2005: Juni Juli Augusti September Oktober November December
2006: Januari Februari Mars April Maj Juni Juli
Hela dagboken (lång!)
Av Hans Kunkell <http://www.hasseman.com>
Mer från Japan: Fotografier och filmer.

Japandagbok
juli 2006


 2006-07-20 >> Statistiken ----
se Under mitt år i Japan förde jag lite statistik på startsidan. Så här blev slutresultatet under ett års vistelse (och då var jag i Sverige två gånger á 2-3 veckor också...):
  • Antal dagar med sushi: 36 (Precis som japanen åt inte jag heller sushi varje dag)
  • Antal jordbävningar: 15 (Många många fler skalv förekommer men om man står upp är det inte säkert att man upptäcker de mindre. Värst är att man vet inte när nästa kommer...)
  • Antal sentou-besök: 36 (Jag ÄLSKAR japanska bad!)
  • Antal framkallade filmrullar: 11 (Hade blivit riktigt många om jag (ööh, Naoko) inte köpte en digitalkamera efter några månader)
  • Antal japaner som startat konversation med mig: 9 (Precis som i Sverige brukar inte folk gå fram och börja småprata med andra...)
  • Antal besökta karaoke-barer: 8 (Eftersom jag inte kan sjunga är det ju onödigt att slösa för mycket pengar..)
  • Antal försenade tåg: 9 (ok, det var väl några fler än dessa 9 men i jämförelse med Sverige eller något annat land som jag varit är det japanska järnvägssystemet überperfekt. Fast med så mycket folk skulle väl bolagen konka om de har ersättningar vid försening.)

2006-07-20 >> Sakna- och ej-sakna-lista ----
se När jag nu fått möjligheten att komma Japan och japaner in på bara skinnet så finns det givetvis en del saker man uppskattar och annat som man saknar. Börjar med det som jag kommer sakna i Sverige, det vill säga sånt som inte finns i Sverige eller iallafall inte är lika bra:
  • Servicen sägs vara en av världens bästa. Om svenskarna bara var en tiondels så hjälpsamma som japanerna så skulle det bli ett nöje att shoppa,
  • maten i Japan är alltid så färsk och många affärer har utförsäljning av matvaror varje kväll,
  • tågkommunikationen fungerar här till skillnad från Sverige som inte har en suck. Ovanligt med förseningar på ens en minut,
  • umeshu är japanskt plommonvin som är mumsigt men som tur är hade jag plats för några flaskor i handbagaget, he he,
  • showertoire för att kunna duscha rumpan efter toabesöket,
  • köttet som är så där härligt mört med insprängt fett,
  • konbini (convenience store) som faktiskt har öppet 24 timmar och säljer mat och annat till resonabla priser,
  • vänliga japaner som alltid bugar. Dock blir de helt annorlunda på tåget där de knuffas för att få en bra sittplats,
  • modet där alla får se ut som de vill och ingen glor om man ser annorlunda ut,
  • vandalisering - eller - avsaknaden av den är få länder förunnat,
  • gratis toa gör att folk inte pissar på gatorna i samma utsträckning och inte skinnar gamla damer på pensionen och
  • respekten för andra människor typ att ej sitta på bussen och prova ringsignal på mobilen
Det var några av de bra sakerna med Japan. Det går så klart att räkna upp fler saker. Nästa lista är "ej sakna"-listan:
  • Trängsel och framförallt bilköerna är skönt att slippa,
  • hettan tär på en viking samtidigt som den kalla vintern kommer rakt in i alla oisolerade hus,
  • jordbävningar är läskiga när man inser vilka krafter det är,
  • cyklarna som far fram på trottoaren är väl okej men att nästan alla cyklar tjuter när de bromsar är hemskt,
  • vara amerikan blir man automatiskt om man är ljushyad. Men jag ska inte klaga för mycket då många säger "kineser" om alla med asiatiskt ansikte,
  • störande reklambilarna som kommer på helgmorgnarna med någon enformig röst på band som spelas åter och åter,
  • rökfriheten att folk röker och stinker ner mig och mina kläder hela tiden,
  • äta inomhus är okej men inget går upp mot att sitta utomhus och äta. Detta har jag nog saknat mest!
  • vattnet går att dricka men smakar inte Loka direkt...
Givetvis påverkas man av alla nya intryck och den annorlunda kulturen. Vissa blir ovanor, eller men, och de som drabbat mig och som jag hoppas kunna bli av med är:
  • bockandet som ofta används i Japan i allt från tackandet till ursäkter,
  • uttalsproblem där l blir r och v blir b. Alltså uttalar jag Volvo som Borbo,
  • tack blir ursäkta (jap. sumimasen). I Japan säger man ofta ursäkta istället för tack, det är alltså lite av ett universalord.
Det här är sista inlägget och jag tackar därmed alla som läst ända hit och rekommenderar samtidigt en visit till det annorlunda landet Japan.

