2005: Juni Juli Augusti September Oktober November December
2006: Januari Februari Mars April Maj Juni Juli
Hela dagboken (lång!)
Av Hans Kunkell <http://www.hasseman.com>
Mer från Japan: Fotografier och filmer.

Japandagbok
oktober 2005


 2005-10-02 >> Okinawa
se Har varit på ön Okinawa i dagarna tre. Denna ö tillhör Ryukuöarna och ligger söder om de övriga japanska öarna (Hokkaido, Honshu, Shikoku, Kyushu) med ungefär lika långt avstånd till "Japan" som Taiwan. Det var först under slutet av 1800-talet som Okinawa blev införlivat i Japan, det vill säga blev en japansk koloni och blev påtvingad det japanska språket och dess kultur. Dessförinnan var det ett kungadöme med handel med såväl Kina och Taiwan som Japan, varför Okinawa oliknar Japan i framförallt kultur och mat. Efter andra världskriget blev det amerikanskt i cirka 25 år och därför ser många av husen lika slitna ut som i en förstad till Los Angeles. De otaliga tacorestaurangerna och militärerna bevittnar om Usas inflytande där. Det var en liten inledning om Okinawa. Första dagen när vi kom dit besökte vi Shirijo. Det är ett slott som var kungens bostad under flera århundranden. Som tyvärr många andra av Japans kulturskatter förintades de under andra världskriget och det nuvarande är byggt 1992. Det finns ändå med på UNESCOs världsarvslista. Tror inte det gäller hela bygget utan endast de ruiner och en port som klarade sig undan beskjutningen.
Efterföljande dag kunde vi avjnuta en frukost bara ett tiotal meter från ett skiftande turkos-blått hav. Mycket vackert! Där badade vi sedan och jag brände ryggen i den starka solen när jag flöt omkring och tittade på på både färgglada och en del kamouflagebleka fiskar. På kvällen besökte vi American Village som är ett område där det finns extra många amerikanska restauranger med flott och sånt samt klädaffärer med importerade varor (som om det inte fanns på övriga ställen med). Där köpte jag en flaska habushu för 400 spänn. Det är specialitén på Okinawa och är sprit med en död habu-orm på botten. Det sägs vara väldigt nyttigt för kroppen och kanske är det därför befolkningen på Okinawa lever längst i hela Japan. Vi får se om det hjälper mig.... När vi gick in på sushi-restaurangen blev jag uttittad av alla amerikaner. Det var väl för att de själv hade rakat hår medan jag ser ut som ett slusk och de undrade väl vad jag var för en rebell. Lika uttittade av japanska skolungdomar kände jag mig dagen därpå när vi besökte Peace Memorial Museum. Det är ett fantastiskt museum som inte bara berättar historien om ett av de blodigaste slagen under andra världskriget, utan från tiden då ön blev japansk koloni och japaniserades. Under de 90 dagar slaget pågick under 1945 dog cirka 10 000 amerikanska + allierade soldater, 90 000 japanska soldater samt 90 000 civila. Inte nog med att de civila blev dödade av amerikanska bomber, de blev även dödade av den japanska armén. Alla som pratade okinawiska (urpsrungliga språket innan ön japaniserades som få idag kan prata) betraktades som spioner och därför dödade. Dessutom tvingades ungdomar att jobba som sjukvårdare i grottor liknande Lummelundagrottorna på Gotland. Även om detta fanns ett museum som berättar historien om en flickskola, Himeyuri (?), och deras tragiska öde där endast ett fåtal av över 200 flickor överlevde. Ön har alltså en mörk och tragisk historia och därför skapades det tidigare nämnda Peace Memorial Museum för att undvika att historien återupprepar sig. För den som har vägarna förbi Okinawa rekommenderas ett besök där starkt.

