Jordbävningsbävaren

Sida 1 Sökning Titellista Mediainformation Visa alla inlägg på en sida

Sverige, 2007-09-05
0 kommentar(er). Visa!

Odaiba, 2007-09-29
2 kommentar(er). Visa!

Efter en kortare bussfärd kom vi till Daibutsu – en av Japans mest kända Buddha-statyer i brons. Jag hade föreställt mig den mycket större liksom mina kinesiska reskamrater som sa att det finns mycket större i Kina. Hur som helst har den en gång i tiden haft ett hus, som Buddhan i Nara, men det blev bortsvept av en tsunami. Han har även överleft jordbävningar de senaste 750 åren. För 20 yen (1,20 kr) kunde man gå in och se statyn innifrån.

Vi gjorde därefter ett kort stopp på ön Enoshima som är ett typiskt turistställe. Fisk och skaldjur sägs vara mycket godare här än i Tokyo, men jag smakade inte så vad vet jag. Tiden var knapp, som sig bör på en japansk gruppresa, men vi hann iallafall med att se ett tempel uppe på öns berg. Där fanns en känd staty av en naken kvinna, Hadaka Benten (naken gudinna), som sägs vara 600 år gammal. Precis som min guidebok förstod inte jag heller riktigt vad som var så fantastiskt med den, men nu har man iallafall "prickat av" den från att-se-och-göra-listan.

Sista anhalt innan hemresa var ett nytt akvarium i Enoshima som trotsade mina förväntningar och var mycket bra och intressant. Man kunde se många fina fiskar och andra vattenlevande djur genom att bland annat vandra runt en stor vattentank. Sen fanns en avdelning med maneter. Lite kuriosa är att jag för en tid sedan såg ett tv-program om återvinning där fiskare som fått maneter i sitt nät istället för att kassera dem säljer dem till den lokala glasstillverkaren. Vidare fanns även en avdelning med kejsarens forskning om fiskar – jag visste att han var intresserad av djurliv men inte så påläst att han har publicerat artiklar i tidskrifter.

Tsurugaoka Hachiman-guu. (Klicka för förstoring)	En shintoistisk bröllopsritual. (Klicka för förstoring)	Musiker till bröllopet. (Klicka för förstoring)
Daibutsu – den stora Buddhan. (Klicka för förstoring)	Enoshima. (Klicka för förstoring)	Ett vackert fiskstim i Enoshimas akvarium. (Klicka för förstoring)
Vackra maneter. (Klicka för förstoring)

2007-11-02
0 kommentar(er). Visa!

Vi hann med ytterligare två bad och så här på kvällen luktar mina armar fortfarande svavel. Hemresan gick via staden Utsunomiya som tydligen är känd för gyoza (kinesiska degknyten, dumplings) vilket så klart blev ett naturligt stopp!
Desutom var det jag som körde dit – det var första gången att köra bil i Japan. Så länge vi höll oss på landsbygden bland trä- och plasteldande bönder var det hur lätt som helst att köra trots att det är vänstertrafik. I större städer får man ha tungan rätt i mun så att man inte krockar på de smala och hårt trafikerade vägarna.

Gula löv. (Klicka för förstoring)

Röda löv. (Klicka för förstoring)

Vattenfall. (Klicka för förstoring)

栃木県, 2007-11-04
0 kommentar(er). Visa!

Udon med ägg och hästkött för 600 yen (ca 35 kr). (Klicka för förstoring)

Fujisan i skymning. (Klicka för förstoring)

Yamanashi är enligt mina medresenärer känt för sin udon (=> wikipedia). Så det är en riktig lågoddsare att gissa att det blev just udon till lunch. Fast det tog ett bra tag innan vi hittade restaurangen som de letat upp på webben. Men den som väntar på nåt gott…. Vi åt alla deras rekommenderade 肉玉うどん [niku tama udon] bestående av tjocka vetenudlar (som var lite al dente), hästkött och ett ägg. Mumsigt!

Resten av eftermiddagen gled vi omkring i bilen och tittade på färgglada löv och begrundade det vackra Fuji. När det blivit mörkt vid 17-tiden började vi resan hem och att den ca 10 mil långa resan tog 3-4 timmar på grund av köerna är väl föga förvånande en söndag fin som denna.

山梨県, 2007-11-18
2 kommentar(er). Visa!

赤門 Aka-mon.
(Klicka för större och finare bild)

Så auditoriumet och den röda porten är symboler för universitet på samma sätt som Globen eller Stadshuset symboliserar Stockholm. Och man kan även äta Akamon-ramen som är en relativt starkt kryddad nudelsoppa med köttfärssås (gjord på japansk o(m)märkt köttfärs…?). Det är det närmsta man kan komma spaghetti och köttfärssås på skolan och är en populär maträtt. Ätes med pinnar och gärna mörk klädsel…

Tokyo universitet, 2007-12-10
0 kommentar(er). Visa!