2006-07-27 >> Bonusmaterial: Intervju
se Efter inspiration från de stora mediebolagen som försöker suga ut våra sista slantar kommer här extramaterial till dagboken (jag gör det dock gratis!). Idén med att intervjua sig själv har jag hämtat från min vän Daniel som jag träffade i Japan.

Intervjuare: Hej Hans! Tack för att jag får göra denna intervju.
Hans: Ingen orsak. Det är ett rent nöje.
I: Det är väl lika bra att börja så jag tar första frågan nu direkt. Vad var första intrycket av Japan?
H: Allra först värmen. Jag kom ju dit i slutet av juni och från den tiden bara matar solen på med värme och gör det iallafall in till augusti, sen blir det lite mer humana temperaturer.
I: Jaha, så det var därför du badade så mycket?
H: Ja, nästan. Alla (?) japaner badar på kvällen för att man ska vara ren i sängen och det var ju bara för mig att ta efter. Fast när det var som varmast kände jag inte för att sitta i ett 40-gradigt bad. Men annars älskar jag bad, eller framför allt japanska badhus. Det är riktigt behagligt att besöka sådan där man kan sitta i olika tempererade bad, basta samt bara vila. Det är något som vi borde kopiera till Sverige. En annan del av renligheten är på restauranger där man alltid får en oshibori (våtservett), ibland uppvärmd, att rengöra sina händer med före måltiden. Enda stället jag sett det på i Sverige är på den japanska restaurangen Shogun i Stockholm.
I: Japaner är ju inte bara kända för sin renlighet, som du nämnde, utan även artighet. Är de verkligen såå artiga?
H: Ja, absolut. I princip alla är väluppfostrade och respekterar andra genom att inte tränga sig före. En intressant grej är att alla köar för att stiga på tåget, men när man väl kommit på är det först till kvarn som gäller för att få de bästa platserna, och jag har heller aldrig sett någon som lämnat plats åt en kvinna (fast det gör vi knappt i Sverige heller nu för tiden, jämlikt som det ska vara), däremot gravida och äldre människor kan ibland få en sittplats överlåten.
I: Då antar jag att även "kunden har alltid rätt" tillämpas.
H: I högsta grad. Butiker och restauranger är så måna om sina kunder så blir folk inte behandlade på bästa sätt så går de till grannbutiken nästa gång. Av de länder jag besökt i världen finns det inget som ens spelar i samma division som Japan vad gäller service-mind-heten.
I: När du nämner restauranger tänker jag genast på sushi. Äts det något annat än det?
H: Sushi är egentligen väldigt fin och lyxig mat vilket gör att det är något man äter efter löning, som infaller den 25:e varje månad, precis som här hemma. Sushi kan man äta på två typer av restauranger; antingen vid disk eller vid rullband där den tidigare är finare och därmed dyrare. Då har man möjlighet att beskåda kocken när han tillreder bitarna med varsamma handrörelser samt få sig en pratstund med honom (vet inte om det finns kvinnliga sushikockar, kanske förbjudet precis som kvinnliga sumobrottare). Rullbandssushi däremot har oftast väldigt mycket snabbmatskänsla över sig men är också billigare där en tallrik men 1-2 bitar oftast kostar mellan 100 och 150 yen, det vill säga 7-10 kronor. Och ska jag svara på din fråga så äter japanen även mycket annat, allt från ramen (nudlar) till spaghetti och bröd. Och skaparna av japanska bröd har verkligen varit kreativa. Utöver allt bröd som går att köpa i Europa så finns det bröd med nudlar, friterad kyckling och mycket annat. Sen för att inte glömma vajkingu som är gående bord på japanska. Enligt vad jag hört ska smörgåsbord ha varit för svårt att uttala för japanerna när det introducerades på 1970-talet så det blev att säga "viking" på japanska blandat med engelska! Om det är sant låter jag dock vara osagt.
I: (Ha ha ha) Över till något helt annat. Du var ju i Japan för att studera japanska, hur gick det egentligen?
