time you come to Harajuku - don't be afraid! It is like you have come to another world, and it actually is. Here you can experiment as much as you want with your clothes, just like the neighbour city Shibuya. After a walk on Takeshita Street the close and huge Yoyogi park can show its nice Meiji shrine. This time we just came when a wedding couple were taking the final photos before heading to the party, dressed in extremely beautiful kimonos.

2006-03-11 >> McDonald's: Ebi Firé O

Bild utan beskrivning Jag är ingen fantast av McDonald's men jag känner det som mitt kall att berätta för dig om de maträtter som finns på den japanska menyn men som saknas där hemma. Nu senaste provade jag Ebi Firé O. Om jag säger att ebi betyder räka så borde det inte vara så svårt att säga vad burgaren innehåller (tänkte först skriva "främst består av" men det skulle ju kunna vara felaktigt och nåt som jag senare skulle behöva äta upp). Denna panerade filé (därav namnet firé på japanska) eller räkblandning bestod faktiskt av hela räkor och inget mos och gav tack vare en remouladliknande sås en makalös kombination som kittlade smaklökarna in i de vildaste fantasierna. Betyg: 4,5 av 5!

I see it as my mission in my life (or at least during my stay in Japan) to inform you of the specialities of McDonald's that do not exist on the basic world wide menu. This time I gave the Ebi Firé O a try and since it was made of real shrimps (ebi = shrimp, or is it prawns? same but different, never mind!) and deep-fried in healthy oil (?), a crispy salad between two soft buns the taste was something more than special. Indescribeble!

2006-03-14 >> Howaito dee

Då kom slutligen denna dag, White Day, trots allt. Ytterligare ett sätt för japanska försäljningsbranchen att sälja sina varor. Detta är alltså dagen då jag enligt en inte alltför gammal tradition ska betala tillbaka till dem som gav choklad till mig på Alla hjärtans Dag. Varför dagen heter White Day är oklart men det verkar som om chokladtillverkarna har bunkrat upp med stora mängder vit choklad. Snart ska jag ge mig iväg och köpa choklad till Naoko, hennes mamma och syster samt en tjej från klassen och en lärare. Att inte köpa och ge är okej (=tillåtet) men rätt taskigt men att köpa och ge till någon ytterligare tjej är absolut förbjudet!

The White Day is (finally?) here - another chance for the japanese chocolate producers to raise their income a lot. It is time for all men to give something back to their wifes, co-workers, secret lovers or someone who already gave something on Valentine's Day. And for some reason the shops seems to have a huge pile of white chocolate, even though we can buy anything. I was happy one month ago when I received lots of chocolate from Naoko, her mum and sister, my teacher and a class mate. Today I feel I could have skipped it all...

2006-03-16 >> Beer Robot

Bild utan beskrivning Just nu har öltillverkaren Asahi (ja, de producerar en massa annat också, men kanske mest öl) inlett en kampanj där man kan vinna en ölrobot. Enligt reklamen som jag fotade på tåget så är denna ölrobot av sitt första slag i världen. Den kan kyla ner burköl på 350 ml, prata, öppna burkarna och hälla i glas och sen servera om man får tro reklamen. Det enda man behöver göra är att dricka 36 burkar Asahi, ta bort en liten klisterlapp från burkarna och sända in etiketterna för att deltaga i utlottningen. 5000 personer får "present", hur många av dessa som erhåller en robot framgår dock inte, 1 person om jag får gissa!

Right now the beer producer Asahi has a campaign where you can win a Beer Robot - the first of its kind in the world! According to the commercial (see picture) it is able to cool cans of beer down, talk, pour it into glasses and finally serve it to you. So what do you need to do? Just buy (and drink if you like) 36 cans of Asahi beer, collect the seals and send them to someone, probably Asahi. It says that 5000 persons will get a present, but how many robots they give away is so far unknown.

2006-03-20 >> Tsukiji Fishmarket

Bild utan beskrivning Enligt guideboken skulle det vara som mest fart och fläkt mellan 5 och 8 på morgonen på kanske världens största fiskmarknad som ligger i Tsukiji, Tokyo. Vi blev lite försenade så vi kom inte dit förrän något efter 8 men det var ändå rätt livligt och man var tvungen att akta sig för att inte bli påkörd av truckarna. När man såg alla dessa mängder fisk så undrade man egentligen hur många dagar det kommer dröja innan haven är utfiskade. Egentligen var vi nog dumma som inte åt sushi-frukost bredvid marknaden men det var planerat till kvällen så det skippades tyvärr - det sägs och det säger sig ju självt att sushin man äter där är den bästa och färskaste! Sen hade vi glädjen att skymta Fuji-san från tåget. Det är inte varje dag man gör det så givetvis flög kamerorna upp på oss turister! Bild utan beskrivning According to the guide book it should be most crowded and lively at Tsukiji fishmarket in Tokyo between 5 and 8 in the morning. We came a bit late but it was still interesting and we got almost killed by the small cars transporting fishes from the sellers to the trucks that will transport them to the city. While walking there we wondered how long time it will take until all fishes are gone from the sea - it was sooo much fish there! On the way to the market we had the pleasure to see Mt. Fuji from the train. Yippieh!

2006-04-11 >> Tokyo Stock Exchange

Bild utan beskrivning Tokyobörsen var nog lika livlig som fiskmarknaden i Tsukiji - om man varit där innan april 1999. Då datoriserades hela arbetet och nu känns det som mest ett museum - allt är tyst, lugnt och lite besökare och hjälpsamma vakter strosar omkring. Värre, eller häftigare, var det förr då affärsmännen kunde vunnit "Gäster med gäster" med sina handrörelser hur lätt som helst. Av en guide lärde jag mig bland annat med händerna teckna olika tal samt företagen Sony och Fujitsu. Båda tecknas i två steg. Fuji gestikuleras som ett berg (upp-och-nervänt W, eller M om man så vill) följt av att man gör V-tecknet liggandes och för högerhanden från vänster till höger. Fort ska det gå! tsu i Fujitsu betyder just "passera, åka förbi" (kolla här om du inte tror mig). Sony som inte har kanji utan skrivs med skriftsystemet katakana tecknas genom att rita ソ (blir alltså ungefär som ett V i luften) följt av samma tecken (det andra; V-tecknet) som i Fujitsu. Nu betyder dock de två fingrarna 2, som på japanska heter ni. Alltså får vi ソニ (Sony). Bilden här intill visar en digitaltavla med aktieinfo (aktie, värde, upp/ner) som snabbt flyger förbi. Eller, det behöver inte gå fort. Ju mer aktivitet det är på börsen desto snabbare rör sig texten (här gick det väl inte långsammast då kameran inte hängde med riktigt).