Men jag och Kenji-kun hade ju bestämt sedan tidigare att åka snowboard denna helg. Så vi gav oss av. Efter några timmars bilfärd och ett antal vägvalsmissar, särskilt på slutet när det började snöa kraftigt, kom vi så fram till världens högsta berg. Nej, ett högt berg. Nej, ett berg med roligt namn – Mt. Jeans (japaner gillar utländska, främst engelska, namn och desto konstigare desto bättre!). Efter ett skönt bad i anläggningens onsen intog vi horisontalläge i sovsalen. Jag sov dåligt under de 5,5 timmar vi hade innan väckarklockan ringde, kan det ha berott på att det blåste så otroligt att jag trodde huset skulle flyga iväg?

Vi förstod ganska snart att någon brädåkning skulle det inte bli. Det var ett rejält snöoväder som vi lyckats pricka in. Jag vet inte hur många sekundmeter det var, men längre ner i den mer "stillsamma" dalen var det enligt Japan Times 30 m/s:
All bullet trains on the line were suspended at around 7:55 a.m. when winds of more than 108 kph were recorded between Utsunomiya Station in Tochigi Prefecture and Shinshirakawa Station in Fukushima Prefecture, East Japan Railway Co. said. Services were resumed around noon.

Vi åt frukost och tog sen ett långt bad – det var häftigt med snön virvlandes mitt framför ögonen. Och så kan man ju ha lite snöbollskrig också!
Sen påbörjade vi resan hemåt, men vi klarade av ytterligare två onsen på vägen, vilket gjorde att vi tangerade det som sägs vara maxgränsen ur hälsosynpunkt. Det ena var traditionella 鹿の湯 [Shika no yu], Hjortens spa (se bild), medan det andra var modert, kommersiellt, stort men fräscht. Efter ett dopp i Hjortens sura vatten så luktar man riktigt gott, om man tycker om äggfis det vill säga.

Vi klarade oss trots allt utan större bekymmer, men längs vägen såg vi ett antal omkullvälta träd, avflugna hustak och skyltar. Skidresan bjöd inte på skidåkning men vad gör det när man njutit av god mat, härliga onsen och kamratlig vänskap!

Kenji-kun i badet. (Klicka för förstoring)	Jag glädjs av det varma badet. (Klicka för förstoring)	Blåsigt värre. (Klicka för förstoring)
De olika baden i Hjortens spa (鹿の湯), tempererade mellan 40 och 48 grader. (Klicka för förstoring)	Alla onsen har information om vad vattnet innehåller. Gör mig dock påmind om de hemska kemi-lektionerna… (Klicka för förstoring)	En restaurangs namnskylt har fått sig en törn, liksom taket på huset bakom. (Klicka för förstoring)

関東, 2008-02-25
0 kommentar(er). Visa!

Vår första anhalt blev Hiroshima, en av de i utlandet mest kända japanska städerna. Givetvis besökte vi det informativa Fredsmuseet och den intilliggande Fredsparken. Även om bomben som användes inte hade större verkan än konventionella bombräder, som mot till exempel Tokyo, så är det ju läskigt hur fort ett stort antal liv bara kan förintas. Och de som överlevde drabbades ju också av strålningen. Jag tror ingen som besöker museet inte kan undgå att bli påverkad av dessa fasor krig innebär.

Före 6 aug 1945. (Klicka för förstoring)

Efter bomben. Huset i övre mitten står kvar i dag som minne och är världsarv. Epicentrum, till höger om byggnaden, är markerat med röd pil. (Klicka för förstoring)

Vikta tranor i Fredsparken. (Klicka för förstoring)

Man kunde även åka linbana upp till toppen av berget på ön (sista biten fick man gå men vi kom tyvärr precis före stängning, så det bidde inget). Förutom den vackra vyn över öar och vatten såg vi även vilda apor och hjortar.

Den flytande toriin och en grupp japaner. (Klicka för förstoring)

Ett shintoistiskt bröllop i Utsukishima-helgedomen. (Klicka för förstoring)

Utsikt från öns bergstopp. (Klicka för förstoring)

Därefter for vi vidare ner mot Kyushu, ön närmast det asiatiska fastlandet, dvs Sydkorea. Jag hade i och för sig läst att kurorten Beppu skulle vara väldigt turistigt, men det är alltid svårt att föreställa sig innan. Den största attraktionen, förutom alla onsen (spa), är de så kallade helvetena, 地獄 [jigoku]. Det är åtta stycken källor med cirka 100-gradigt vatten i olika färger och ibland bubblandes bland lera. Så här i efterhand kan man tycka att man inte hade behövt besöka alla åtta helveten – några kändes riktigt krystade med mini-djurpark och krokodiluppfödning. Så klart kan man köpa souvenirer och vi provade onsen-kokta ägg. Det var intressant men jag föredrar nog ändå vanliga ägg kokta i vanligt kranvatten med vanligt salt.

Kanske 海地獄 [umijigoku=havshelvete] är det finaste helvetet? På "metspöet" finns en korg med ägg som kan köpas för en liten slant.
(Klicka för större och finare bild)

På kvällen badade vi i stadens äldsta badhus, Takegawara. Det kostade bara 100 yen, 6 kr, men då var det bara en gammalt bad med skållhett vatten. Fast byggnaden var mycket fin och välbevarad, något som är ovanligt i Japan med tanke på alla jordbävningar och krig.