H: Det motsvarade helt klart mina förväntningar, om inte bättre. Jag pluggade på en skola som hette KAI Nihongo skuuru (KAI Japanese Language School) och den var jättebra. All personal var hur trevliga och proffsiga som helst. Den kan jag verkligen rekommendera för folk som vill lära sig japanska i Japan. Själva språket japanska har vissa grejer som är lättare att lära sig än till exempel något europeiskt språk och vissa delar som är svårare. Bland annat är grammatiken lättare så bara man lär sig lite ord så går det faktiskt att kommunicera. Problemet är när man ska skriva och läsa då man måste lära in en massa kanji (kinesiska tecken). Sen tror jag faktiskt att det finns fler engelska ord i japanskan än vad vi importerat till svenskan. "Teburu (table), pasokon (PERSOnal COMputer), raisu (rice), draiba (driver = skruvmejsel), gurasu (glass), kii (key)" för att nämna några. Men många ord finns också på japanska så vilket som används beror på tillfället.
I: Jaha, så de använder verkligen "rice" trots att de äter så mycket ris?
H: Ja, faktiskt. Det beror på typen av restaurang. På familjerestauranger används oftast "rice" medan "gåhan" på andra.
I: Vad gjorde du förutom att studera japanska? Japaner sägs jobba mycket men du kanske hade lite mer fritid?
H: Skolan var ju fyra timmar per dag, måndag till fredag, och sen med resväg på en timme vardera riktning blev det 18 timmar över till sömn och annat. Jag hade planer på judo men jag hittade ingen passande klubb så jag umgicks med klasskompisar, besökte muséer i Tokyo med mera. Tidsfördrivet och spelet Pachinko undvek jag för det mesta. Det är en japansk form av flipper kan man säga och dessa maskiner står uppradade i hallar som pumpar ut musik och tillsammans med all tobaksrök får man (jag) snabbt ont i huvudet. Men jag kan rekommendera Pachinkomuséet i Ueno, Tokyo.
I: Hur var det med jordbävningar? Fick du uppleva några?
H: Japan är ju ett av jordens mest jordbävningstäta område så jag fick givetvis uppleva en del under mitt år. Den största var 5,7 vilket var så kraftigt att även nyheterna i Sverige berättade om den. Men det hände inte mycket mer än att tågen stannade i några timmar. Men vad jag och många andra Tokyobor konstant tänker på är när nästa stora jordbävning ska träffa Tokyo. De kommer ju ganska regelbundet vart 60:e år och senaste var 1923...
I: Saknade du någon gång Sverige eller något svenskt?
H: Ja, absolut. Ibland ville man ju ha svensk mat samt att få äta den utomhus, vilket aldrig görs i Japan. Det saknade jag. Sista månaden tyckte jag det skulle bli skönt att få åka hem ett tag men redan när jag bytte flyg i London på hemvägen började jag sakna Japan. Problemet är väl att man alltid vill vara där man inte är och ha det man inte har. Gräset är alltid grönare...
I: Så innan vi slutar, har du något måste-se eller något som man bör undvika om man åker till Japan?
H: Det finns absolut fler saker att rekommendera än avråda ifrån. Jag tycker man kan se sumobrottning och körsbärsblomning samt besöka en japansk festival (matsuri) men att få det att passa ihop tidsmässigt kan vara svårt. Sen att besöka en japansk trädgård, ett japanskt bad och sjunga karaoke rekommenderas. För den som kan lite japanska borde man även slinka in på ett meido-kafé i Akihabara, alltså ett kafé där ordet service tas till sin spets tack vare "pigorna" som arbetar där. Att inta en måltid på en sushirestaurang är ett måste då skillnaden mot försvenskad sushi är enorm. Att se en akt av kabuki i Ginza kostar inte mycket och kan vara en intressant upplevelse. En plats som många turister besöker är Ueno-parken men det kan man skippa såvida det inte är körsbärsblomning.
I: Innan vi avslutar undrar jag vad du har för framtidsplaner med japanskan?
H: Först har jag tänkt underhålla den så gott jag kan genom att gå en kurs i japanska på högskolan i höst. Det kommer kombineras genom att prata med Naoko och andra japaner jag träffar i Sverige på japanska. Sen skulle jag också gärna åka som utbytesstudent via KTH ett år men om det är möjligt vet jag inte i nuläget. Vi får helt enkelt se.
I: Då får jag tacka och önska lycka till i fortsättning!
H: Tack själv!