Tokyobörsens hemsida

Did a visit to Tokyo Stock Exchange. But if I had been here before 1999 then it would have been as crowdy and noisy as the fishmarket in Tsukiji. Now is everything unfortunately (for me) fully computerized. I learnt some hand gestures but since it was difficult to explain it in Swedish I am not giving it a try in English. The picture shows the digital display that give us information about the shares. If it goes fast lots of trading is being done, if it goes slowly there is less trading.

Tokyo Stock Exchange

2006-04-13 >> Transportation Museum

Bild utan beskrivning Har besökt Transportmuséet men dess tidigare namn Järnvägsmuséet förklarar nog bättre vad fokuseringen ligger på. Bottenvåningen är fylld med tåg, en enorm modelljärnväg (som visade Tokyos järnvägslinjer tåg för tåg under minst 20 minuter, den tid som jag var där), växlar, simulatorer, modeller, densha otaku (tågfanatiker), signaler, räls och hjul. På de övriga våningarna fanns det andra fordon och modeller ämnade för luftfart, vatten- eller vägtransport. Det roligaste var alla knappar man kunde trycka på för att flytta till exempel en växel, ändra informationsskylten på en station (en sån där gammal som "fladdrar") med mera men tyvärr orkade jag inte köa för att köra simulatorerna. Minst lika roligt var att se alla densha otaku som med sina videokameror filmade allt, precis allt!

Som souvenir köpte jag en annorlunda kakburk i plåt (se bild) föreställande tågen på chuo-linjen.

Transportmuséets hemsida som inte är så intressant såvida man inte tänker besöka muséet.

Visited the Transportation Museum which is mostly focused on railway transportation, even though they have airoplanes, boats, bikes and cars. Or at least models of them! The most fun at the museum was that it had some kind of interaction, or I mean, you can press a button and something will move or happen. And to see all train maniacs - mostly men in the 30s - walking with their video cameras and capture every single item! A souvenir was of course bought: butter cookies inside a Chuo-line train.

2006-04-17 >> Tokyo Metropolitan Government Building

Bild utan beskrivning Efter skolan tog jag en sväng förbi Tokyo Metropolitan Government Building. Det låter kanske inte så kul men där finns på 45:e våningen möjligheten att gratis beskåda utsikten (även om faciliteten inte visade sig lika bra som Tokyo Tower). Nu när solen inte går ner lika fort (på vintern typ 17-tiden och på sommaren kanske runt 19) tänkte jag att jag skulle få se en vacker solnedgång då himlen färgas rosa. Men det uteblev tyvärr av all dis eller smogg eller vad det nu var. Trots att de två souvenirbutikerna bara sålde skräp lyckades de sälja till mig. Jag är fast i deras klor...

After school I went for seeing the sunset from the free observation floor of the Tokyo Metropolitan Government Building in Shinjuku. But the circumstances were unfortunately not perfect for colouring the sky this day. The souvenir shops had just rubbish, but still I bought stuff there.... Enjoy the view from there

2006-04-19 >> Taiko & Kappabashi

Bild utan beskrivning Var i butiken Miyamoto Unosuke Shoten som sedan mitten av 1800-talet har sysslat med all form av utrustning för matsuri (festivaler). De har allt från omikoshi (mobila helgedomar), kläder, taiko (trummor), masker. Då jag älskar ett taiko-spel som finns i många spelhallar samt att det på övervåningen av butiken finns ett trummuseum så var det väl därför jag åkte dit. En del gamla trummor från hela världen men de flesta fick man fingra på eller rent av dunka på med pinnar. Rätt intressant hur många olika varianter det finns fast för nöjes skull föredrar jag nog hellre spelhallen då man ackompanjerar musik, även fast det i längden blir dyrare...

Kvarteret bredvid heter Kappabashi men är även känt som husgerådsgatan. Där säljs det mesta för storhushåll men anledning för att jag gick dit var affärerna som säljer matimitationer i plast. Dyrt är det också - flera gånger dyrare än den riktiga maten! Medan en riktig sushibit kan kosta mellan 100 och 150 yen kostade imitationerna 10 gånger mer, även fast de inte ser 10 gånger mer riktiga ut! Bild utan beskrivning

Visited the Drum Museum at Miyamoto Unosuke Shoten in (or around?) Asakusa. Actually it is a shop since 150 years selling everything for festivals including omikoshi (mobile shrines), clothes, masks and taiko (japanese drums). But upstairs they have the museum with percussion materials from all over the world. The best thing is that the visitors can have a go on them. But I must say, I still prefer the taiko game at the game centers, even though it is more expensive in the long run.

Nearby is Kappabashi, or "Kitchenware Town" as some people call it. There they sell everything for restaurants. But the main reason for foreigners to come here is for the plastic food that is displayed in all restaurants. But it is so much more expensive than the real food so I just bought a key ring or strap for some hundred yen. Photos from today's excursion

2006-04-20 >> Quirky Japan

Här är sajten som skiljer sig från mängden. Har bara kollat en bråkdel men den har nåt extra. Inledningen lyder: "Are you tired of shrines and temples, reconstructed ferro-concrete castles and tea ceremonies? Do you like to get off the beaten track? Would you like to meet Japanese people who do not meet the conformist stereotype? Japan, behind the conservative grey suits and formal bows, is a country quirkier than you can ever imagine." Du ska alltså klicka här!

Here is a site that is really unusual. And already one of my favourites! "Are you tired of shrines and temples, reconstructed ferro-concrete castles and tea ceremonies? Do you like to get off the beaten track? Would you like to meet Japanese people who do not meet the conformist stereotype? Japan, behind the conservative grey suits and formal bows, is a country quirkier than you can ever imagine." says the introduction and the web site can be found here.