2005-10-14 >> Miniguide till sentou
se Den som har rest till Turkiet har väl ofta blivit rekommenderad att besöka ett turkiskt bad. Och jag vill nog slå ett slag för ett besök på ett japanskt bad för den som kommer hit. Det är verkligen annorlunda mot svenska badhus men framför allt skönt, behagligt och rogivande. Uttalet av sentou är senntå men jag skriver det som japanerna gör fast med våra bokstäver.
För det första får man inte simma (då får du åka till en simhall) och det luktar heller inte klor. Det kan dock lukta äggfis på grund av svavel om du besöker ett onsen. Skillnaden, som jag tror, mellan onsen och sentou är att ett onsen tar sitt varmvatten från vulkaniska källor medan sentou får det "kommunalt". Ett sentou är oftast mer avancerat med elbad, jetstrålar, bastu men i ett onsen får man oftast bara njuta av naturen då de är belägna på otillgängliga platser. Som ni förstår är sentou lite mer action och därför blir det en guide för det. När du anländer så måste man först ta av skorna och låsa in dem i ett skoskåp, precis som när man går på pubben... Efter att ha betalat 50 spänn eller vad det nu kostar i en automat så får du visa upp din biljett för en kontrollant. Efter att ha bytt om, eller rättare sagt klätt av dig helnäck (du bör ta med två handdukar; en liten för att skyla dig med och en stor till torkning efteråt), är det dags att tvaga dig. Och det ordentligt. Mycket opopulärt om man fuskar med det, vare sig det är på ett badhus eller i familjens bad. Därefter är det fritt att spendera tiden. Du kan göra det i ett bad som oftast håller cirka 40 grader och ibland är tillsatt med mineraler. En gång var jag på ett bad där mineralerna skulle orsaka smärta eller irritation på ett ställe på kroppen där man hade problem! Sen vill jag rekommendera "jetstrålefåtöljerna". Det är som stolar under vattnet med jetstrålar som kan massera nacke, rygg, ben och fötter. Skööönt! På vissa ställen finns det också elbad, det vill säga ett bad där elektrisk ström strömmar. Du bör prova det på badhuset och inte hemma i badkaret med hjälp av strykjärnet... I bastun finns det nästan alltid en TV och även om man inte förstår så blir det inte lika tungt att sitta där inne i hettan. När det blivit för varmt är det bara att kyla ner sig i kallvattenbadet eller gå utomhus och sätta eller lägga sig ner. Det finns givetvis bad utomhus och då kan man ju titta upp på, ja, kanske inte den otydliga stjärnhimlen men lamporna från något flygplan kan man ju vila ögonen på. Efter besöket kan man avnjuta öl, läsk, vatten eller dyr mjölk, betala några kronor för en stund i en massagestol eller bara lägga sig ner på golvet i vilorummet.
Som utlänning bör du vara beredd på att bli uttittad av äldre och små barn. Men det är också därför du bör medtaga eller låna en liten handduk som skydd.

2005-10-21 >> Sudoku
se Har kommit tillbaka till Japan efter en liten resa till Sverige. Hemma märkte jag till min förvåning hur stort Sudoku är, det finns ju i varenda tidning och man kan köpa böcker fyllda med olösta problem. Man skulle lätt kunna tro, med tanke på att spelet påstås komma från Japan, att varenda person sitter och löser dessa i tid och otid men om jag ska vara ärlig har jag aldrig sett det här. Första gången jag och Naoko såg det var på flyget från Okinawa. Redan då blev jag fast och när jag sen kom hem till Sverige fick jag reda på att det var det som var Sudoku. Mitt nya tidsfördriv på tåget är givet...

2005-10-22 >> Shichi Go San (7 5 3)
7-5-3 se "Shichi go san" som betyder "sju fem tre" är den ålder på barn som är lite speciellt i Japan. Det år då flickor fyller 3 och 7 och pojkar fyller 5 ska de enligt tradition besöka templet och få en välsignelse eller liknande. I år fyllar Takara (Naokos systerson) 5 år och därför besökte vi idag ett tempel för att en präst skulle be en bön för honom. Det fanns tre prislägen; 5000, 10000 och 20000 yen. Ju mer stålar desto längre och bättre bön antar jag. Utöver detta tillkommer hyrande av kimono (se bilden på Takaras coola här bredvid).
Vi var från fyra familjer som satte oss ner på golvet. Prästerna kom in och alla bugade länge och flera gånger. Under cirka 20 minuter bad de böner, viftade bort otur med en kvast, bjöd fram alla 7-, 5- och 3-åringar med föräldrar, slog på trummor med mera. Därefter skulle man (försöka) resa sig upp. Det gick men alla (inte bara jag!!) hade då ont i benen och det kändes som en hel myrstack i benen. Jag som trodde att japaner var tränade på detta! Den kvinnliga tempelpersonalen hällde upp sake på fat till oss innan vi gick ut för fotografering och vidare färd till en restaurang. Några bilder från detta

2005-10-27 >> Annas pepparkakor
se Så fort jag kom tillbaka till skolan frågade mina klasskompisar var deras omiyage var. Omiyage är presenter, oftast något ätbart, som man köper på sin resa och sedan ger till sina vänner. Det sägs vara därför japaner shoppar så mycket när de reser men det är nog inte hela sanningen även om det till viss del stämmer. Detta hade jag glömt/försummat till dessa utan kom då på att jag tidigare sett en liten affär som bland annat säljer Annas pepparkakor. Det blev min utväg. Som tur var gick det lätt att ta bort den påklistrade japanska innehållsförteckningen. Nu är allt förvisso på engelska så vi får se om de går på mitt trick till fullo! Imorgon gäller det...

2005-10-30 >> Japansk engelska...
se Idag köpte jag en tröja med en massa märklig engelsk som brukligt på japanska coola kläder. På magen stod det "Go to the drive with girlfriend" med en bild på en bil. På ryggen var det ett kryptiskt meddelande som började "Hopefuls is children a boy". Någon som förstår?? Längst ner fanns ett gott råd iallafall: "wipe you eyes treat yourself to a facial by just smiling slow down you move too quickly". En brödpåse till en skandinavisk brödbutik hade en gång följande text:
Our little friend "TOMTE" use magical secret-power for delicous BREAD that.
Well enjoy in next morning. Children who living in NORTHERN EUROPE
tell us secret just baken BREAD. Yes .... TOMTE'S secret.
HOKOU as. BREAD country SAPPORO is very similar with TOMTE'S land.

(Jag har korrekturläst allt flera gånger så det stod så till 100 procent!). Mer taskig engelska kan läsas här: engrish.com