Nästa dag besökte vi ytterligare ett turistställe, Yufuin, två timmars tågresa från Beppu. Där fanns det dock en hel del fint hantverk att köpa.

Sista stoppet på vår enveckasresa var Kagoshima, fd Satsuma-prefekturen, på södra Kyushu. På våra 48 timmar hann vi med en hel del. Först styrande Shimazu-klanens residens och dess vackra trädgård. Vi gjorde också japanska bussturer. Då alla resenärer har olika intressen får man acceptera att resan satsar på många korta stopp snarare än färre längre stopp längs vägen. Vi besökte konstmuseum, småsprang genom en blomsterträdgård, tog gruppfoto framför vulkanen Kaimondake, "letade" efter sjöodjuret Issi och tittade på bamseålar i Ikeda-sjön, bockade av kamikaze-museet i Chiran (där över 1000 unga män utgick ifrån på sina ödesdigra uppdrag 1945 (det verkar komma en film som skildrar detta i år)), beskådade vackra samurajträdgårdar i Chiran. Och när vi satt i bussen hade vi världens mest pratglada guide som verkade kunna ta ett djupt andetag och sen prata konstant i 30 långa minuter. Men det ska tydligen vara så!

Dessa unga män (runt 20 år) blev offrade till, så gott jag förstår, ingen nytta. I montern fanns deras efterlämnade brev.
(Klicka för större och finare bild)

Innan den 9 timmar långa återresan med tåg till Tokyo, följde vi med ytterligare en guidad busstur, då runt vulkanen Sakurajima. Vädret var skit så man såg inget av vulkanen, men det var kul ändå, och vi hade ändå sett den när vi anlände till staden. Jorden runt denna vulkan är extra frodig så här växer världens största rättikor – den största vägde 31 kilo! Men paradoxalt nog växer även otroligt små mandariner, nja något mindre än golfbollar, som de är stolta över. Ja, världen är förunderlig. Och på samma sätt, vanligtvis är japanska berg skogbeklädda men här växte en del tall och det var mycket stenigt så det påminde mycket om Norrland. Jag hade gärna varit med om ett litet utbrott men den har dessvärre lugnat sig och gör det nu bara ungefär en gång i månaden. Det var bättre förr när det skedde flera gånger per dag! Och det var på grund av all aska som boende runt vulkanen försåg gravplatserna med tak! Det var en intressant plats att besöka och jag återkommer gärna om de bjuder på bättre väder!

En torii som blev begravd i lava vid senaste större utbrottet år 1914.
(Klicka för större och finare bild)

2008-03-19
0 kommentar(er). Visa!

I lördags eftermiddag åkte vi den 3-4 timmar långa vägen till Subashiri-ledens femte station. Det är en av fyra huvudleder upp för berget och den femte stationen är så långt man kan komma med bil, 2000 möh. Då behöver man bara komma ytterligare 1776 meter i höjdled för att nå toppen.

Efter några timmars vila för acklimatisering till höjden och matintag började vi bestigningen klockan 21. Då är det i Japan beckmörkt så mammas pannlampa som jag hade med mig var till stor nytta. Temperaturmässigt var det behagligt svalt och t-shirt räckte (även fast nästan alla andra hade mer kläder, fast jag har ju också några lager inbyggt...) så länge man rörde på sig.

Behöver man verkligen syrgas? (Klicka för förstoring)

Femte basstationen. Många svenskar måste bestiga berget eftersom de svenska flaggorna tydligen är slutsålda… (Klicka för förstoring)

Uppe i ottan för att se solen gå opp! (Klicka för förstoring)

Soluppgång. (Klicka för förstoring)

Denna toppstation är dock inte den allra högsta punkten i Japan utan vi fick gå ett halvt varv runt det stora hålet innan vi nått 3776 meter över havet. Sen fortsatte vi runt och kom till slut tillbaka till toppstationen, ett varv som tog 1,5 timmar.

Många vandrare vill ta sig upp. (Klicka för förstoring)

Restaurangen Tokyo-ya uppe på toppen av Fujisan. (Klicka för förstoring)

Krater vid Fujisan. På andra sidan väntar högsta punkten. (Klicka för förstoring)

Äntligen har vi nått högsta punkten i Japan! (Klicka för förstoring)

Bara att börja traska neråt då. (Klicka för förstoring)

Innan den långa resan hem (motorvägen hade så klart 30 km trafikstockning, så vi tog långsamma småvägar), tog vi oss till ett onsen där vi tvättade oss, åt mat och spenderade tid i massagefåtöljerna. Välbehövligt för magen, hygienen och för att bli av med den huvudvärk som jag fick på lördagnatten, troligen på grund av den tunna luften.

Har sedan jag första gången kom till Japan önskat klättra upp för Fujisan. Det är bara möjligt under juli och augusti och det har inte passat, så det var himla kul att äntligen få göra det. Men vi får se om eller när det blir av igen – Fuji är trots allt vackrare att se på håll (medger att jag är lite trött på sten, grus och damm nu)!

Japan, 2008-07-28
2 kommentar(er). Visa!