2006-04-22 >> Hiking in the Mountains

Bild utan beskrivning Med några elever och lärare från skolan besteg vi Japans högsta berg, nej, världens högst berg, nej, ett högt berg (efter Galenskaparnas sketch om Bröderna St. Gotthard). Ett tidigt tåg tog oss till byn Okutama i västra delen av "Tokyo-länet". Efter en kort busstur begav vi oss uppför mot toppen av det mäktiga berget Kawanoriyama. Stigen slingrade sig upp längs branta stup och hade man trillat ner från den halvmeter breda stigen hade man garanterat krossats till döds. Halvvägs upp stannade vi ett lite längre tag vid detta vattenfall och intog lite specialimporterade Ballerina. Efter 4 timmars vandring var vi på toppen, 1364 möh, 850 meter över utgångspunkten. Tack vare det strålande vädret var vyn njutbar och vi såg toppen av Fujisan. Sen bar det åt nedför genom mörka, vackra och tysta skogar. Väl nere igen blev det ett dopp i ett onsen. Vattnet gjorde huden alldeles kladdig så nu har den fin lyster. Om vattnet även förlängde mitt liv så kortades det snabbt igen av intaget av öl efteråt.

Went with an early train to Okutama in western Tokyo, not the city but the "kind of prefecture". After a small bus trip we started our 3-4 hour journey to the top of Mt. Kawanoriyama, 1364 m. above sea. On the way we didn't see any cool animals but this waterfall instead. And on the top we had lunch while watching at Mt. Fuji which we could see thanks to perfect weather. Back on the ground again we visited an onsen which made our skin smooth and soft. Of course we enjoyed some beer before our 3 hour journey back home. Pics!

2006-04-25 >> Currency Museum

Bild utan beskrivning Var på turiststället nummer 1, Nippon Ginkos valutamuseum. Nippon Ginko är motsvarigheten till Riksbanken i Sverige. Det fanns mest en massa mynt, sedlar och snäckskal. Det var nämligen snäckskal som var valutan i Japan för länge, länge sedan. Fokus var så klart på den japanska valutan; gamla sedlar, krigsvaluta, amerikansk ockupationsvaluta med mera, men även en del svenska sedlar och ett 2-daler mynt stort som ett A5 från tidigt 1700-tal fanns i samligen. Fast allt detta hade jag kunnat vara utan om jag fått ta med mig det jag håller i händerna på kortet. Det är 100 miljoner yen (ca 7 miljoner kronor!!) i 1000-yenssedlar med en vikt på 10 kg. Hur mycket väger då 100 yen??

Went to the currency museum near Nippon Ginko in Nihombashi. There was a lots of coins and notes of course, but also shells which was the currency in Japan long time ago. The most exciting part was to hold 100 million yen (about 700 000 Euro) consisting of 1000 yen notes in my hands, weighing 10 kilos! Unfortunately I could not bring them home...

2006-04-28 >> The Imperial Palace

Bild utan beskrivning Var hemma hos kejsaren. Men trots att jag bokade in mig för en vecka sen så kunde han tydligen inte ta emot. Han måste nog ha haft något väldigt väldigt viktigt för sig. Men jag kunde iallafall få strosa omkring och få se hans palats, dock bara från utsidan och ackompanjerade av vakter. Men vädret var ju strålande, ungefär som svensk sommar, så inte mig emot. Av det palats där han bor fick vi bara se representationsbyggnaden, det är den som är på bilden. Förresten, vad tror du konstverket framför byggnaden föreställer? Palatset är faktiskt i tre våningar inklusive en källarvåning även om det inte kanske ser så ut. 160 meter lång så det känns som rätt många gäster kan tas emot. Det är också här han står med sin familj på sin födelsedag och Nyårsdagen och vinkar till folkmassorna. Detta enorma palats, 23 000 kvadratmeter, är dock byggt under 1960-talet då det föregående bombades. Några gamla vakttorn finns dock kvar, bland annat ett som stått sedan mitten av 1600-talet och man kan därifrån under gynnsam väderlek se Fujisan.

Kejsaren är också en hejare på att så (plantera?) ris vilket han gör varje år. Sen sköter han också en silkesmasksodling men i det är nog också frugan involverad. Sist men inte minst är poesiläsningen vid nyår som han har hand om. Då handlar det väl om haiku skulle jag tro. Jag har tidigare varit i intilliggande Kejsarpalatsets östra trädgård dit man kan komma utan reservation.

Did a visit to the Emperor. But obviously I wasn't a very important guest so I had to see his palace, or the exterior of it, by joining a tour. As many buildings (castles, temples etc) in Japan have been rebuilt during the 1950's or 60's, the Imperial Palace is not an exception. This is a ferro-concrete building completed in 1968. But there are some buildings (keeps and watch towers) that look the same as almost 400 years ago. The picture shows the reception building of the 23 000 square metres big rebuilt palace. Actually it is a 3 storey building (2 above ground and 1 below) even though it might look smaller. It is also here the Imperial Family is cheered by the public on New Year and his Majesty's birthday. Picture evidence of my visit.

2006-04-29 >> Mitsuo Aida Museum

I källarvåningen av International Forum vid Tokyo station hittade vi idag till ett trevligt museum. Där beskådade vi den konst, eller snarare poesi, som Mitsuo Aida skapade under sitt liv. Många tänkvärda dikter med översättning till engelska. Rekommenderas för den som har vägarna förbi! Hemsida!

Visited the Mitsuo Aida Museum at the Internation Forum near Tokyo Station. Here we read the poetry created by this, in Japan, famous man. All displays have english translation and the homepage is here. I recommend a visit if you have the time and are nearby!

2006-04-30 >> JRA Tokyo Racecourse

Bild utan beskrivning Gjorde en heldagsutflykt till JRA Tokyo Racecourse som är en enorm galoppbana i västra Tokyo. Det bästa var att vi inte behövde ägna så mycket tid och uppmärksamhet åt de halvtrista racen utan det fanns ett hästsportsmuseum som vi förkovrade oss i. Där inne fanns också den här racesimulatorn som jag rider på bilden intill och en 360-gradig biograf där vi kollade på en trevlig film om hästar och hästliv. En annan simulator fungerade så att 8 personer tävlar mot varandra där man ska klappa/trumma i rätt takt (som varierande allt efter banan) så att hästen går bra. På slutet kunde man använda en extraknapp som motsvarade piskan...!! Lite pengar satsade jag dock men det blev bortblåst omedelbums!

In the western part of Tokyo is JRA Tokyo Racecourse which we visited today. Except spending (and loosing) some money on the races I enjoyed the strange games in the Horse Racing Museum. Except the simulator that I am riding (picture to the right) they also had a 360 degree cinema, with horse films of course, and a race simulator where eight people competed against each other.

