Jordbävningsbävaren

Nu är jag äntligen på väg. Jag har inte fått vänta riktigt lika länge som vår svenske hjälte Fuglesang men många år har gått sedan jag först funderade på ett utbytesår i Japan. Det känns verkligen overkligt att jag inom ett dygn kommer att vara i Tokyo. Men en lång flygresa via London återstår. Det känns verkligen B att åka dit i 2,5 timmar och sedan någon timme senare flyga över Sverige igen fast åt rätt håll. Man tror alltid att Sverige och Skandinavien ligger i utkanten av världen (efter Island) men så blir det inte om man drar ett snöre mellan London och Tokyo på en jordglob. Så den där fraktflygplatsen i Luleå kanske inte är så dum ändå?

De senaste dagarna har jag stigit upp lite tidigare än jag brukar för att försöka minimera effekterna av tidsskillnaden på 7 timmar. Dock så har jag stannat uppe lite på kvällarna så jag kanske bara förstört min hjärna med för lite sömn istället...
På flygresan ska jag avnjuta många vindruvor – jag har över ett kilo i handbagaget. Men nu närmast ska jag käka smörgåsarna som mamma så vänligt skickade med.