2006-05-03 >> Golden Week

Bild utan beskrivning Golden Week, GW, ([Gooruden Uiiku] på japanska) började idag vilket innebär att nästan alla japaner har ledigt. Förstås inte alla utan kontorsfolk och industriarbetare, folk som jobbar inom servicesektorn har väl det extra häktiskt! Folk är lediga denna tid på året då det är som bäst temperatur och tar tillfället i akt att resa både i och från Japan. Detta leder så klart till igenkorkade vägar och redan 07:30 på morgonen vittnade nyheterna om 35 km långa bilköer. Det var inte precis där vi skulle åka så det hindrade inte oss, men vi fick självklart erfara andra köer. Se bara på bilden som jag tog på motorvägen. Vi reste söderut i prefekturen Chiba till ett ställe som jag redan glömt namnet på. Där åt vi iallafall soba med bergstempura. Det är alltså grönsaker som växer i bergen och som friteras och serveras med nudlar. Mumsfilibaba! Efter lunchen blev det promenad längs en flod och dess många vattenfall. Efter ett bad (inte i floden då det var för kallt, utan på ett sento) tog vi vårt pick och pack och for hem. På hemvägen stannade vi för lite kiss-, (rök-,) och souvenirinköpspaus. Jag köpte jordnötter som är Chibas specialitet. På samma sätt är prefekturen Aomori känt för sina goda och saftiga äpplen, Akita för sitt ris, Chizouka för sitt gröna te. Visst odlas alla dessa produkter lite här och var men detta är produkter som får växa under optimala förhållanden och därför blir av högsta kvalitet! Hur som helst, jordnötterna kostade 294 yen men jag gav 295. Då affären höll på att stänga så hade de tagit undan kassan men trots att växeln bara var 1 yen, motsvarande 7 öre, så envisades personalen om att springa ut, växla och ge tillbaka 1 yen trots att jag upprepade gånger sa att det inte behövdes. En sån sak är verkligen bara i Japan det händer!

The Golden Week has started which means that many japanese have vacation and that the roads are filled with cars. We encountered some traffic jam but not more than I had expected. We went to the southern parts of Chiba prefecture to eat nice food, slowly walk along a river and its many waterfalls and taking a bath (not in the cold river though). As souvenir I bought peanuts which is the Chiba speciality! The photos

2006-05-05 >> Boy's Day

Bild utan beskrivning I Japan är 1/1, 3/3, 5/5 osv speciella dagar. Den tredje mars är ju tjejdagen och dagen som tillägnas pojkar inträffar alltså idag. Här och var hängs koinobori upp som alltså ser ut som karpfiskar. Om man har pengar så tar man även fram den samurajrustning som pojken fått som liten. Jag och min kompis tog dagen till ära att åka till helgedomen Nezu som ligger inte långt ifrån turistiga Ueno. Varför denna plats valdes var för att azaleorna är som vackrast nu och turisterna är få. Där uppskattade vi även rytmiskt taikospel som en grupp bestående främst av tjejer framförde. (Se lågupplöst video här.) Mat inköptes i stånden som låg precis bredvid helgedomen.

Since today is the Boy's Day (every year, May 5th) me and my friend went to Nezu shrine to enjoy the beautiful azaleas, see taiko drumming (low resolution video here) and eat the interesting festival food. Photos.

2006-05-05 >> Bandai Museum

Bild utan beskrivning Jag kan inte säga att jag är särskilt intresserad av det som erbjöds på Bandai Museum (sidan på jappanesianska) men det var ändå coolt att se hur stort det är. Bandai är tydligen (jag vet, jag är inte så insatt) namnet på ett stort leksaksföretag. De tillverkar animerade filmer (anime) och figurer i plast. I muséet fanns det allt från kända (?) figurer som Godzilla, Ultraman och Gundam som alla är jättar (jätteödla, jätterymdgubbe, jätterobotar) till en himla massa tamagochi. Man kunde också, om man köade och betalade, få ta på sig en dräkt/uniform från sin favoritserie och bli fotad. Jag nöjde mig med att ta vanliga kort. Souvenirinköp blev det inget av trots att det fanns mängder (souveniravdelningen är mycket större än själva muséet!).

Visited the Bandai Museum (in japanese) in Matsudo in eastern Tokyo. Soooo many toys! Honestly I am not at all interested in these kind of giant robots and monsters but it was really cool to see how popular this kind of "culture" is. If you pay you can put on a uniform of your favourite character and take a snap shot. And then the souvenir shop, it was enormous, larger than the museum itself! Photos and more about the company Bandai and one of the popular series Gundam.

2006-05-09 >> Sumowrestler's Photography Museum

Idag slogs rekordet för minsta museum som jag besökt. Det var Sumobrottarfotografimuséet i sumobrottarstadsdelen Ryogoku i Tokyo. Museumet bestod av ett rum, eller var det farbrorns garage kanske, på max 10 kvadratmeter. Det fanns en hel del svartvita fotografier tagna under 1900-talet på stora (syftar på kroppsstorlek men säkert också i att de är kända) sumobrottare. Jag kände iallafall inte igen en enda men alla japaner ser ju likadana ut, eller hur är det där? Muséet kanske inte hör till måste-besöka-platserna men är ändå kul att ha varit där. Om inte fick jag se en massa riktiga sumobrottare i krokarna, kanske lite extra nu när maj månads sumoturnering hålls.

Today I visited the smallest museum I have ever been to. It was the Sumowrestler's Photo Museum in Ryogoku which is the Sumo area of Tokyo. It consisted of just one room smaller than 10 sq.m filled with black and white photos of sumo wrestlers. Maybe not a must-see for an ordinary person but for sumo maniacs it might be!

2006-05-10 >> Communications Museum

Bild utan beskrivning Communications Museum är ett museum skapat av NHK (statliga televisionen), postverket samt NTT (televerket) och innehåller allt det där som de sysslar med. Populärast var nog spelet där man fick sitta på en av postens röda mopeder och köra runt och rätt bland gatorna som syns på en TV-skärm. Det var nog den som jag mest av allt ville prova men... Tillhörande postavdelningen fanns också en äldre modell (90-tal kanske) av den svenska postlådan och en otrolig mängd frimärken. På teleavdelningen fanns det så klart en massa telefonväxlar och telefoner som till exempel dessa mynttelefoner från sent 1960-tal tidigt 70-tal.

The Communications Museum is a museum about communications made via post, telephone and television founded by Japan Post, NTT and NHK. Mainly aimed at children but the "virtual drive of a Japan Post motorbike" may adults also do. When I was there it was too crowded with children so I left it for my next visit. The picture showed here are late 1960's early 70's public phones and can of course be found in the telephone's section.

2006-05-11 >> Laundry Museum

Bild utan beskrivning Hakuyosha är ett stort företag i Japan som sysslar med rengöring (kemtvätt med mera) och de har ett museum tillägnat den ädla konsten tvätteri. Mycket intressant tyckte jag och min kompis som drog dit idag (ja, vi är rätt märkliga!). Där kan man beskåda ukiyoe (träsnitt) och kopior av Renoir med motiv anknytna till tvätt. Sen fanns det förstås en del gamla tvättmaskiner, strykjärn, tvättbrädor, kvastar från Polen, Tyskland och Thailand, företagets transportkärra och uniform (happi som är en traditionell japansk kort rock). Det var helt enkelt ett annorlunda museum!

Visited the Laundry Museum belonging to the cleaning company Hakuyosha. Can you guess what was on display? Of course all kind of things with connection to cleaning like 50 year old high-tech washing machines, irons, brooms for Poland, Germany and Thailand, a transportation cart, a happi coat (traditional japanese clothing), ukiyoe (woodblock prints) and copies of paintings made by famouse painters like Renoir. A very very unique museum, I would say!

2006-05-11 >> Electricity Museum

Bild utan beskrivning TEPCO står för Tokyo Electric Power Company och har ett museum med gratis inträde i Shibuya. Här visas allt om energi som hur den tillverkas och vad den kan användas till. Det bästa var alla spel som tex det där man tävlar mot varandra genom att en maskin läser av ens hjärnvågor och den som är mest avslappnad vinner. Även Sonys hund AIBO visas upp och genom att säga "dansa!" så börjar den dansa och klappar man den på ryggen blir den glad. Fast nja, jag klarar mig nog utan en sån...

Tokyo Electric Power Company (TEPCO) has an interesting museum in Shibuya. We had just one hour to enjoy ourselfs with the games and it was not enough. It is a paradise for children. Also they show the capabilities of the AIBO dog from Sony. It could dance if you told him/her/it but I think I can still live a while without that kind of toy.

2006-05-11 >> Hello Kitty Bananas

Bild utan beskrivning Idag när jag var inne på en konbini såg jag bananer till försäljning. Antingen kunde man välja bananer i en Hello Kitty-påse för 130 yen styck eller i en påse med en gorilla på för 89 yen! Vilken skulle du välja?

Today at the konbini I found two types of bananas, or, two type of bags for the banana. Either you can choose the Hello Kitty banana for 130 yen or the ordinary one with a gorilla printed on it for 89 yen! Which one would you choose?

2006-05-12 >> Japanese Armour Museum

Bild utan beskrivning Av ren tur så fanns det i samma byggnad som Pachinkomuséet som vi var på väg till även ett museum innehållande över 30 stycken gamla japanska rustningar. Bara att se hjämarna och ansiktsmaskerna skulle kunna vara ett museum bara det, där man skulle kunna ha de indelade efter "med eller utan mustach"! Det skulle vara himla kul att få prova en sån där rustning (de går ju att köpa och rika familjer gör det av tradition till sina pojkar i barnaålder) och bäst av allt att få jämföra med en europeisk rustning. Antar att den typiska europeiska riddarutrustningen är långt mycket tyngre och svårrörlig än den japanska motsvarigheten. Det för mig genast in på svärd som ofta användes för att penetrera just rustningarna. Och det fanns en del av det i en monter, allt från normallånga till de korta som används för att sprätta upp sin mage när livet skall avslutas. Här visades vackra slidor upp istället för klingor som på det tråkiga svärdsmuséet i Shinjuku. Keramikavdelningen drog vi, två killar, genom rätt snabbt även om faten såg både gamla och dyra ut.

In the same building as the Pachinko Museum which we were heading for was a museum focused on japanese armour. It was a surprise for us - two guys - and of course we became extremely excited. In the large exhibition room was over 30 real, old and beautiful samurai armours. I would really like to try them on but it is too expensive to buy one, even though some families by tradition do it for their young sons. And then compare it with an european armour and see how much lighter the japanese one is. Since the japanese armour was much thinner than the european the swords didn't have to be so enormous. The beautiful shape of japanese blades can be seen at the boring Sword Museum in Shinjuku but here they display sheaths. Please remember that short swords are used for cutting up your belly and the long ones are for fighting and head chopping! Antique ceramics are also in display but we didn't care too much about that. Photos of the armoury and swords from the museum.

2006-05-12 >> Pachinko

Bild utan beskrivning Om jag fick bestämma skulle jag utse Pachinko till världens tråkigaste, mest meningslösa, mest irriterande och högljudaste spel. Jag har aldrig träffat en enda utlänning som gillar detta spel, ändå har det något slags dragninskraft. Spelet går ut på att skjuta kulor som sedan skall trilla ner i ett hål, alltså ungefär som ett sånt där spel som (vars namn jag glömt) en del kanske gjorde i slöjden där danken hoppar mellan spikarna och slutligen trillar i ett hål med förhoppningsvis hög poäng som resultat. De gamla handgjorda Pachinkomaskinerna (före andra världskriget) i trä fick man sätta i kulorna en och en och sen med lagom kraft dra i en spak för att få kulan dit man vill och trillade den ner i ett hål fick man tio tillbaka. Med tiden (70-tal, tidigt 80-tal) kom automatisk ivägskjutning så man håller bara i ett reglage så pumpas kulorna iväg en efter en. Innan dess, 1960-tal, såg maskinerna ut som på bilden. Med den digitala åldern kom också den irriterande musiken, men enligt museiguiden så märker man inte av den då man är så insatt när man spelar. Den kraftiga musiken med hjälp av bullret från kulorna och all rök i lokalen gör att jag med många andra snabbt får ont i huvudet. Förut var det skicklighet men nu så är det mer tur för när kulan trillar ner i hålet så får man inte automatiskt kulor tillbaka utan då rullar en digital enarmad bandit igång och vinner man då så får man ut kulor. Givetvis så kan vinstsannolikheten styras via en dator. Detta har lett till att antalet Pachipro, professionella Pachinkospelare, har minskat och istället gått över till enarmade banditer. Man behöver inte tycka om Pachinko för att besöka och uppskatta Pachinkomuséet (på japanska men med en del bilder) i Ueno.

Läs mer om Pachinko på Wikipedia

Me and my friend visited the, whether you like Pachinko or not, higly recommended Pachinko Museum (page in japanese but with some photos). On display are Pachinko machines from the early 1940's til today and it is interesting to see how it has developed, from a skill-based machine to more or less luck if you win. Since Wikipedia has a nice article about Pachinko I will not explain more but please enjoy the photos I took.

2006-05-14 >> Tokyo Sea Life Park

Bild utan beskrivning I Japan äts det ju en massa fisk och en populär en är tonfisken. Det kanske inte finns ett museum tillägnat tonfisk men på Tokyo Sea Life Park finns det en otrolig mängd tonfisk. Jag hade turen att vara där under utfodringen och då var det en jäkla fart på dem när de simmade runt runt runt. Givetvis fanns andra vattenlevande växter och djur och näst häftigast var min favorithaj - hammarhajen. Helt klart värt ett besök men man kanske ska undvika söndag då det är tjockt med folk!

I can recommend a visit to the Tokyo Sea Life Park in eastern Tokyo. Perhaps you shouldn't go on the weekend to see the tunas and hammerhead sharks, but any other day is nice, especially if you can see the feeding.

2006-05-14 >> Venus Fort

Bild utan beskrivning Enligt min guidebok så är Venus Fort "en nöjespark för kvinnor". Och det kan jag nog hålla med om! När vi kom in i detta shoppingcenter fick vi en chock. Vi kom in som i en annan värld vilket ni kan se på bilden och den världen ska nog föreställa Italien en strålande dag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men stället är verkligen unikt! Följer man gatorna kommer man till slut till en riktig italiensk fontän. Och för att inte nämna personalen som jobbar här (ej i butikerna utan i informationen, vägledning (!) etc) som skulle kunna vara hämtade ur en Romeo och Julia-pjäs!

Venus Fort is described as "a theme park for ladies" in my guide book and I can not do anything but agree. When I entered I wondered where I have come (of course, it looks like Italy but..). And the staff at the information desks and the staff asking you where you want to go when you are looking on the guide map are wearing clothes which could be borrowed from a Romeo and Juliet play. Finally, this place would be nothing without a real italian style fountain, which it has of course. Please enjoy the photos!

2006-05-15 >> Sony

Efter att det kom fram att det på Sonys CD-skivor finns spionprogram som används för övervakning av din och min musiklyssning har jag tappat förtroendet för Sony rejält. Men då företaget inte bara är en av världens största tillverkare av elektronikprodukter utan också en av de mest kända kunde jag inte avvara ett besök i deras museum. Bild utan beskrivning Namnet Sony kommer från latinets sonus eller sonic med betydelsen ljud och ordet sonny som har betydelsen liten storlek eller liten pojke. Nuvarande namnet är väl iallafall lite lättare att komma ihåg än tidigare Tokyo Tsushin Kogyo Kaisha. 1950 kom deras första produkt - en bandspelare. Det intressenta är att bandet var pappersbaserat men så är ju också japanerna kända för att använda papper till allt möjligt också! Denna bandspelare och många produkter därefter kan beskådas i Sonys museum på huvudkontoret i Tokyo. Givetvis fanns deras kanske mest kända produkt - Walkman - eller som vi av någon anledning kallar freestyle med i utställning. Fick reda på att den hade två uttag för hörlurar vilket gjorde den perfekt för par.

The name Sony comes from the latin words sonus and sonic meaning sound and the japanese word sonny meaning small thing or small boy. At the Sony Museum at the headquarter in Tokyo they show their products from the beginning in 1950 when the company was called Tokyo Tsushin Kogyo Kaisha til recent products as handheld computers and the robot dog AIBO. Their first product was a tape recorder which used a paper based tape, but as everyone already know the Japanese use paper for lots of things; are the space rockets next? The picture depicts the world famous Walkman and other picture I took can be seen here.

2006-05-18 >> Tabi

Bild utan beskrivning Tabi är en japansk variant på skor och strumpor i ett, med stortån separerad från de övriga. Ofta kan man se dem hos folk som kör runt jinriksha eller på folk som deltar i traditionella aktiviteter på festivaler. I Ryogoku i västra Tokyo finns det till och med ett litet museum. Eller, egentligen är det en tabi-skräddare som tillverkat tabi åt många sumobrottare och några andra kändisar, däribland John Wayne, och därför samlat på sig en del tabi och fotavbildningar. Undrar hur det hade fungerat med tabi istället för ridstövlar i vilda västern?

Tabi is a kind of shoe and socks in one! Ordinary people don't use it today, but you can see the people driving jinriksha or participating people at festivals use them. In Ryogoku, western Tokyo, there is a tabi maker who has collected tabis and foot prints from famous sumo wrestlers and other famouse people, for example the actor John Wayne. What would have happened if he used tabi instead of boots in the wild west?

2006-05-18 >> Brake Museum

Bild utan beskrivning Jag har nu förstått att det finns alla möjliga märkliga ställen och museum i Tokyo. Det finns till och med ett bromsmuseum! Bromsar i alla de slag och former; från bilar, Formel-1-bilar och Shinkansen-tåg (bild). När vi gick fick vi varsin present - ett bromsbelägg. Precis vad jag alltid önskat!

I have now realized that you can find any strange thing in Tokyo. What do you say about a break museum? I visited one today and on display was brakes from ordinary cars, Formula-1 cars and the Shinkansen train (see picture). When leaving we both got a present - a break pad. Yohoo!

2006-05-20 >> Sanja Matsuri

Bild utan beskrivning Sanja Matsuri är Tokyos största festival och hålls varje år i Asakusa i Tokyo. Jag åkte dit för att få se när 1-tons-omikoshi (bärbara helgedomar) bärs fram av över 70 man men jag fick tyvärr bara se de små varianterna. Dock såg jag en otrolig mängd människor. På festivaler spelas det också traditionell musik. Om det får kallas musik; enligt mig är det några som trummar och blåser i flöjtar efter eget behag. Om du vill lyssna själv så finns det en video från festivalen.

The biggest festival in Tokyo is Sanja Matsuri which is held annually in Asakusa. I went to see the heavy omikoshi (mobile shrines) with a weight of 1000 kilos carried by at least 70 men. But, I came wrong time of the day so I saw just smaller ones. Never mind, I saw lots of people instead and I could listen to the annoying festival music.

2006-05-22 >> Disaster Prevention

Bild utan beskrivning I Japan så lever människorna ständigt i naturens våld och det finns ett flertal saker som de flesta japaner är rädda för. Det är jordbävningar, blixtnedslag, eldsvådor, tyfoner och oyaji (gubbar!). Den värsta är väl jordbävningen då den inträffar utan förvarning (liksom oyaji??). Som katastrofberedskap besökte vi idag ett av flera katastrofberedskapscenter i Tokyo där man kan träna så att man i skarpt läge handlar korrekt. Först fick vi se en 3D-film om jordbävningar som var jäkligt läskig och tyvärr väldigt realistisk. Jag har ju varit med om ett flertal mindre jordbävningar men om jag råkar ut för en riktigt rejäl en så kommer jag garanterat behöva byta kalsonger! Sen utsattes vi för skyfall och stormar, fick krypa i rökfyllda gångar och sist köra jordbävningssimulatorn. Rummet skakar så att det motsvarar nästan en 7:a och då slungas man fram och åter på golvet och innan inredningen börjar falla ner på en bör man ha sökt skydd under ett bord. Se video från simuleringen.

In Japan you can experience many different nature disasters. Tyfoons and earthquakes are perhaps the worst and at Disaster Prevention Centers people can learn how to handle correct in a real situation. At first they showed a 3D film about earthquakes and now I have really got respect for these powers. And I absolutely don't want to be in Tokyo when the next big earthquake occurs. After that we experienced tyfoons and trained how to escape from smoke-filled corridors. Finally we found out how it is to be in a earthquake that almost reaches a 7 on the Richterscale. Everything around you will move! See a video from the earthquake simulation.

2006-05-25 >> Tobacco and Salt

Var på Tobak- och saltmuséet i Shibuya. Det var rätt intressant med historien bakom och tillverkningssätt för dessa produkter. Dessutom fanns det en enorm mängd cigarettförpackningar från senaste århundradet samt en tobaksautomat från 1930-talet. Skulle inte förvåna mig om det satt en liten japan i automaten som skötte hanteringen. Kan väl säga att utvecklingen gått framåt på det området. Bäst var väl souvenirbutiken, gissa vad som fanns? Jo, en massa salt!

Visited the Tobacco and Salt Museum in Shibuya. It was interesting to see the history and manufacturing of these products. They had also a buying machine from the early 1930's, it has changed since that time... Best of all was the souvenir shop where you could buy, yes please guess, salt!!

2006-05-26 >> Tatami

Jag har nyss blivit ägare till en tatami-matta. Det är dock ingen riktig då dessa är ca 5 cm tjocka och skulle vara svår att medta på flyget utan det är istället en som kan vikas, ungefär som en bastmatta. Dessa mattor mäts i enheten djåå och en djåå motsvarar ungefär 90 cm x 180 cm, beroende på vilken del av landet man köper mattorna i. När man tittar på storleken av lägenheter et cetera så anges den i detta måttsystem tillsammans med kvadratmetern. Min matta är på två djåå och kommer fylla ett rum med dess härliga doft av rishalmstrån.

I have just bought a tatami mat. Since a "real" one is about 5 cm in thickness and that would be quite troublesome and expensive to carry on the airoplane I bought a thin one that can be folded. But the area is real though. Tatami is measured in joo and one joo is about 90 cm x 180 cm. My mat measures 2 joo and will fill a room with its lovely aroma of straw.

2006-05-31 >> Sugamo

Bild utan beskrivning Det finns en stadsdel i Tokyo som heter Sugamo. Vad som gjort denna plats intressant är ett tempel som är tillägnat någon gud som tar bort både fysisk och psykisk värk. Detta medför att det är främst pensionärer som kommer hit för att be eller köa för att få komma fram till en Kannon-staty som man tvättar och sedan berör på den plats man själv har ont och vips överförs smärtan till statyn. Om inte det fungerar kan man ge en slant till en präst som då ber för dig. Och om inte det fungerar får man väl slutligen köpa någon traditionell eller västerländsk medicin som säljs i närheten. Förutom detta kan man även ägna sig åt shopping men då de flesta besökarna här är äldre damer så är modet därefter. Givetvis säljs även väskor, hattar, paraplyer/parasoll, tantskor, käppar, grönt te, riskakor och andra (ogoda) japanska godsaker, förkläden, städutrustning och sist men inte minst såna där shoppingvagn-och-väska-i-ett som pensionärer har monopol på!

Visited the Sugamo area in Tokyo. What makes this place unique is the temple Koogan-ji dedicated to the thorn-removing God. That makes it very popular for old people and especially old women. They also have the oppertunity to remove the pain by pouring water over a Kannon statue and then vipe the corresponding place to transfer the pain. Because so many old women come here the shopping is aimed for these people as well selling everything from medicin, aprons, shoes and hats to walking sticks and cleaning tools.Pictures!

2006-05-31 >> Fugu

Bild utan beskrivning Så här några timmar efteråt lever jag fortfarande. Hade jag varit förgiftad hade jag säkert redan märkt av det då giftet är 1200 gånger starkare än cyanid. Det jag pratar om är så klart blåsfisk, eller Fugu som det heter i Japan. För 4000 yen (ca 300 kr) per person blev vi serverade det billigaste de hade på menyn, Fugu är alltså inget man slänger i sig en lunch eller efter en krogkväll. Då fick vi först fugu-sashimi (rå filé), därefter en gryta där fisken och grönsakerna bara kokats i vatten. Att skölja ned det hela med blev det varm sake med stjärtfenan i. Som jag förstod efteråt så innehåller även skinnet en liten mängd gift, dock inte så att man dör utan effekten är väl som alkohol. Det är detta som är själv tjusningen med Fugu för smaken är det inget ultraparadisiskt över, smakade ungefär lite som torsk fast med mer ben i.

For the first time, and maybe the last, I have eaten the super mega poisonous pufferfish, called Fugu in Japanese. When I say it contains poison I mean it; it is 1200 times more poisonous than cyanide but as long as the chef removes the bad parts it should be okey. It costed about 4000 yen for a menu consisting of sashimi (raw filet) and then boiled fugu in a pot with vegetables, so it is not the cheapiest thing you can eat... And the taste? Yes, it was good but nothing extra ordinary I think.

2006-06-05 >> China Town, Yokohama

Bild utan beskrivning I Yokohama ligger Japans största kinastad, China Town. Även om mycket i Japan härstammar från Kina så skiljer sig det ganska mycket. Först och främst luktar det lite annorlunda i affärerna med tanke på alla kryddor som används, i fönstrena hänger hela ankor eller grisfötter och annat mums!? Utöver shopping och att äta kinesisk mat kan man ägna sig åt att bli spådd av den otaliga mängden spågummor- och gubbar som finns. På gatorna bjuds det även i vart och varannat gathörn på smakprov av rostade kastanjer.

In Yokohama is the biggest China Town in Japan located. Even though most things in Japan originally comes from China it is quite different. The buildings are, as you can see, different. So are the shops as well since the smell of spices are much stronger and they put delicous food as whole ducks and pig's feets in the windows. Except shopping and enjoying some chinese food you can also visit one of the many fortune tellers!

2006-06-08 >> Ice Cream with Tongue

Bild utan beskrivning Tack vare ett oanonymt tips från min käre bror fick jag vetskapen om ett smått annorlunda glasstånd i Ikebukuro. Efter lite efterforskning insåg jag att det var spelföretagets Namcos temapark i tre våningar vid namn Namja Town som man inte får missa i Tokyo. Där finns förutom en vanlig spelhall tre mathallar. Den första är Gyoza Museum där man kan välja mellan en massa olika gyoza (enligt mig österlandets svar på ravioli, fast mycket godare än de man fick i skolan) som såldes i en massa olika stånd utplacerade i en stad som försöker efterlikna Tokyo för 50 år sen. Nästa gastronomiska upplevelse bestod av Petit Chou i alla möjliga former och smaker. Sist och helt klart märkligast var Ice Cream City där det erbjöds glass i smaker man aldrig ens kunna tänka sig. Jag och min kompis provade wasabi (grön pepparrot) eftersom den är så förknippad med det japanska köket samt oxtunga. Den senare gick faktiskt att äta medan wasabiglassen var vidrig. Oxtungeglassen påminde till utseende om Daimglass men istället för söt Daim blev det små impulser av köttsmak! Annorlunda! Om jag har möjlighet att återkomma till Ice Cream City kan jag tänka mig att prova bläckfisk, indisk curry, räkor eller någon annan av de märkliga sorterna som finns! Givetvis blev det några konstiga bilder knäppta i Namja Town.

Visited the incredible theme park Namja Town in Ikebukuro. The main attraction may be the ice cream theme park called Ice Cream City where you can enjoy (or try) ice creams of really innovative flavors. How about wasabi (horse radish), tongue, octupos, indian curry, shrimp? We tried wasabi which was horrible and the edible tongue. There are also two other food theme parks in Namja Town aimed at gyoza (eastern style ravioli) and Petit Chou.

2006-06-09 >> Rain Season

Regnperioden är över oss. Den senaste tiden har nederbörden ökat men från och med nu kommer den maxas. Det blir alltså inte mycket japansk sol innan jag åker hem till Sverige, även om regnperiod i Japan inte är samma sak som vid ekvatorn där det sägs spöregna i veckor. Det kan vara okej väder i Japan under regnperioden, men man bör utrusta sig med ett paraply.

The rain season has come. But I don't mind rain so I will probably survive for two more weeks. But as I've heard it won't rain as much in Japan as in the countries closer the equator, but the future will tell.

2006-06-12 >> Theme Park

Thunder Dolphin Besökte nöjesparken i Suidobashi i Tokyo. Egentligen består den av två, Tokyo Domes och La Quas nöjesparker. För 4000 yen (300 kr) fick vi varsitt åkpass men det var egentligen bara två attraktioner som var roliga och de var berg-och-dalbanan Thunder Dolphin (se foto) som i första backen har en lutning på 80 grader samt The 13 Doors som är ett spökhus. Tidigare i Japan (Edo-period) på somrarna var det populärt med bilder föreställande skelett och liknande då det ansågs avkylande med skräck! Jag är dock av annan åsikt...

Went to the themeparks Tokyo Dome and La Qua in Suidobashi in Tokyo and enjoyed a day with my class mates after buying an all-you-can-ride-pass for 4000 yen. There we had fun riding the Thunder Dolphin (see picture) rollercoaster which was really cool and steep (80 degrees). Also the spooky house named The 13 Doors was fun. And scary!

2006-06-17 >> Clam Fishing

Bild utan beskrivning Trots regnsäsong sken solen idag och det var både varmt och skönt. Vad gör man inte bättre än att åka på musselplockning. Vi stack hela gänget (=min japanska familj) till havet. Vadade i strandkanten och letade upp musslor med krattor och händerna bland tusen andra barnfamiljer. Det var ungefär som blåbärsplockning - man får gå runt och leta tills man hittar ett ställe som ingen annan varit på, nackdelen var väl att man inte kunde provsmaka under tiden... Fick med oss ca 10 kg hem som nu kommer bli ingrediens i miso-soppa och de lite större blir väl kokta i vin!

Went to a beach in Chiba for fishing short-necked clam. Even though it is rain season the weather was sunny and warm. With our tools and hands we catced about 10 kilos of clams so now we will eat miso soup for one week... but I love it so I don't mind, I will get rather happy!

2006-06-23 >> Going Home

Bild utan beskrivning Allt har en början och allt har ett slut. Så även denna vistelse i Japan. Flög hem igen med British Airways som fick sitt vinförråd rejält minskat under den sisådär 12 timmar långa resan. Det allra värsta är ju att de flyger rakt över Sverige eftersom det är närmsta vägen (prova med ett snöre mellan London och Tokyo på en jordglob om du inte tror mig!) men i brist på fallskärm kunde vi ej hoppa av utan fick fortsätta till London och sen några timmar senare åka samma väg tillbaka till Stockholm. Tröttsamt...

Everything has an end and finally the end came to my visit in Japan. With tears from eyes I left Japan for a 12 hour flight with British Airways. They are like all other airlines except that they fly over Sweden but doesn't let me off until London which is kind of tireing. Never mind now when I am back fighting with the jet lag...